Jag veeet!
Jag vet att jag har sagt att jag ska försöka att inte snöa in helt på fåglar, men så hittade jag den här illustrationen och dog en aning: Söt uggla
Annars var den här himla fin också - och inte någon fågel!
Annars var den här himla fin också - och inte någon fågel!
Om kräksjukan, och andra roligare saker
Aaah..
Jag önskar jag kunde skriva "helgen har varit dunderbra! Precis som vi hade tänkt blev hela förrådet tömt och flyttat till nya adressen!".
Istället får jag skriva:
Alva kräktes i fredags. Eric kräktes i lördags. Jag kräktes i söndags och Alva kräktes igen natten till måndag och idag på eftermiddagen.
Satnas jävla dagisbaciller. Där fick jag för att jag satt i torsdas och tyckte det gått så bra hittills med dagisbacillerna, och där fick jag igen för att jag sa "jag har ju klarat mig i tre dagar, då klarar jag mig helt och hållet!". Kul att inte heller lönen i mars kommer vara som den ska, utan med inte mindre än 4 dagars sjukskrivning, minst! Dessutom stör det mig att jag inte kunnat komma iväg till gymmet. Jag behöver verkligen det där stället.
I fredags var Alva så trött på allt att hon somnade självmant på golvet.
Tro mig, det har inte hänt många gånger i damens liv!
Alva är väl den som tagit kräksjukan bäst av oss tre, och två gånger har hon lurat oss att sjukan var över, med lite tur är den det idag - men trots att vi gav henne en liiten, liten lunchportion så kan det ha blivit ör stor.
Det var efter lunchen (och den alldeles för korta sovstunden) som hon kräktes idag nämligen.
Det är då det är skönt att kunna ringa och få prata med rätt sköterska på rätt plats och få veta att man agerar helt rätt med vätskeerrsättningar och annat fanskap.
Innan barnet blev dåigt idag igen (och efteråt också för den delen) så var hon alldeles för frisk för sina föräldrars eget bästa och hade vi kunnat hade vi lämnat av henne på dagis omgående.
Som tur var fanns min handväska tillhands, så hon hade något att plocka med den stunden iallafall!
Helgen som var var ju inte bara sjukhelg, utan även min arbetshelg (svider därför extra mycket att jag var tvungen att åka hem för vård-av-familj efter bara en timmes arbetande på söndagen. OB for crying out loud!)
Men, jag fick ändå sovmorgon i lördags av familjen, Alva glömde at hon var lite sjuk och ville upp tidigt, så Eric gick upp med henne, och när jag vaknade var de toroväckande tyst i lägenheten.
Det visade sig att de låg och sov på soffan ihop, mina älsklingar!
Annars går det rätt bra för vårat lag. Mer och mer packas ner, gardiner och stänger i vardagsrummet åkte ner idag och det ligger högar med tavlor överallt (ja alltså, överallt där inte Alva får tag i dom).
Kartonger står staplade på hög i kök och vardagsrum och det ligger påbörjade listor mest överallt.
"att handla", "kvar att packa", "lägga ut på blocket". Man kan tro att kylskåpet inte uppfanns för att kunna hänga upp viktiga saker på.
Jag önskar jag kunde skriva "helgen har varit dunderbra! Precis som vi hade tänkt blev hela förrådet tömt och flyttat till nya adressen!".
Istället får jag skriva:
Alva kräktes i fredags. Eric kräktes i lördags. Jag kräktes i söndags och Alva kräktes igen natten till måndag och idag på eftermiddagen.
Satnas jävla dagisbaciller. Där fick jag för att jag satt i torsdas och tyckte det gått så bra hittills med dagisbacillerna, och där fick jag igen för att jag sa "jag har ju klarat mig i tre dagar, då klarar jag mig helt och hållet!". Kul att inte heller lönen i mars kommer vara som den ska, utan med inte mindre än 4 dagars sjukskrivning, minst! Dessutom stör det mig att jag inte kunnat komma iväg till gymmet. Jag behöver verkligen det där stället.
I fredags var Alva så trött på allt att hon somnade självmant på golvet.
Tro mig, det har inte hänt många gånger i damens liv!
Alva är väl den som tagit kräksjukan bäst av oss tre, och två gånger har hon lurat oss att sjukan var över, med lite tur är den det idag - men trots att vi gav henne en liiten, liten lunchportion så kan det ha blivit ör stor.
Det var efter lunchen (och den alldeles för korta sovstunden) som hon kräktes idag nämligen.
Det är då det är skönt att kunna ringa och få prata med rätt sköterska på rätt plats och få veta att man agerar helt rätt med vätskeerrsättningar och annat fanskap.
Innan barnet blev dåigt idag igen (och efteråt också för den delen) så var hon alldeles för frisk för sina föräldrars eget bästa och hade vi kunnat hade vi lämnat av henne på dagis omgående.
Som tur var fanns min handväska tillhands, så hon hade något att plocka med den stunden iallafall!
Helgen som var var ju inte bara sjukhelg, utan även min arbetshelg (svider därför extra mycket att jag var tvungen att åka hem för vård-av-familj efter bara en timmes arbetande på söndagen. OB for crying out loud!)
Men, jag fick ändå sovmorgon i lördags av familjen, Alva glömde at hon var lite sjuk och ville upp tidigt, så Eric gick upp med henne, och när jag vaknade var de toroväckande tyst i lägenheten.
Det visade sig att de låg och sov på soffan ihop, mina älsklingar!
Annars går det rätt bra för vårat lag. Mer och mer packas ner, gardiner och stänger i vardagsrummet åkte ner idag och det ligger högar med tavlor överallt (ja alltså, överallt där inte Alva får tag i dom).
Kartonger står staplade på hög i kök och vardagsrum och det ligger påbörjade listor mest överallt.
"att handla", "kvar att packa", "lägga ut på blocket". Man kan tro att kylskåpet inte uppfanns för att kunna hänga upp viktiga saker på.
Joråsåatte
Mindre än två veckor kvar till flytt.
Lite mer än halva bohaget är nedpackat i lådor.
Igår körde vi ut oanvända fåtöljer på landet, och monterade ner den apstora hyllan som stått inne i köket.
Vilket jäkla stort kök vi har! Helt plötsligt fick jag lite panik över köket i nya lägenheten.
Det är rätt mycket mindre - och saknar det där gamla skafferiet vi har idag. Det där nedrans skafferiet som man inte tänker på så mycket, men som sväljer så sjuukt mycket grejjer!
Äsch.
Det ordnar sig.
Bara vi får komma in i lägenheten och bo in oss lite.
På fredag tänkte vi hämta ut nycklarna jag och Alva. Eric har en plan att köra bort vårat förråd på lördag eller söndag och sen ska vi kika in oss lite mer i lägenheten.
Så himla spänd på hur det blir med möbler där inne!
Annars så har chefskapet fått en bebis, en liten V, så nu är jag butikschef :)
Helt galet spännande, men so far so good!
Lite mer än halva bohaget är nedpackat i lådor.
Igår körde vi ut oanvända fåtöljer på landet, och monterade ner den apstora hyllan som stått inne i köket.
Vilket jäkla stort kök vi har! Helt plötsligt fick jag lite panik över köket i nya lägenheten.
Det är rätt mycket mindre - och saknar det där gamla skafferiet vi har idag. Det där nedrans skafferiet som man inte tänker på så mycket, men som sväljer så sjuukt mycket grejjer!
Äsch.
Det ordnar sig.
Bara vi får komma in i lägenheten och bo in oss lite.
På fredag tänkte vi hämta ut nycklarna jag och Alva. Eric har en plan att köra bort vårat förråd på lördag eller söndag och sen ska vi kika in oss lite mer i lägenheten.
Så himla spänd på hur det blir med möbler där inne!
Annars så har chefskapet fått en bebis, en liten V, så nu är jag butikschef :)
Helt galet spännande, men so far so good!
Tankeverksamhet 1.1
Flytten närmar sig med stormsteg.
Vi hade dyngtur och blev av med lägenheten redan i mitten på mars, vilket betyder att vi flyttar första helgen i mars. Det är idag två och en halv vecka kvar tills vi flyttar.
Vi borde packa som idioter - men ikväll har vi faktiskt tagit det lite lugnt.
Jag är dagen-efter-gymmet och har ONT av träningsvärken, hela överdelen av ryggen är påverkad.
Detta kan ju ses som ett rätt bra tecken, jag har gjort något rätt eftersom varenda muskeljävel skriker så fort jag andas. Det kan också ses som ett mindre problem när det mesta man kan fokusera på är smärtan i ryggen, speciellt mellan skulderbladen och in under dem. Ni vet, det där området som oavset hur mycket man stretchar, aldrig tar åt sig stretchningen.
Sedan jag skrev sist har vi alltså börjat packa ner vårt hem i lådor.
Den här satans lägenheten - som trots allt har varit helt underbar ändå - är påväg ner i tre lager wellpapp, uppmärkt och staplad i högar.
Rätt vad det är blir jag sentimental och tänker "men vi kan ju inte flytta härifrån! Alla minnen! Hur vi satt här i vardagsrummet och tittade på våran dotter i stort sett i tre cveckor i sträck innan vi vaknade ur den första koman. Här som Alva började bli människa, platsen hon känner igen! Lekparken! Väster!"
Sedan tänker jag "Herrgud vad skönt det ska bli med eget rum."
Lekparken ligger kvar, den kan vi gå på utflykt till, och helt säkert finns det lekplatser också på södra sidan av stan. Det blir liksom bättre för våran lilla familj att flytta till fler rum. Dessutom blir det närmre till K&O&E OCH vi får ett kvartersfik :D
Det kommer jämna ut det faktum att det inte finns någon kvartersbutik att handla möjlk i klockan halv åtta på morgonen när man VERKLIGEN behöver ha kaffe.
Det som jag tänker mest på just nu är hur Alva kommer ta flytten.
Vi kommer ju obönhörligen behöva lite tid på oss innan lägenheten luktar "hemma" istället för "nytt & fräscht", lite tid innan hon känner igen alla skrymslen och vill sova i sitt eget rum. Ja, för jag har inte hjärta att kasta ut henne från sovrummet direkt när vi flyttar in, till ett helt okänt rum som luktar konstigt och som skulle kunna vara... semesterort? Nej. Vi tar det nog ett steg i taget och introducerar rummet för Alva innan det är dags att flytta in dit.
Vi har också bestämt att de tinte spelar någon roll hur det ser ut i lägenheten där på kvällen när vi flyttat in - bara vårat sovrum är i ordning och möblerat som det ska vara. Det är verkligen prio ett.
Annars är det ju ofrånkomligt att fundera på inredning.
Vad som ska införskaffas till Alvas rum är uttänkt nästan hela vägen.
Fågelkrokar och ursnygga Hedda från Åhléns får givna platser, liksom ett par tavellister och en matta av något slag. Inredningen just nu går efter Heddas svarta basfärg och de klädda knapparna.
Fåglarna kommer sitta på rad (om jag så ska hyra ett jävla laserpass kommer de sitta spikrakt på led!)
Ja.
Lite ångest har ajg förståss också för att vi hittills har två flyttkartonger märkta "ljus & lyktor", och jag hittar FORTFARANDE ljusstakar överallt i lägenheten. Herregud. Finns det något ställe för Anonyma Pyromaner?
Vi hade dyngtur och blev av med lägenheten redan i mitten på mars, vilket betyder att vi flyttar första helgen i mars. Det är idag två och en halv vecka kvar tills vi flyttar.
Vi borde packa som idioter - men ikväll har vi faktiskt tagit det lite lugnt.
Jag är dagen-efter-gymmet och har ONT av träningsvärken, hela överdelen av ryggen är påverkad.
Detta kan ju ses som ett rätt bra tecken, jag har gjort något rätt eftersom varenda muskeljävel skriker så fort jag andas. Det kan också ses som ett mindre problem när det mesta man kan fokusera på är smärtan i ryggen, speciellt mellan skulderbladen och in under dem. Ni vet, det där området som oavset hur mycket man stretchar, aldrig tar åt sig stretchningen.
Sedan jag skrev sist har vi alltså börjat packa ner vårt hem i lådor.
Den här satans lägenheten - som trots allt har varit helt underbar ändå - är påväg ner i tre lager wellpapp, uppmärkt och staplad i högar.
Rätt vad det är blir jag sentimental och tänker "men vi kan ju inte flytta härifrån! Alla minnen! Hur vi satt här i vardagsrummet och tittade på våran dotter i stort sett i tre cveckor i sträck innan vi vaknade ur den första koman. Här som Alva började bli människa, platsen hon känner igen! Lekparken! Väster!"
Sedan tänker jag "Herrgud vad skönt det ska bli med eget rum."
Lekparken ligger kvar, den kan vi gå på utflykt till, och helt säkert finns det lekplatser också på södra sidan av stan. Det blir liksom bättre för våran lilla familj att flytta till fler rum. Dessutom blir det närmre till K&O&E OCH vi får ett kvartersfik :D
Det kommer jämna ut det faktum att det inte finns någon kvartersbutik att handla möjlk i klockan halv åtta på morgonen när man VERKLIGEN behöver ha kaffe.
Det som jag tänker mest på just nu är hur Alva kommer ta flytten.
Vi kommer ju obönhörligen behöva lite tid på oss innan lägenheten luktar "hemma" istället för "nytt & fräscht", lite tid innan hon känner igen alla skrymslen och vill sova i sitt eget rum. Ja, för jag har inte hjärta att kasta ut henne från sovrummet direkt när vi flyttar in, till ett helt okänt rum som luktar konstigt och som skulle kunna vara... semesterort? Nej. Vi tar det nog ett steg i taget och introducerar rummet för Alva innan det är dags att flytta in dit.
Vi har också bestämt att de tinte spelar någon roll hur det ser ut i lägenheten där på kvällen när vi flyttat in - bara vårat sovrum är i ordning och möblerat som det ska vara. Det är verkligen prio ett.
Annars är det ju ofrånkomligt att fundera på inredning.
Vad som ska införskaffas till Alvas rum är uttänkt nästan hela vägen.
Fågelkrokar och ursnygga Hedda från Åhléns får givna platser, liksom ett par tavellister och en matta av något slag. Inredningen just nu går efter Heddas svarta basfärg och de klädda knapparna.
Fåglarna kommer sitta på rad (om jag så ska hyra ett jävla laserpass kommer de sitta spikrakt på led!)
Ja.
Lite ångest har ajg förståss också för att vi hittills har två flyttkartonger märkta "ljus & lyktor", och jag hittar FORTFARANDE ljusstakar överallt i lägenheten. Herregud. Finns det något ställe för Anonyma Pyromaner?
