Om när jag hittade tillbaka.
Ikväll mina vänner har jag hittat tillbaka till musiken.
Till själva essensen av varför jag lyssnar och utövat musik.
Ikväll har jag sett Iris allra första spelning i Sockenkyrkan i Hallsberg.
Iris är en accapellagrupp innehållande två Agnes, en Amanda och min fina Ida.
Och de här tjejerna kan verkligen sjunga.
Som uppfostrad i Hallsbergs Kommunala Musikskola, i kör, med sånglektioner och i vokalgruppen Låtus är jag (och kommer alltid vara) sång- men framförallt stämnörd.
Jag blir lycklig när folk kan sjunga vackert till instrument och jag blir själaglad av folk som kan sjunga utan instrument.
Jag har ikväll ifrågasatt uppfinnandet av instrument. Med viss rätta!
De här fyra tjejerna lät mig ikväll hitta tillbaka till musiken som jag upplevde den när jag var yngre och musikskolenörd. Det var bara de och deras röster. De var så otroligt ihopsjungna och de såg så oberörda ut. De öppnade liksom bara munnarna och ut kom det ljuvligaste jag hört på länge.
Hur kan fyra personer låta som en när de är på samma stämma?
Hur är det möjligt att ta över ett kyrkorum så det låter som en... inte vet jag, storkör, när man "bara" är fyra stycken?
Och ackustiken! Ackustiken i kyrkan!
Jag är... flabbergasted! Jag har svårt att finna ord.
Jag har hittat hem.
Och jag höll på att spricka av stolthet när Ida annonserade att hon hade arrangerat ett stycke - en Mika-låt - och jag fick svår gåshud när de med en röst sjöng i det sista stycket. Jag höll flertalet gånger på att börja grina och har funnit en kvartett till ett framtida bröllop (som förövrigt mer börjar likna en musikgudstjänst), förutom min fina Julia och mina fina systrar.
Och.
Det bästa av allt.
Den 29 juli är de i Mosjö kyrka.
Och med största sannolikhet jag också.
Till själva essensen av varför jag lyssnar och utövat musik.
Ikväll har jag sett Iris allra första spelning i Sockenkyrkan i Hallsberg.
Iris är en accapellagrupp innehållande två Agnes, en Amanda och min fina Ida.
Och de här tjejerna kan verkligen sjunga.
Som uppfostrad i Hallsbergs Kommunala Musikskola, i kör, med sånglektioner och i vokalgruppen Låtus är jag (och kommer alltid vara) sång- men framförallt stämnörd.
Jag blir lycklig när folk kan sjunga vackert till instrument och jag blir själaglad av folk som kan sjunga utan instrument.
Jag har ikväll ifrågasatt uppfinnandet av instrument. Med viss rätta!
De här fyra tjejerna lät mig ikväll hitta tillbaka till musiken som jag upplevde den när jag var yngre och musikskolenörd. Det var bara de och deras röster. De var så otroligt ihopsjungna och de såg så oberörda ut. De öppnade liksom bara munnarna och ut kom det ljuvligaste jag hört på länge.
Hur kan fyra personer låta som en när de är på samma stämma?
Hur är det möjligt att ta över ett kyrkorum så det låter som en... inte vet jag, storkör, när man "bara" är fyra stycken?
Och ackustiken! Ackustiken i kyrkan!
Jag är... flabbergasted! Jag har svårt att finna ord.
Jag har hittat hem.
Och jag höll på att spricka av stolthet när Ida annonserade att hon hade arrangerat ett stycke - en Mika-låt - och jag fick svår gåshud när de med en röst sjöng i det sista stycket. Jag höll flertalet gånger på att börja grina och har funnit en kvartett till ett framtida bröllop (som förövrigt mer börjar likna en musikgudstjänst), förutom min fina Julia och mina fina systrar.
Och.
Det bästa av allt.
Den 29 juli är de i Mosjö kyrka.
Och med största sannolikhet jag också.
Roxette
Det här kan ha räddat min dag:
Stolt...
...ägare av in full regalia!
Hurra, hurra, hurra, hurra!!!
Andra bra saker som skett och händer idag är:
- Fröken O fyller två!
- Fridolin och fröken O och Sven är med i värsta stora superbra artikeln i NA.
- Jag behöver inte göra lunch, för vi var hos Mamamu och käkade och fick matlåda med oss hem igår.
Och! Det regnar inte (än) utan är ganska varmt ute och jag har sett solen!
Har även lyckats inhandla en födelsedaqgspresent till fröken O, men jag kan inte berätta än, eftersom hennes mamma läser här ibland, och det vore just snyggt om hon fick reda på det i förväg.
Jag handlade dessutom typ hundra andra grejjer som jag egentligen inte hade tänkt köpa... Men det kan ju inte gå smärtfritt jämt.
Nu ska jag snart värma mat, göra sallad och koncentrera mig på fina fina Ola.
Hurra, hurra, hurra, hurra!!!
Andra bra saker som skett och händer idag är:
- Fröken O fyller två!
- Fridolin och fröken O och Sven är med i värsta stora superbra artikeln i NA.
- Jag behöver inte göra lunch, för vi var hos Mamamu och käkade och fick matlåda med oss hem igår.
Och! Det regnar inte (än) utan är ganska varmt ute och jag har sett solen!
Har även lyckats inhandla en födelsedaqgspresent till fröken O, men jag kan inte berätta än, eftersom hennes mamma läser här ibland, och det vore just snyggt om hon fick reda på det i förväg.
Jag handlade dessutom typ hundra andra grejjer som jag egentligen inte hade tänkt köpa... Men det kan ju inte gå smärtfritt jämt.
Nu ska jag snart värma mat, göra sallad och koncentrera mig på fina fina Ola.
Manisk
Ibland när det gäller vissa saker (kan egentligen var vad som helst) har jag en tendens att bli... manisk.
Inträffar ofta runt schlagertider, när jag djupgående analyserar vartenda bidrag. Det blir ganska ofta jobbigare ju närmre den stora finalen utomlands man kommer. Att jag har några vänner och något arbete) kvar efter mina djuplodade forskningar i de senaste årens svenska finalister är ofattbart. Eller med tanke på hur jag är dagarna efter.
Inträffar ofta runt schlagertider, när jag djupgående analyserar vartenda bidrag. Det blir ganska ofta jobbigare ju närmre den stora finalen utomlands man kommer. Att jag har några vänner och något arbete) kvar efter mina djuplodade forskningar i de senaste årens svenska finalister är ofattbart. Eller med tanke på hur jag är dagarna efter.
Jag är dålig förlorare.
Man kan tävla i musik.
Och jag blir ordentligt sned när resten av Europa visar hur obildade de är musikaliskt.
Man kan tävla i musik.
Och jag blir ordentligt sned när resten av Europa visar hur obildade de är musikaliskt.
Och nu är jag där igen. Fast inte så mycket om schlagern. Nej, näst bäst schlager i mitt kungarike är the Ark.
Och the Ark har släppt nytt. Äntligen, äntligen, äntligen. In full regalia kom ut i butik igår. Efter att jag varit inne på Najz prajz. Självklart efter... Förmodligen för at jag ska kunna fokusera på arbetet.
Ikväll har jag tittat på Ark-dokumentären på tv3 play, lyssnat på när de var med i p3 och lyssnat på Superstar ungefär... 75 gånger. Den är genialisk. Det är gamla the Ark, det är cowbell (!) och det är äkta glädje. Studsa upp och ner i sängen och kikna av skratt glädje. Och senast på torsdag ska den vara min. Sen ska jag repeata tills öronen blöder och Älsklingen skjuter cd-spelaren.
Och the Ark har släppt nytt. Äntligen, äntligen, äntligen. In full regalia kom ut i butik igår. Efter att jag varit inne på Najz prajz. Självklart efter... Förmodligen för at jag ska kunna fokusera på arbetet.
Ikväll har jag tittat på Ark-dokumentären på tv3 play, lyssnat på när de var med i p3 och lyssnat på Superstar ungefär... 75 gånger. Den är genialisk. Det är gamla the Ark, det är cowbell (!) och det är äkta glädje. Studsa upp och ner i sängen och kikna av skratt glädje. Och senast på torsdag ska den vara min. Sen ska jag repeata tills öronen blöder och Älsklingen skjuter cd-spelaren.
MELLO!
Ååååh, äntligen. Äntligen, äntligen äntligen!
Melodifestivalen.
Denna fantastiska, långa tävling. Den som säger att man inte kan tävla i musik ljuger. Man kan tävla i allt.
Jag är nörd. Alltså på riktigt. Jag kan berätta de mest ointressanta fakta om låtar, tävlingsår och tävlingar. Jag håller alldeles för bra koll på skvallerpressen och kan berätta snaskiga saker om de som är med i tävlingen, om bråk och skit och låtskrivarnas mammor.
Och jag är så tävlingsinriktad att jag blir skrämmer mig själv.
Som förra året, när jag trodde hoppet var ute tills Sarah Dawn Finer, Malena Ernman och HEAT. Finaste finaste HEAT.
Och jag trodde så starkt på Malena, jag förklarade för alla som ville (och inte ville. Förmodligen mest inte ville) veta hur svårt det var för henne att sjunga pop (dels för att jag vet själv, dels för att det stod i en artikel) med hennes skolade röst. Det är som att byta ut... kusinens whisky mot en sexa isvatten. (Hyfsat dålig jämförelse)
Och när hon (jag kan inte termen) letar sig up från djupaste tonen hon har upp till den högsta, så gråter jag av glädje. För att hon kan!
Och så kom den där förbannade hobbiten från Norge och förstörde allt. Vem som helst, men inte HAN!
Nåväl, nu är det (inte) glömt. Årets Mello har satt igång.
Och så här tyckte jag:
- Ge mig Kristian Luuk eller Petra Mede tillbaka
- Ta bort deltävlingarna, eftersom vad skräp som helst verkar få komma emellan
- Sparka Christer Björkman
och
- Skicka Pain of Salvation till finalen omedelbart!
Litet frågetecken, ska vi egentligen skippa hela tävlingen och skicka Nanne, Sonja och Charlotte till Oslo?
En sak till... Salem. Finaste, finaste Salem. Tur att du kom och visade vart skåpet skulle stå.
Melodifestivalen.
Denna fantastiska, långa tävling. Den som säger att man inte kan tävla i musik ljuger. Man kan tävla i allt.
Jag är nörd. Alltså på riktigt. Jag kan berätta de mest ointressanta fakta om låtar, tävlingsår och tävlingar. Jag håller alldeles för bra koll på skvallerpressen och kan berätta snaskiga saker om de som är med i tävlingen, om bråk och skit och låtskrivarnas mammor.
Och jag är så tävlingsinriktad att jag blir skrämmer mig själv.
Som förra året, när jag trodde hoppet var ute tills Sarah Dawn Finer, Malena Ernman och HEAT. Finaste finaste HEAT.
Och jag trodde så starkt på Malena, jag förklarade för alla som ville (och inte ville. Förmodligen mest inte ville) veta hur svårt det var för henne att sjunga pop (dels för att jag vet själv, dels för att det stod i en artikel) med hennes skolade röst. Det är som att byta ut... kusinens whisky mot en sexa isvatten. (Hyfsat dålig jämförelse)
Och när hon (jag kan inte termen) letar sig up från djupaste tonen hon har upp till den högsta, så gråter jag av glädje. För att hon kan!
Och så kom den där förbannade hobbiten från Norge och förstörde allt. Vem som helst, men inte HAN!
Nåväl, nu är det (inte) glömt. Årets Mello har satt igång.
Och så här tyckte jag:
- Ge mig Kristian Luuk eller Petra Mede tillbaka
- Ta bort deltävlingarna, eftersom vad skräp som helst verkar få komma emellan
- Sparka Christer Björkman
och
- Skicka Pain of Salvation till finalen omedelbart!
Litet frågetecken, ska vi egentligen skippa hela tävlingen och skicka Nanne, Sonja och Charlotte till Oslo?
En sak till... Salem. Finaste, finaste Salem. Tur att du kom och visade vart skåpet skulle stå.
