MELLO!

Ååååh, äntligen. Äntligen, äntligen äntligen!

Melodifestivalen.
Denna fantastiska, långa tävling. Den som säger att man inte kan tävla i musik ljuger. Man kan tävla i allt.

Jag är nörd. Alltså på riktigt. Jag kan berätta de mest ointressanta fakta om låtar, tävlingsår och tävlingar. Jag håller alldeles för bra koll på skvallerpressen och kan berätta snaskiga saker om de som är med i tävlingen, om bråk och skit och låtskrivarnas mammor.
Och jag är så tävlingsinriktad att jag blir skrämmer mig själv.

Som förra året, när jag trodde hoppet var ute tills Sarah Dawn Finer, Malena Ernman och HEAT. Finaste finaste HEAT.
Och jag trodde så starkt på Malena, jag förklarade för alla som ville (och inte ville. Förmodligen mest inte ville) veta hur svårt det var för henne att sjunga pop (dels för att jag vet själv, dels för att det stod i en artikel) med hennes skolade röst. Det är som att byta ut... kusinens whisky mot en sexa isvatten. (Hyfsat dålig jämförelse)
Och när hon (jag kan inte termen) letar sig up från djupaste tonen hon har upp till den högsta, så gråter jag av glädje. För att hon kan!
Och så kom den där förbannade hobbiten från Norge och förstörde allt. Vem som helst, men inte HAN!

Nåväl, nu är det (inte) glömt. Årets Mello har satt igång.
Och så här tyckte jag:

- Ge mig Kristian Luuk eller Petra Mede tillbaka
- Ta bort deltävlingarna, eftersom vad skräp som helst verkar få komma emellan
- Sparka Christer Björkman
och
- Skicka Pain of Salvation till finalen omedelbart!

Litet frågetecken, ska vi egentligen skippa hela tävlingen och skicka Nanne, Sonja och Charlotte till Oslo?

En sak till... Salem. Finaste, finaste Salem. Tur att du kom och visade vart skåpet skulle stå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0