Manisk
Ibland när det gäller vissa saker (kan egentligen var vad som helst) har jag en tendens att bli... manisk.
Inträffar ofta runt schlagertider, när jag djupgående analyserar vartenda bidrag. Det blir ganska ofta jobbigare ju närmre den stora finalen utomlands man kommer. Att jag har några vänner och något arbete) kvar efter mina djuplodade forskningar i de senaste årens svenska finalister är ofattbart. Eller med tanke på hur jag är dagarna efter.
Inträffar ofta runt schlagertider, när jag djupgående analyserar vartenda bidrag. Det blir ganska ofta jobbigare ju närmre den stora finalen utomlands man kommer. Att jag har några vänner och något arbete) kvar efter mina djuplodade forskningar i de senaste årens svenska finalister är ofattbart. Eller med tanke på hur jag är dagarna efter.
Jag är dålig förlorare.
Man kan tävla i musik.
Och jag blir ordentligt sned när resten av Europa visar hur obildade de är musikaliskt.
Man kan tävla i musik.
Och jag blir ordentligt sned när resten av Europa visar hur obildade de är musikaliskt.
Och nu är jag där igen. Fast inte så mycket om schlagern. Nej, näst bäst schlager i mitt kungarike är the Ark.
Och the Ark har släppt nytt. Äntligen, äntligen, äntligen. In full regalia kom ut i butik igår. Efter att jag varit inne på Najz prajz. Självklart efter... Förmodligen för at jag ska kunna fokusera på arbetet.
Ikväll har jag tittat på Ark-dokumentären på tv3 play, lyssnat på när de var med i p3 och lyssnat på Superstar ungefär... 75 gånger. Den är genialisk. Det är gamla the Ark, det är cowbell (!) och det är äkta glädje. Studsa upp och ner i sängen och kikna av skratt glädje. Och senast på torsdag ska den vara min. Sen ska jag repeata tills öronen blöder och Älsklingen skjuter cd-spelaren.
Och the Ark har släppt nytt. Äntligen, äntligen, äntligen. In full regalia kom ut i butik igår. Efter att jag varit inne på Najz prajz. Självklart efter... Förmodligen för at jag ska kunna fokusera på arbetet.
Ikväll har jag tittat på Ark-dokumentären på tv3 play, lyssnat på när de var med i p3 och lyssnat på Superstar ungefär... 75 gånger. Den är genialisk. Det är gamla the Ark, det är cowbell (!) och det är äkta glädje. Studsa upp och ner i sängen och kikna av skratt glädje. Och senast på torsdag ska den vara min. Sen ska jag repeata tills öronen blöder och Älsklingen skjuter cd-spelaren.
Kommentarer
Postat av: Frida Theolinda
Jag vill också höra!!
Trackback
