Helvetesmorgonen
Sitter i soffan med en väldigt trött tjej sovandes på bröstet.
Vi har inte haft en kanonstart direkt.
I vårat sovrum har vi utgången till balkongen. Ovanför den dörren sitter ett litet skitfönster - utan persienner.
Jag tror jag svurit över det fönstret varje år vi bott här och det närmat sig vår, eftersom ljuset väcker mig.
Det väcker Alva också.
Så strax efter sex i morse började hon vår dag. Täppt i näsan och alldeles för intresserad av sin pappa för att kunna koncentrera sig på att äta. Eric åkte till jobbet kvart i sju, då var vi vakna. Jag blundade och ignorerade barnet medans hon prat/skrek vokaler -OOOAAAAAAAEEEE! -UUÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!!
Tröttnade strax efter sju. Försökte mata, funkade inte. Bytte blöja, barnet kissade över hela skötbordet - mamman ledsnade. Klädde på oss, gick in i badrummet för att smeta deo, öppnade spegeldörren för lite, höjde vänsterarmen för att komma åt. Pang! Väldigt vasst hörn på skåpsdörren skrapade armen, en stund trodde jag inte att det var så mycket - sen upptäckte jag skinnslamsan på spegeln och blodet på armen.
Lyckades precis undvika 7 års olycka, att drämma igen en spegel har aldrig varit någon bra idé.
Sparkade till en byrå för att lägga undan raseriet och började gråta istället.
Hysteriskt, med stora krokodiltårar.
För att jag ville sova, för att jag blev rädd för mig själv (var såå arg på barnet!), för att jag var löjlig och för att det gjorde ont i armen.
Sen blev Alva trött och hungrig så någon minut efter åtta sov vi båda två igen och en timme senare kändes livet rätt okej igen.
Nu ska vi fortsätta ta igen oss, i eftermiddag ska vi hjälpa FrauPels att flyttpacka!
Vi har inte haft en kanonstart direkt.
I vårat sovrum har vi utgången till balkongen. Ovanför den dörren sitter ett litet skitfönster - utan persienner.
Jag tror jag svurit över det fönstret varje år vi bott här och det närmat sig vår, eftersom ljuset väcker mig.
Det väcker Alva också.
Så strax efter sex i morse började hon vår dag. Täppt i näsan och alldeles för intresserad av sin pappa för att kunna koncentrera sig på att äta. Eric åkte till jobbet kvart i sju, då var vi vakna. Jag blundade och ignorerade barnet medans hon prat/skrek vokaler -OOOAAAAAAAEEEE! -UUÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!!
Tröttnade strax efter sju. Försökte mata, funkade inte. Bytte blöja, barnet kissade över hela skötbordet - mamman ledsnade. Klädde på oss, gick in i badrummet för att smeta deo, öppnade spegeldörren för lite, höjde vänsterarmen för att komma åt. Pang! Väldigt vasst hörn på skåpsdörren skrapade armen, en stund trodde jag inte att det var så mycket - sen upptäckte jag skinnslamsan på spegeln och blodet på armen.
Lyckades precis undvika 7 års olycka, att drämma igen en spegel har aldrig varit någon bra idé.
Sparkade till en byrå för att lägga undan raseriet och började gråta istället.
Hysteriskt, med stora krokodiltårar.
För att jag ville sova, för att jag blev rädd för mig själv (var såå arg på barnet!), för att jag var löjlig och för att det gjorde ont i armen.
Sen blev Alva trött och hungrig så någon minut efter åtta sov vi båda två igen och en timme senare kändes livet rätt okej igen.
Nu ska vi fortsätta ta igen oss, i eftermiddag ska vi hjälpa FrauPels att flyttpacka!
Kommentarer
Trackback
