Fröken Nilssons Bravader

Jag läste precis Annas inlägg om när man egentligen blir vuxen.
Och det fick mig att fundera.

När blir man egentligen vuxen?
Å ena sidan känner jag ibland att jag inte är särskilt vuxen alls.
Å andra sidan kan jag säga på minuten när jag blev vuxen.
19 maj 2006 kl 22.44.
Då dog min mamma. Då blev jag och mina systrar vuxna, alldeles för snabbt.

Jag låg och tänkte för mycket häromkvällen.
Tänk om, tänk om, tänk om.
Varför, varför, varför?
Dumma, jävla, satans skit.
Jag kunde inte sova och skrev ett rosenrasande brev till ingen egentligen, men med alla de åsikter som jag idag undertrycker. Alla de åsikter som jag inte försvarar för att jag vill vara på allas sida samtidigt.
Så, egentligen är jag kanske inte så vuxen?

Jag är besviken på så mycket just nu.
På sånt jag inte törs säga. På sånt jag egentligen inte törs tycka.
På hur den nya tiden - den efter mamma - blev.
För jag är inte nöjd.
Jag skulle vilja göra om, göra rätt, säga - jag vill inte, jag är fortfarande liten.
Men är man liten när man fyllt 20?
Jag vet att man är för liten för att ta hand om sin familj när man är 20, det är därför man ahr föräldrar.
Och jag önskar att jag hade sagt ifrån.


Familjen står inför en operation om två veckor, eller - det är bara Rödhåret som ska opereras.
Men det får ju konsekvenser för hela familjen, eftersom hon behöver hjälp med allt efter operationen.

Och just nu önskar jag att somliga växer upp och tar tag i sig själva.
För den här gången tänker inte jag vara den vuxne.

Trött, tröttare, jag.
Idag innan klockan slagit tio hade jag hällt i mig tre koppar kaffe, måste komma i säng till tio ikväll, klockan elva funkar bara inte när man ska upp med lillmonstret klockan sex, halv sju varje dag.

Rätt mycket att göra idag på jobbet, mycket som ska styras upp och göras om, rätt mycket telefontid och räknande just nu.
Men det är så roligt! Jag älskar mitt jobb just nu verkligen, vill ändra en del men får gå långsamt fram med cheferna, de behöver ju inte utsättas för virvelvinden på en gång liksom :)
Fick dessutom äran att lossa en lastbil med sten, och jag var lite orolig innan. Jag och långgafflarna på trucken har väldigt sällan kommit överens - idag trots stormvindar blev jag inte vansinnig en enda gång! (tro mig, senast jag körde med långgafflar använde jag mig av svordomar, raseriskrik, sparkar och slag. Labil? JAG?!)
Så sjukt stolt över mig själv.
Har även rott iland två stora ordrar på två dagar. Synd att jag inte jobbar på provision ibland.

Förövrigt är stunden kommit då förnekelsen är över. jag måste börja träna igen, och det är ganska bråttom.
Det gör ju inget att komma i form en aning - men framförallt måste jag stärka rygg, och axlar, efter en dags pappersarbete och telefonpratande har jag ont på alla de gamla ställena i axlarna och stelt och jävligt är det.
Att vi dessutom har kört tårtdiet på jobbet har ju satt sina spår.
På riktigt, jag har jobbat i snart fem veckor, under tiden har vi ätit:
2 st smörgåstårtor
1 st gräddtårta
3 st chokladtårtor
När stackars Linnea gjorde sista dagen här förra veckan skrek jag rätt ut när jag såg tårtkartongen i kylskåpet. Tårta är liksom inte roligt längre (ge mig en morot!).
Ändå har jag skickat iväg Eric efter kanelbullar.
Efter idag är det fanimig sockerstopp! (Peppa mig!)
Behöver träningsinspiration! Har funderat i flera år på yoga - hittar dock inte några tider som funkar för mig.
Har kört Body combat för flera år sedan - gud så kul!
Simma? Gym? Vart ska man vara? Actic? Friskis? Gustavsvik?

Nu ska jag plocka undan disken innan Eric kommer hem. Undrar om han vill ha kaffe eller te till bullarna.

Idag har jag varit på USÖ, på mitt.. vänta.. mäste räkna efter... sju miljoner, trehundrafemtiåttatusen tvåhundrafjärde återbeök. Nu med lite tur kan man snart börja med vuxenmys igen. Jorå, de finns en rätt ordentlig baksida med barnafödande också.
Men! Med lite tur nu (kom igeeeen nu Gud!) så behöver jag inte lägga mig i den där stolen förrns det är dags för att kolla eventuella cellförändringar igen, och det är ju typ nästa år tror jag. Fick träffa en supergullig utländsk läkare som verkligen såg till att jag förstod vad hon pratade om, hon tillochmed ritade och förklarade (och det mina vänner, borde även svenska läkare göra ibland!). Men, när vi väntade på sköterskan som skulle komma med bedövningen blev det lite jobbig stämning, det är svårt att känna sig bekväm med småsnack i en gynstol....

Nåja. Åkte till jobbet när allt var klart.
Och när jag åkte hem nu ikväll insåg jag att jag inte loggat ut från parkeringen.
O-r-k-a! Hundra spänn åt helvete. Nu måste jag lära mig att ta med mig småpengar när jag parkerar på USÖ, det gick ju åt helvete med utloggningen för ett år sedan när vi åkte hem från BB också :)


Annars är jag hungrig.
Eller, alltså.. Jag har precis ätit spagetti och köttfärssås.
Men jag är så inihelsike sugen på sushi!
Har diskuterat lite med en killkompis på facebook angående Naturskydsverkets undersökning om hotade fiskarter på sushirestauranger. Följden blev att jag nu är så sugen på sushi att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Eller jo, det vet jag, till Eastwest.
Något annat jag är sugen på är en kväll på Indigo, en tapasrestaurang här i stan. Har inte testat, men abra hört gott om den. Vi var förreste där en gång Eric och jag, men då hade köket stängt... tror vi hade varit på bio eller något sånt. Nåja, gott vin hade de åtminstone :)

Ah.
Helgen har snart gått och jag har hunnit få lite perspektiv på mina två första jobbdagar efter nästan ett helt års ledighet.
Gud så skönt att den första september var på en torsdag.
Jag trodde att jag hade koll liksom.
Det har varit min arbetsplats sedan 2003.
Men jag hittar inte längre i min butik.
Det kan ju bero på två saker, att det flyttas runt endel på ett lager, och att jag faktiskt har varit mammaledig i elva månader och faktiskt inte tänkt speciellt mycket på mitt jobb.
Men, eftersom jag vill påstå att jag var jävligt vass på allt i butiken vad gäller att hitta rätt saker och priser och sånt, så är jag knäckt. Men vägrar ge upp, det är bara att nöta, nöta, nöta in igen.

Nu ska ni inte tro att jag är missnöjd på något sätt med att ha börjat arbeta igen, tvärtom.
Jag mår så bra av att komma hemifrån och göra något annat, att umgås med kunder och prata med killarna ute i fält. Social träning kan man kalla det. Och mitt självförtroende får sig en rejäl boost varje gång jag bevisar för mig själv att jag klarar av att vara tillbaka - och vet att jag har varit efterlängtad.

Samtidigt längtar jag ju ihjäääl mig efter mitt skrutt.
Det är flera kvällar som jag kommer hem när hon sover, eller nattas, och det gör lite ont i mammahjärtat.
Nästan så det är skönt de gångerna hon vaknar så jag får gå in och gosa litegrann.
Att hon bestämt sig för att vakna kvart i sex och klockan fem nu i helgen har inget mysigt med sig.

Nåväl, i fredags när jag kom hem var jag helt utpumpad, eftersom chefen sagt att det varit lugnt nu den sista tiden hade jag nog psykologiskt ställt in mig på lugn. Och det blev tvärtom.
En dusch, ett och ett halvt glas vin, hemgjord pizza och 60 minuter fotboll. Godnatt!
Sov sådär, skruttet är förkylt, vill inte sova själv, har smittat mamma ordentligt och vill helst ligga på mammas kudde. Sover på femton centimeter och hoppas varje kväll att jag inte ska ramla ur sängen.
Lördagen började kvart i sex, somnade om och vaknade drygt tio minuter innan Sven stod utanför för samåkning till Viby och auktion. Min lilla familj, Frida och fröken O anlände ett par timmar senare.
Sedan vid fyra iväg på kräftfiske, hemma var vi klockan halv elva och söndagen började klockan fem.
Måste försöka igen med fullkornsvälling och hoppas på ett par timmars sömn till.

Idag har vi ätit lunch hos mamaMu och varit på bokklubb.
Nu blir det te, macka och kanske ett glas rött för att fira att vi klarade oss igenom helgen-from-hell utan att kräva extra timmar. 48 timmar har aldrig gått så fort.

Jag har varit lite låg idag.
Misstänker starkt hormonella orsaker, kommer köpa godis imorgon trots att jag vet att jag inte borde göra det.

Eric var iväg en stund och arbetade, under tiden sov jag och lillfisen nästan en och en halv timme (eller, tills mormor plingade på dörren halv elva) och lämnade assietter och släktträd som hon lovat mig.
Sen kom Eric hem med lunch, vi drack lite kaffe och så gick min älsklingar iväg till audiologen för att skaffa ordentliga saker till Eric (väckning, barnlarm, plingplonglarm, sånt som man kan behöva ha) och jag stannade kvar hemma och läste tidningen i fred (eeh, LYX!!).
Efter en stund hade jag fått energi och städade fram köket och gick iväg opch mötte kärlekarna på sjukhuset, sen promenerade vi runt lite, köpte kuvert till tackkorten som vi hoppas kommer imorgon och kollade lite på Village.
När vi sedan kom till vår gata i stan mötte vi upp MamaMu som hade fyra icakassar med urvuxna kläder till oss från en kollega. Rätt mycket tyckte vi om, och resten skickar vi vidare. Win, win situation :)

Ska se till att det kommer fram en önskelista till hon damen som fyller ett år i slutet av oktober också.
Men först ska jag hoppa in i duschen!

I våras någon gång när snön smälte köpte vi nya gardiner till sovrummet, som vi bad rödhåret att lägga upp.
Det gick itne så fort som vi trodde, coh idag hämtade jag hem de ouppsydda gardinerna för att jag fått för mig att jag skulle göra det själv.
HAHAHAHAHA.

Ja har inte särskilt ofta samsats med symaskinen.
När jag ska sy något (klänningar till exempel) så tröttnar jag oftast strax efter mönsterklippningen (definitivt under nålningen) och när det är dags att sy är jag så trött på alltihopa att jag vill bränna upp det.

Idag har jag alltså fållat gardiner.
Efter tjugo minuters nålning började jag be om starksprit.
Ska man fålla gardiner för att man tror att man kan göra det själv, blir det åtminstone roligare med starksprit.
Vi hade ingen straksprit sa Eric och hejade på mig lite, samtidigt som han och Alva lekte med en boll så att barnet kiknade av skratt och slutligen började hicka.
Då tröttnade hon i två minuter på att sparka boll med sin far och försökte köra över mig med den röda trapp-pallen istället. Trollunge.
Nåja, efter drygt en timme hade jag lagt upp gardinerna medelst nålar, klippt knasigt och lackat ur sjutton gånger.
Då tog jag fram mormors symaskin och började fixa med undertråden.
Sen hittade jag inte undertrådshållaren (spolkapseln..) och drog slutsatsen att den saknades helt och hållet.
Så jag ringde Eric som gått ut med barn och vagn och sa att vi behövde gå om en symaskinsbutik.
En ny spolkapsel kostar 800 jävla kronor.
En begagnad kostar endast 350 kronor.
Damen i kassan frågade om jag hade möjlighet att betala kontant, för om det var så att den inte passade maskinen skulle jag kunna lämna tillbaka och hon skulle slippa fixa och trixa och slå in och ha sig.
Och om jag hade haft pengar på kontot hade jag köpt en begagnad spolkapsel för det facila priset av 350 svenska riksdaler. Men jag hade visst slut på pengar, så vi gick hem emd ogjort ärende, och sa att vi kunde åka ut och hämta den som sitter i mammas gamla maskin då den och mormors är likadana.

Sen kom vi hem, Eric lyfte på gardinjävlarna och VOI-fucking-LÀ!
Där låg spolkapseln. Som jag inte ens kommit ihåg att jag hade tagit ur undertråden ur.
Så jag blev glad, sydde en fåll, backade för att fästa tråden.
Och backen fastnar.
Amenpåriktigt!?
Japp.
Jag sydde andra fållen också, medelst BACKNING-PÅ-MASKIN.
Nu skulle mina gamla syslöjdsfröknar sett mig.
Sen spenderade vi fyrtiofem minuter på att försöka få bort backningsfunktionen.

Men.
Nu hänger gardinerna där i fönstret.
Fållarna är förjävliga på när håll.
Men den som kryper runt på golvet i sovrummet för att syna gardinfållar får gå hem, med omedelbar verkan och inte komma tillbaka förrns de har fållat nästa par gardiner åt mig.

Fast, när jag tänker efter.
Nästa gång köper jag gardiner på Indiska. De är färdigfållade.

Jag blev helt plötsligt så. jävla. lakritssugen.
Har en svår hangup på saltlakrits i vanliga fall, nu blev den värre.
Sötlakrits är äckligt, eller, den i Gott&Blandat-påsen går an.

Tyvärr är Eric på Behrnabeu arena och kollar på ÖSK-(insert valfritt lag..) och Alva sover.
Fan, fan, fan.
Sitter nu i soffan och fantiserar om Djungelvrål, Salmiakbalkar, saltlakritsen i Gott&Blandat-påsen.
Pingvinlakrits! Dödskallar, Pistoler, Hallon-Lakrits i olika former..
SIA-glass har förresten gjort en hallon-lakritsglass! Någon som provat?

Det enda som stör (förutom att jag har problem att gå ibäg och handla just nu) är att det är så taskigt utbud på bra saltlakrits i den här stan.

Brutalt trött.
Brutalt ärlig.
Brutal jävla skitsöndag.

Det började ju så bra.
Alva sov hela natten, utan ett knyst.
Vaknade vid sex, morgonammade, somnade om.
Vaknade igen halv åtta.
Bestämde oss för att gå upp och låta pappsen sova vidare eftersom han faktiskt var uppe mellan fyra och halv sju igår morse när våran älskling inte tyckte det var lönt att sova.
(Jag höll på att skriva att det var dels för vakenheten igår och dels för att han kom och lade sig senare än mig inatt. Men det får han skylla sig själv för.)
Vi lekte, övade på att resa sig mot möbler (japp, jag kommer ångra mig gruvligt inom en snar framtid, men... det är ju liksom något som måste läras ändå. Då kan man lika gärna hjälpa till lite.) Och strax efter åtta var det grötdags för Alvar. När gröten var slut, det började pillas med öronen, gäspningarna kom och resterna av frukosten gnuggats runt flertalet gånger i ansiktet tyckte jag det var dags för Alva att sova en stund.
Det tyckte inte hon.

Så när vi gick in i sovrummet för att jag skulle kunna lägga ner henne i sängen gav hon upp ett par illvrål och försökte argt förklara för mig, dumma dumma mamma, att det här med att sova, det kunde jag minsann göra själv. För hon var inte trött. Nej då. Det kliade bara lite i örat. Och lite i ögonen. Och andas bör man, oavsett om det är med öppen mun eller stängd mun.
Så Eric vaknade ju såklart.
Nu tyckte ju jag att klockan var halv nio, så det borde inte göra jättemycket om han vaknade till nu.
Men inte trodde jag att det skulle sluta med iskyla och två väldigt irriterade människor i varsitt rum, på barnrumpenivå. Och inte trodde jag att jag skulle äta söndagsfrukost med endast dottern som svårunderhållet sällskap (detta var mitt val, för svårunderhållet barn är ändå bättre än inget sällskap alls. Utan sällskap äter jag ju frukost hela jävla veckorna.)
Och anledningen till att barnet inte sov istället för att umgås med sin mor över kaviartuben och morgontidningen, var för att modern aldrig fick chansen att söva klart barnet. Tydligen tyckte inte fadern heller att barnet behövde sova.
Jag tror jag behöver gå tillbaka till jobbet snart.
Men i september, när det är dags, kommer jag troligast att böna och be om att få stanna hemma längre.

Så.
Nu är fadern ute och går med barnet (som jag hoppas sover), frukost har han fått i sig.
Och jag sitter och tjurar över söndagen som inte blev som jag ville och skriver av mig här i förhoppning om att när mina två älsklingar kliver in genom dörren om ett tag, kunna göra om och göra rätt.
Och kanske äta lite chokladglass som försoningsfika.

Jaha.

Då har man varit iväg till tant doktorn.
För att bli vidareslussad till Kvinnokliniken någon gång. (remiss är skriven..)
Då får man se när man är återställd då.
Det börjar suga rätt ordentligt det här!

Jag skrev det sist, jag hinner inte med just nu.

Vi simmar och umgås och vaggar och nattar och hälsar på kors och tvärs.
Och helt plötsligt är det påsk.
Vi har lidit av en mindre ekonomisk kris, skrivit listor på vad som ska handlas och göras och ringt till banker.
Nästa vecka kommer också gå i ett rasande tempo.
Tisdag och onsdag möte med olika banker om lånelöften.
Torsdag ska vi till audiologen med Alva för att se om hon har ärvt Erics hörselskada (vilket vi inte tror, men det är bra att kolla upp så  vi får hjälp tidigt!). Finaste gotlandssystern kommer dessutom hem imorgon och stannar tills på tisdag morgon, så vi ska se till att mysa med henne ordentligt också.

Annars har vi gått långpromenader tre dagar i rad jag och Alvar.
I måndags var vi med I och E till Naturens hus. Lämnade Angelgatan vid tjugo över tion, var hemma igen halv tre.
Rätt mosiga efter en heldag i solen vill jag lova!
I går var vi först och simmade med K och E i Hallsberg, bakluckefikade för att kontrollera blodsockret på parkeringen efteråt och skjutsade O till jobbet. Sen drack vi kaffe och barnen lekte både fint och elakt med varandra. Vi var på långpromenad runt Sörby och på eftermiddagen hade Eric födelsedagskalas.
Idag har jag och Rödhåret gått till kiropraktorn och hem igen, med lite Alva-shopping och pitstop på Shanghai, för blodsockrets skull. Nu sitter jag och drömmer om en stor kaffe och påskgodis, medans jag parerar klåfingran jag har i knäet och som hemskt gärna vill hjälpa till att skriva....
Tror att det börjar bli dags att sova för henne, så tänkte vandra iväg till Ica och köpa mig det välförtanta påsksnasket.

Sen ska jag dejta lite med tvättstugan, vänta på att Eric kommer hem och längta efter imorgon när jag hoppas att jag får träffa min älskade mellansyster igen. Gotland ligger på tok för långt bort!

Jag vill också passa på att tipsa - igen - om mina systrars blogg brcasystrar om deras funderingar kring bröstcancergenen som de bär och deras uppkommande stora operationer. Läs den! Och skänk sedan en krona eller två till Bröstcancerforskningen.

Dåligt med uppdateringar på den här bloggen just nu!

Vart ska man börja?

Fick jag en önskning idag, så skulle det vara att min dotter tog nappflaska.
Det är verkligen allt jag begär just nu, att jag ska kunna gå hemifrån och veta att hon accepterar något annat än min tutte. Men det verkar ju vara för mycket begärt. Så sent som ikväll har vi försökt med ersättning för att jag ska kunna få lite fler timmar sammanhängande sömn, vilket slutar i illvrål och krokodiltårar.
Hon skriker nästan värre än när hon fick 3-månaders vaccinationen.
Och jag blir så ledsen.
För Erics skull, för att hon bara vägrar acceptera att han matar henne, och för min skull för att jag vet med mig att jag inte kommer någonstans just nu såvida hon inte är med eller att jag söver henne och lyckas ta mig ut så och är tillbaka till tio-halv elva när hon vill ha påfyllning.
Det är så min kväll ser ut, nattning/mat vid sju-halv åtta, fri tid i två timmar och sedan påfyllning för att få sova till tolv-halv ett/ett. Sedan vakna varannan timme. För några månader sedan gick ju nätterna galant, hon matades, somnade och sov till två, för att vakna till igen vid sex. Sen kom det ett utvecklingssprång i vägen, och numera vaknar hon som sagt varannan timme. Jag kan ju inte säga att jag är något supersällskap om kvällarna, vilket såklart inte är jättekul för Eric.
Och det är inte det att jag inte tycker om att amma, men jag skulle vilja ha möjligheten att göra både och, för allas skull.
Har haft allvarliga tankar på att helt ge upp amningen, bara för att kunna gå tillbaka till en trevlig människa som faktiskt orkar sitta och mysa med sambokärleken i soffan. Det gör jag liksom inte nu.
Dessutom vore det ju döhäftigt att kunna gå ut jag och Eric och ha barnvakt!

Annars är hon superförkyld (snälla, snälla, säga att det är förkylningen som bråkar mest nu?) och jag har lite ont i halsen. Hoppas på att vi båda är friska till på tisdag när vi ska bada i Hallsberg för första gången. Babysim -javisst! Och jag har för det mesta hjärnsläpp och vet inte vad det är för dag.
Igår bokade jag tvättstugan till nästa vecka, när jag trodde jag bokade den till idag. Och i över en vecka har jag varit stensäker på att vi ska vaccinera Skruttan igen imorgon, men det är visst nästa torsdag upptäckte vi här förut.
Nu ska jag joina vännen i soffan och kolla in Antikrundan. Sen ska jag nog sova tidigt ikväll och lura bort den annalkande förkylningen.

Imorgon tar vi nya tag och kollar med bröstmjölk, eller NAN-ersättning istället för Semper.
Funka, pretty please?

Sitter i soffan med en väldigt trött tjej sovandes på bröstet.
Vi har inte haft en kanonstart direkt.

I vårat sovrum har vi utgången till balkongen. Ovanför den dörren sitter ett litet skitfönster - utan persienner.
Jag tror jag svurit över det fönstret varje år vi bott här och det närmat sig vår, eftersom ljuset väcker mig.
Det väcker Alva också.
Så strax efter sex i morse började hon vår dag. Täppt i näsan och alldeles för intresserad av sin pappa för att kunna koncentrera sig på att äta. Eric åkte till jobbet kvart i sju, då var vi vakna. Jag blundade och ignorerade barnet medans hon prat/skrek vokaler -OOOAAAAAAAEEEE! -UUÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!!
Tröttnade strax efter sju. Försökte mata, funkade inte. Bytte blöja, barnet kissade över hela skötbordet - mamman ledsnade. Klädde på oss, gick in i badrummet för att smeta deo, öppnade spegeldörren för lite, höjde vänsterarmen för att komma åt. Pang! Väldigt vasst hörn på skåpsdörren skrapade armen, en stund trodde jag inte att det var så mycket - sen upptäckte jag skinnslamsan på spegeln och blodet på armen.
Lyckades precis undvika 7 års olycka, att drämma igen en spegel har aldrig varit någon bra idé.

Sparkade till en byrå för att lägga undan raseriet och började gråta istället.
Hysteriskt, med stora krokodiltårar.
För att jag ville sova, för att jag blev rädd för mig själv (var såå arg på barnet!), för att jag var löjlig och för att det gjorde ont i armen.
Sen blev Alva trött och hungrig så någon minut efter åtta sov vi båda två igen och en timme senare kändes livet rätt okej igen.

Nu ska vi fortsätta ta igen oss, i eftermiddag ska vi hjälpa FrauPels att flyttpacka!

Ibland när man inte gör något tankeansträngande (ammar) eller ska försöka somna kommer man på en massa saker. Möbleringstips, matförslag, böcker man vill läsa, man kan tänka på eventuella dop...
Men. Mest av allt just nu tänker jag på "saker jag ska unna mig när jag.."
Så här:

Att unna mig när jag slutat amma:
- Nya behåar. Seriöst. Jag hade innan mina tuttar antog helt andra storlekar inte köpt ny behå på typ tre år.
Nu ska jag gå till typ Change eller Twilfit och skaffa bra behåar.
Egentligen skulle jag kunna skriva "underkläder". För helt nya uppsättningar är tamejtusan både jag och Eric värda.
- En riktigt dyr, god flaska vin. Visst kan jag dricka ett glas hit och dit nu också (jorå, det får jag visst), men ni vet, en sån där flaska man aldrig annars hade tittat på. En sån ska jag köpa.


När jag jobbat klart med mina dumma fotvårtor ska jag unna mig nya fotvårdssaker.
Balja, filar, krämer. You name it! Jag ska ha snyggaste fötterna i stan.
Och kanske hyfsat regelbunden fotvård hos ett proffs?

Mest av allt just nu borde jag unna mig en klippning.
För minns jag inte helt fel var det sju veckor kvar till beräknad förlossning sist jag kapade barret.
Precis, sju veckor till beräknad förlossning. Det är snart tre månader och nio dagar sedan.

Kära nån vad veckorna går fort, redan helg igen!

Igår var vi iväg på mammaträff hos I&E, supertrevligt som alltid.
Däremot fick Alva för sig att vara supergrinig, och jag hade aningar om att det var hungern men hon ville liksom inte ha bröstet. Det är mycket så i allmänhet just nu, hon vill inte ta bröstet när vi sitter upp. Iblad inte heller när vi ligger ner. Och hon blir bara argare och ledsnare och hungrigare. Med lite tur lyckas jag söva henne efter en  halvtimme eller något. Annars lugnar hon ner sig efter att v i har gått runt en stund i lägenheten.
Igår blev det bra när vi lånade Is säng och ammade.
Men det är ju en aning begränsande när det blir så, jag kan ju liksom inte lägga mig ner på trottoaren och amma om hon skulle bli hungrig på stan.
Så, idag hade vi telefontid på BVC.
Och... Jag är ganska glad att vi har Ulrika som sköterska. För efter att jag pratat med Ulla blev jag inte ett jävla dugg klokare. Inga direkta tips. Ska försöka med att amma med Alvisen under en sjal idag och se om det bara är koncentrationssvårigheter. Dessutom ska jag se om hon har lättare nu när hon snart har sovit en timme.
Att mat- och sovklockan liksom har ringt för både mat och sömn samtidigt den senaste veckan.
Annars är det nog dags att hon lär sig ta ersättning, för även om jag vill amma så länge som hon vill så tär det ordentligt på psyket när jag inte lyckas trots att hon visar alla tecken för att hon är hungrig.

Nu vaknade visst lilltrollan, dags att tänka på annat!
Trevlig helg mina vänner!

Efter att inte ha orkat duscha i två dagar tog jag mig i kragen efter min och Alvas långpromenad.
(3,7 km, jojagtackarjag!)
Och inte bara det. Jag har fått duscha (inklusive hårtvätt och ansiktsrengöring), äta lunch och blogga i fred då lillstrumpa fortfarande sover.
Stackars liten, mamma sliter ut henne. (ursäkta, var bara tvungen att kolla så hon andades... det gjorde hon.)

Annars har vi spenderat helgen med tårta ute hos onkel och finbesök från Götlaborg.
Det var finfint att få se Göteborgarna då vi skulle setts på bröllopet i höstas, då de blev sjuka.
Liten L är tre och en halv vecka äldre än Alva, men dryga kilot tyngre och tre-fyra cm längre.
Superfin tjej!
Igår fick vi äran att träffa dem också, för fadern skulle göra en fiskbutik osäker, och då tog de mycket hellre en promenad med mig och Alva. Hurra!
Igår var ju också alla hjärtans dag, men vi bojkottade den lite. Mest för att vi väl aldrig blir så osams som på alla hjärtans dag. Tror det har med förväntningar att göra. Värst hittills är när vi gick på restaurang och knappt höll på att komma därifrån för pengarna verkade ha tagit slut (det visade sig när vi kom hem att det fattats typ fyra kronor på kortet) och båda telefonerna magiskt fått slut på batteri. Nu går vi aldrig dit utan fulladdade mobiler och massor av kontanter, ifallatt.

Nu ska jag försöka väcka barnet, tycker det låter lite i vagnen.
Fast allra först ska jag ta undan disken från bordet och smörja in händerna.
Attans vad torr jag blir!

Min sötaste kusin FrauPels ska flytta.
Och därför sitter jag just nu och grinar.
-men kära nån, vilket land ska hon flytta till då? Tänker ni kanske nu.
Tre mil söderöver är svaret.
Samma stad som vi är uppväxta i, där min pappa och syster bor, där min mamma är begravd och där vi ska börja på babysim samma månad som de flyttar.

Inte trodde jag att det skulle kännas så hårt, jag menar. När Fridolin och Svempa flyttade grät jag inte. Men de är å andra sidan på gångavstånd. Det kan ha med det att göra.
Tre mil kan knappast räknas som gångavstånd.
Löjligt är det. Jag grinar som om det vore Japan de flyttar till.

Annars är det lite snuvigt här. Nästäppa från idag, och det måste ses som förbättring, igår var det rinnsnuva.
Få saker är så hemskt som rinnsnuva! Jag blir arg bara jag tänker på det!
Och så har vi umgåtts med Gotlandssystern en massa.
Synd att Alvisen blev vaccinerad i fredags bara och inte direkt varit på sitt soligaste humör i helgen.

Det var rätt intressant (läs hemskt, omöjligt, otäckt och vansinnigt ont i mammahjärtat).
Först vägde vi och mätte (59 cm, 6170 grma, jojagtackar!!)
Eller, allra först bajsade hon ner sina kläder. Tur att vi har ombyte med oss i väskan. Sen vägde vi.
Och sen fick hon på sig (ren) body, och så kom Ulrika med sprutorna och sockerlösning.
Först gick det fint! Sen blev hon stel och tyst och ansiktet tog en rödaktig färg som jag aldrig stött på.
Sen skrek hon och Ulrika sa "ska jag ge henne andra sprutan på en gång?", och jag sa "Ja för sjutton!".
(Eric hade fullt upp med att hålla i en hand och ge sockerlösning.)
Sen sov hon i två timmar, och hade lite ont och feber på fredagskvällen. Och feber hela lördagen.
Sen igår var hon mer som vanligt igen.
Men jag längtar ju inte direkt tills nästa spruta.

Den här veckan ser jag fram emot med skräckblandad förtjusning.

Idag är det bokklubb.
Imorgon är vi "lediga"
Onsdag är det kiropraktordax.
Torsdag är det återbesök på mvc, föräldragruppsåterträff och avtackning av kollega på kvällen.
Helgen får gå i rekreationens tecken!

Annars somnade lilltrollan vid åtta igår och åt bara två gånger (halv två och kvart över fem).
Magiskt! Men hon var väl utsliten efter två övertröttskvällar i rad.

Kära brevbärare.
Ursäkta att jag kommer låta en aning bitter nu, men har du provat att vara småbarnsförälder i ett hus med en pytteliten entré, där man ska lyckas få plats med barnvagnen på en ickebefintlig bostadsyta samtidigt som man ska lyckas få upp hissdörren?
Vänligen lägg inte telefonkatalogerna på denna ytterst pyttelilla yta.
Då får man nämligen inte plats med vagnen mellan väggen och hissdörren.
För tre veckor sedan lyckades du i samtliga brevinkast i trappuppgången kasta in Lokaldelen.
Du kunde gott gjort likadant med Eniro.

Nä, under inga omständigheter var jag så här "vänlig" när jag klagade för Eric häromdagen.
Men det jag sa då passar sig inte i skrift.

...kommer ofta mer fika när man är nybliven förälder.
Idag har min mormor och mammas kusin och faster varit på besök och mormor hade fikabrödsansvar.
Det får hon gärna ha flera gånger. Kladdkaka med grädde och frusna sommarbär, mjuk pepparkaka, bullar och småkakor. Tillräckligt för ett halvt kompani, hurra!

Alva ligger nu i släktsängen (ska introducera den också) här i vardagsrummet och fiser. verkar som om magknipet har släppt ordentligt och att magen börjar komma till sans igen. Frågan är hur den blir när jag ätit fisksoppa till kvällsmat igen (tror det är den som är boven... crème fraiche, matlagningsgrädde (laktos i mängder..) lök och skaldjur. Bara saker som en pytteliten mage kan ha problem med). Eller om det kanske blir något annat. Det finns ju grillad kyckling kvar från i fredags. Som också ger upphov till magknip.
Undrar om jag ska börja äta bara katrinplommon och russin..?

Igår var en dag när jag var hyfsat pigg, i alla fall på förmiddagen, vi hade tvättstugan och passade på att tvätta så mycket som möjligt av bebissakerna. Dock inte nyinköpta stora overallen. Vet inte riktigt varför jag inte gjorde det.
Sen blev jag lite rastlös, så jag skulle bara damma av fönsterbrädorna i vardagsrummet tänkte jag. För det knastrade så förbaskat under blomkrukorna när man flyttade på dom.
Det slutade med att jag tvättade insidan av samtliga  fönster i lägenheten. Utom det i köket, för jag litade inte ett ögonblick på att köksbordet skulle hålla för mig. Därför fixade Rödhåret det.
Och vad fint det blev!
Dammsög gjorde jag också, och lyckades hitta TV-bänken under allt damm.
Så gjorde vi fisksoppa också, jag och Rödhåret, och det räckte till min och älsklingens kvällsmat dessutom!
Jag sov en och en halv timme i soffan medans Älsklingen sparkade boll på PS3:an också. Det var hemskt skönt.

I natt har jag vaknat flera gånger av en molande värk i magen. Jag blev faktiskt lite glad, tänk om det var på det viset att vi skulle få ställa in Hallsbergsutflykten!? Fast det var bara falskt alarm.
Men, detta vaknande hela natten, har ju helt enkelt gjort att jag varit trött (och grinig) mest hela dagen.
Dessutom har det med jämna mellanrum varit stora andningssvårigheter och denna molande magvärk. Samtidigt som Pyret får för sig att röra sig litegrann. Och om det är trångt i vanliga fall blir det ju inte bättre av att livmodern är ihopdragen och trång.... Inte för att det hindrar någon.

Så, vi har alltså varit på roadtrip till Hallsberg idag. Till lilla mammas grav ihop med mormodern, så det är Ingrid idag. (Precis, min mamma hette Marie, men Ingrid i andranamn!) Och som tidigare nämnt så har jag varit... trulig idag. Det löser sig förhoppningsvis nu på kvällskvisten, när vi ska äta både hemmagjorda hamburgare och lösgodis. om inte annat blir jag supermätt så jag somnar fint i soffan.
(Och... humöret blev kanske inte jättemycket bättre när vi fick problem att montera babyskyddet i bilen. Men det ska testas igen, kanske imorgon, och jag tror vi ska testa att ta bort gummimattan under "stödbenet".)

Och så har jag kommit på vad jag och Gotlandsbon ska göra under veckorna som kommer. Eller, vad hon ska göra medans jag domderar. Vi ska hänga gardiner och så ska jag skicka iväg henne med min bil på service (för jag vet inte om jag törs utmana ödet med det!)

Först av allt ska vi på pysselmys hos FrauPels imorgon.