Fröken Nilssons Bravader

I onsdags när vi var på roadtrip var vi ju i en inredningssbutik, och jag har svårt att gå i inredningsbutiker utan att förlora mig i lampsektionen.
Här följer två finfina exempel:





Sedan följer ett exempel som går att diskutera:

Jag har varit lite låg idag.
Misstänker starkt hormonella orsaker, kommer köpa godis imorgon trots att jag vet att jag inte borde göra det.

Eric var iväg en stund och arbetade, under tiden sov jag och lillfisen nästan en och en halv timme (eller, tills mormor plingade på dörren halv elva) och lämnade assietter och släktträd som hon lovat mig.
Sen kom Eric hem med lunch, vi drack lite kaffe och så gick min älsklingar iväg till audiologen för att skaffa ordentliga saker till Eric (väckning, barnlarm, plingplonglarm, sånt som man kan behöva ha) och jag stannade kvar hemma och läste tidningen i fred (eeh, LYX!!).
Efter en stund hade jag fått energi och städade fram köket och gick iväg opch mötte kärlekarna på sjukhuset, sen promenerade vi runt lite, köpte kuvert till tackkorten som vi hoppas kommer imorgon och kollade lite på Village.
När vi sedan kom till vår gata i stan mötte vi upp MamaMu som hade fyra icakassar med urvuxna kläder till oss från en kollega. Rätt mycket tyckte vi om, och resten skickar vi vidare. Win, win situation :)

Ska se till att det kommer fram en önskelista till hon damen som fyller ett år i slutet av oktober också.
Men först ska jag hoppa in i duschen!

Idag har vi varit ovanligt produktiva - tror jag.

Alva och jag gick upp vid åtta i morse. Vilket är en lögn, för klockan var bara sju.
Inte min idé att gå upp vid den tiden. (måste. ställa. om. dygnet. typ. NU!)
Vi fixade sista tvätten, gick och köpte kaffe och mjölk, väckte fadern prick klockan nio (kaaanske någon minut innan) och klockan tjugo över tio satt jag hos kiropraktorn för att bli knäckt och knakade lite.
Åh, det är så skönt. Varför går tiden så ofattbart fort när man har roligt?!

Sedan åkte jag hem, hämtade upp älsklingarna och så drog vi iväg på roadtrip.
Jakobssons möbler i Odensbacken stod först på tur.
Deras barnsektion är U-N-D-E-R-B-A-R!
Jag ville ha allt, allt, allt.
Så, när jag blir rik igen, har skaffat mig själv ett par saker och bara måste bränna mera pengar, så kommer jag åka till Odensbacken.
Andra stoppet blev Vingåkers factory outlet.
Alltså. Barnavdelningen var ju återigen helt fantastisk.
Men jag förstår inte hajpen med Vingåker.
Det enda som är roligt är ju Iitala butiken och barnavdelningen.
Så vi åkte till Herrfallsäng istället och ahde photoshoot.

Tro det eller ej. Vi har beställt tack-korten till dopet.
Inte en dag förtidigt.





Förövrigt är jag så sjukt godissugen.

Jo, men en sak till!

Vi var på bvc i måndags och fick lite nya siffror att leka med.
Min lilla, lilla tjej har gått över 70 strecket!
71 cm lång och 9,3 kg lätt.
Helt plötsligt hade hon växt ur typ varenda par brallor vi ägde.
Så, jag köpte ett par nya häromdagen (de som skymtar på bilderna..) och bästaste MamaMu kom förbi idag med två par, ett par bra mjukisbrallor och ett par urfina manchesterbrallor från H&M.
Lycka! Nu har hon lite mer att ha på underkroppen :)

Nu ska jag försöka bena ut ett "släktband".

Min sambo Eric kom till Örebro från Uppsala för drygt tio år sedan när han skulle börja gymnasoiet.
Inte för att Örebro då hade någon ascool utbildning, utan för att Örebro har riksintag för hörselskadade.
det betyder att en hörselskadad person från, låt oss säga Uppsala, kan söka gymnasieplats i Örebro och få gå gymnasiet ihop med andr ahörselskadade på lika villkor.
Så
Eric hamnade hos Frida (som gick i samma klass) och MamaMu, och blev som en bror och son.
Sen träffade Frida min kusin S och de blev ett par, sen försökte de en stund tussa ihop mig och Eric, men just då fattade vi ingenting och klarade av det själva något år eller så senare.
Idag är Frida och S gifta och har världens charmigaste fröken O, tre år gammal.
Parentes, Frida har en bror, O, som är förlovad med K och tillsammans har de sonene E, en och en halv månad äldre än Alva och tillika våra simpartners från babysimmet i våras.

Nåväl, skilllnaden på Eric och Frida hörselmässigt är att Erics skada är permanent och varken blir bättre eller sämre, medans Frida har gått från att varit normalt hörande till gravt hörselskadad.
I höst hoppas vi att hon ska få genomgå en CI-operation och få, lite bättre hörsel med hjälp av värsta avancerade hörapparaterna. Åh vad jag önskar att min mamma audionomen vore här nu. Hon var så sjukt intresserad av Cochlea Implantat när hon pluggade, då det var en helt ny teknik. Hon skulle kunna berätta så mycket för oss!
Efter operationen har Frida en metalltråd rätt genom hela öronsnäckan som gör att hon inte kommer höra ett dyft på det, och med ett dövt öra, ett trasig öra och en synskada är det inte alltid så lätt att hänga med i samtal, så (nu kommer vi till det jag egentligen skulle skriva om) Idag har vi i fridas närmaste krets börjat en studiecirkel i TSS, teckenstöd. Jag som dels har gått en kvällskurs i vanligt teckenspråk och dels har haft (har?) planer på att bli teckentolk när jag blir stor tycker att detta är alldeles hysteriskt spännande och kommer hädanefter längta till måndagar.
När vi kommit halvvägs in i terminen hoppas vi få Frida att hänga med bättre i våra samtal.
Erics och minn plan är att även införliva lite tecken i Alvas vardag så att vi kan kommunicera bättre på ett tidigare plan (läs, när Alva vill få fram något om ett halvår eller mindre men inte har ordet eller är alldeles för arg för att få fram det, kan vi kanske lista ut det med ett tecken).
Vi har även försökt finna på persontecken ikväll.
Frida kom efter lång betänketid (alltså, nåt år, minst) fram till att pyromanEmma bör ha tecknet för ljus. Alvas persontecken är det för charmig/flörtig och Erics tecke har ingen betydelse, det är en grej han gör med örat.

Skillnaden mellan teckenspråk och stödtecken är att teckenspråket är ett språk som vilket språk som helst, emd grammatik och grejer, medan stödtecken handlar om att just stödja det vanliga pratet med antingen bokstavering eller ord så att en hörselskadad person ska kunna följa med utan att egentligen höra allt som sägs.

Största tacket ikväll riktas ändå mot min älskade lillasyster, den rödhåriga, som barnvaktat Alva med bravur!
Vad skulle vi göra utan dig?! Räkna med att vi ställer upp på samma sätt i höst när du behöver hjälp.

Jo.
Det är inte bara Frida som opereras i höst. Det är rödhåret också.
Men det får bli ett helt annat inlägg.

Sambokärleken kollar Engelska Ligan, jag sitter och funderar på huruvida man ska vara lat och beställa kläder från Lindex (på något sätt känns det latare att beställa från Lindex än från H&M. Varför då?) samtidigt som jag läser bloggar.
Och Alva går fram och tillbaka, fram och tillbaka.
Inget går säkert, det gäller att hålla fötterna under uppsikt, annars kan det komma i stort sett vad som helst och köra över dom.
Ett soffbord, en lära-gå-vagn eller en matstol till exempel. (Inget är att föredra, det gör mer eller mindre ont bara.)

Hittills idag har vi hunnit med en sväng till Hallsberg, vi besökte Bra & Begagnat som ligger inhyst i en gammal fabrik och så fyllde jag på mitt förråd av saltgurka med en snabbtripp ut till papps&lisa.
Som vanligt var ingen av dom hemma (pappa för att han inte bor där så ofta just nu och Lisa för att hon arbetar), så det gick vansinnigt fort. Nästan hemma köpte vi hamburglare (Big tasty piskar rumpa på Grand deluxe!!!) och Alva fick äta tomatsås för sjuttiåttonde gången den här veckan. Nästa vecka blir det detox!

Något vi har börjat besöka nu så här sista veckorna innan de stänger är Barnens Ö på Stora Holmen här i stan.
Det är ett p-a-r-a-di-s om man är i rätt ålder, en riktigt karusell, trampbilar och ett riktigt vägnät, tuff-tuff-tåg och klapphage. Vi har liksom vetat att Alva gillar djur, hundar och katter kan ju var det coolaste som finns (även om Boy och Kronk inte tycker att Alva är fullt lika cool..), men att hon diggar får, grisar och kor så pass som hon gör visste vi inte. I förrgår började dessutom korna råma när vi stod och tittade på dom, vilket ledde till att Alva råmade tillbaka: bvvuuuu! bvvuuuu!
Hon är så söt att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Mamma får svår magknip av kärlek och måste ibland hejda sig för att inte rycka upp det sovande barnet ur sin säng och krama och pussa tills hon vaknar.

Det är måndag.
Igen.
Typ näst-näst-sista måndagen innan allvaret och arbetet startar igen.
Sitter i vardagsrummet vid matbordet och funderar på det mesta.

Varför det redan är höst igen, hur det kan komma sig att Alva snart är ett år (helloo?! vart tog året vägen?), om dagisinskolningar, om vi får plats överhuvudtaget någon annanstans än typ Baronbackarna (nä, jag bara drog till med något) och på nappen.
Alva har börjat med napp.
Nio månader utan, snart två veckor med. Tjolahopp!
Och jag kan fanimig inte bestämma mig för om jag tycker att det är en bra idé eller inte.
Liksom, hon klarade sig nio månader utan.
Hon klarade sig NIO månader utan.
Då tycker jag egentligen att hon kan klara sig resten av livet utan också.
Å andra sidan, kanske sover hon lite bättre med den.
Och hon vaknar ju verkligen inte varje gång hon tappar den, och tappar hon den letar hon först själv en stund innan hon blir ledsen. Dessutom har hon den ju bara när hon sover.
Men ändå.
Nio månader utan.
Ja, jag vet inte jag. Det blir testperiod en stund och sedan blir det utvärdering.

Övrigt jag inte kan tänka tillräckligt mycket på (som v-a-r-e-n-d-a höst) är klänningar, tjocka strumpbyxor, raggsockor och koftor.
Det är något sjukligt över det här beteendet.
Speciellt när inte halva augusti ens har gått  förbi.
Okej om det börjar i september liksom, då är det ju höst.
Men när vädret är så där genomgrått, superblåsigt och höstigt är det ju inte konstigt att man drömmer sig bort.
Eller?

Idag fick jag sova till kvart i elva.
Herregud, när man går upp med barnet varannan morgon är det så skönt att ha hela dagen fframför sig, så när man får sovmorgon känner man sig nästan lurad på halva dagen. Måste säga till Eric att väcka mig senast halv tio nästa gång det är sovmorgonsdags.
Efter att vi ätit frukost åkte vi först till Marieberg och kikade på födelsedagspresent till svärmor.
Hittade ingenting. Märkligt, med över hundra butiker liksom.
Så vi åkte tillbaka in till stan, trotsade småregnet (DÅ småregnade det) och gick upp till city istället.
Ramlade in på Lauras house, en sån där typisk inredningsbutik med alldeles för mycket saker.
Men det finns endel guldkorn också, svärmor är bra på att hitta dom.
Och dessutom hade de bytt plats på lite saker så det hade blivit enklare att hitta därinne.

Eventuellt har jag hittat Alvas ettårspresent där inne.
Måste bara tänka på hur jag spenderar pengarna jag har kvar den här månaden.
Men, det kan bli en tur kanske redan imorgon, jag tror den skulle passa damen perfekt!

Under kvällen har vi haft svärföräldrarna här på mat och nu när regnet öser ner tänkte jag ta det sista vinet och sätt mig framför ett sommarprojekt. De gamlaa inrednignstidningarna.
Nu ska det rivas ur det som skall sparas, resten går till pappersåtervinningen!

Uj!

Igår hade vi mamma.. sorry, föräldragruppen på besök.
7 barn i åldrarna 7-9 månader, 7 mammor och 3 pappor.
Det var gaanska så tyst när alla hade gått hem :)

Alva började dagen med att gå upp vid åtta och var sedan vid tiotiden så trött att klockorna hade stannat.
Men, varför sova när man är trött? Vi hann gå till ica och handla kakor och komma hem igen och dra ett par varv över tröskeln innan hon tackat för sig.
Precis när vi ställt ut vagnen på balkongen ramlade S och A in.
Eftersom det var ett bra tag sedan vi sågs förundrades jag över att lilla, lilla A hade blivit stor tjej och dessutom så stadig som Alvas killkompis E, snart elva månader, är. Sedann kom det mammor och barn på löpande band. Aldrig har det väl varit så trångt i våran trappuppgång :D
Men å vad kul det var att ses allihopa igen.
Alva vaknade efter sina vanliga 35-40 minuter och hann inte bli blyg över att det var så mycket folk överallt.
För, här går man och somnar och vad händer när man vaknat? Jo, det sitter en massa barn i hela vardagsrummet och leker med ens saker!!! Vad i hela fridens namn?! Det var bara att sätta ner henne så hon kunde reclaima lite saker och sedan gå över till hälsningsfraserna. Utan problem satt hon i de flestas knän, jodå även de andra pappornas, och det var ett tjatter utan dess like. Stackars Eric och hans öron.
Vi har snudd på lovat bort henne till en halv-chilenare också, jag kan skvallra om att det pussades (ja, kanske ett vänskapligt bett också..).



Trött tjej efter lekdag med mat i halva ansiktet.

När alla åkt hem och vi hämtat krafter medelst lunch åkte vi till mormor som återvänt från västkusten där hon plockat ur sommarstugan vi sålt. (Eller, som hon och hennes syster sålt)
Med sig hem hade hon väl i vanlig ordning alldeles för många pinaler, men ett par guldkorn också.
Utan tvekan bästa saken var lapptäcket som min gammelmormor tydligen sytt för hand och som numera får agera lekfilt åt flickebarnet. Om jag får säga det själv, lite bättre än ett fluffigt täcke (liksom bättre att hålla emot när man ska krypa och ha sig.).



Täcket är dubbelvikt där det ligger på golvet (det ska ju inte agera vardagsrumsmatta liksom..) och rutorna är lite charmigt ojämna i storlekarna. Precis som det ska vara. Mormor trodde dessutom sig minnas att vissa av tygerna är klänningar efter mamma och jag kände igen något som jag har sett på ett fotografi också. Vill minnas att det var en solhatt då.

I våras någon gång när snön smälte köpte vi nya gardiner till sovrummet, som vi bad rödhåret att lägga upp.
Det gick itne så fort som vi trodde, coh idag hämtade jag hem de ouppsydda gardinerna för att jag fått för mig att jag skulle göra det själv.
HAHAHAHAHA.

Ja har inte särskilt ofta samsats med symaskinen.
När jag ska sy något (klänningar till exempel) så tröttnar jag oftast strax efter mönsterklippningen (definitivt under nålningen) och när det är dags att sy är jag så trött på alltihopa att jag vill bränna upp det.

Idag har jag alltså fållat gardiner.
Efter tjugo minuters nålning började jag be om starksprit.
Ska man fålla gardiner för att man tror att man kan göra det själv, blir det åtminstone roligare med starksprit.
Vi hade ingen straksprit sa Eric och hejade på mig lite, samtidigt som han och Alva lekte med en boll så att barnet kiknade av skratt och slutligen började hicka.
Då tröttnade hon i två minuter på att sparka boll med sin far och försökte köra över mig med den röda trapp-pallen istället. Trollunge.
Nåja, efter drygt en timme hade jag lagt upp gardinerna medelst nålar, klippt knasigt och lackat ur sjutton gånger.
Då tog jag fram mormors symaskin och började fixa med undertråden.
Sen hittade jag inte undertrådshållaren (spolkapseln..) och drog slutsatsen att den saknades helt och hållet.
Så jag ringde Eric som gått ut med barn och vagn och sa att vi behövde gå om en symaskinsbutik.
En ny spolkapsel kostar 800 jävla kronor.
En begagnad kostar endast 350 kronor.
Damen i kassan frågade om jag hade möjlighet att betala kontant, för om det var så att den inte passade maskinen skulle jag kunna lämna tillbaka och hon skulle slippa fixa och trixa och slå in och ha sig.
Och om jag hade haft pengar på kontot hade jag köpt en begagnad spolkapsel för det facila priset av 350 svenska riksdaler. Men jag hade visst slut på pengar, så vi gick hem emd ogjort ärende, och sa att vi kunde åka ut och hämta den som sitter i mammas gamla maskin då den och mormors är likadana.

Sen kom vi hem, Eric lyfte på gardinjävlarna och VOI-fucking-LÀ!
Där låg spolkapseln. Som jag inte ens kommit ihåg att jag hade tagit ur undertråden ur.
Så jag blev glad, sydde en fåll, backade för att fästa tråden.
Och backen fastnar.
Amenpåriktigt!?
Japp.
Jag sydde andra fållen också, medelst BACKNING-PÅ-MASKIN.
Nu skulle mina gamla syslöjdsfröknar sett mig.
Sen spenderade vi fyrtiofem minuter på att försöka få bort backningsfunktionen.

Men.
Nu hänger gardinerna där i fönstret.
Fållarna är förjävliga på när håll.
Men den som kryper runt på golvet i sovrummet för att syna gardinfållar får gå hem, med omedelbar verkan och inte komma tillbaka förrns de har fållat nästa par gardiner åt mig.

Fast, när jag tänker efter.
Nästa gång köper jag gardiner på Indiska. De är färdigfållade.

Hujedamig vilken dag!
Världens bästa fraupels blidde trettio år idag och jag och alva åkte iväg tidigare för att hjälpa våran favoritpreggo med förberedelserna. Redan i fredags började jag egentligen då jag dumpade dottern hemma med sin far för att åka iväg och baka till kalaset. Vi svängde ihop gröna macarons, muffins och kanelbullar som om vi aldrig gjort något annat. Själv hade hon redan bakat kolapinnar (kolakakor som skurits låånga och idag stalldes i glas som snacks) och smördegskakor i gröna och rosa schackrutor. Och misslyckats med sex plåtar macarons. Tur att jag kom och styrde upp lite.
Nåja, idag firades favoritpreggot så det stod härliga till av massor med folk. Det var inget superväder direkt men finns det hjärterum så finns det stjärterum!! Vid ett tilfälle började jag skälla på henne i köket, enda tills jag såg att hon faktiskt tog påfyllning av kaffet och inte jiddrade med termosarna som jag trodde :)
Alva vosade sig mestadels från sin charmigaste sida, flörtade hej vilt med alla gäster (speciellt de manliga)  och var bara jobbig när hon inte ville sova middag, men det ordnadr världens bästa moster Lisa.

Inredning
Våran hall har genomgått en transformering.
Jag nämnde i onsdags eller torsdags för eric att jag hade fubderat på att plocka ut expediten från sovrummet och ta in villagehyllan i sovrummet istället. För att får bättre förvaring i hallen och lite mer space i sovrummet. I fredags när jag srod och bakade med elsa fixade han det, och vad bra det blev!! Nu tänkte jag bara fixamed tavlorna i vardagarummet och plocka bort de delarna av bokhyllan vi pratat om jag och eric sen är uag rätt nöjd, för nu.
Egentligen vill jag ha nya gardiner (igen!) i v-rummet, lila från indiska, men dörrar till bokhyllan är verkligen prio ett. Och gardiner köpte jag ju nya i jilas, vita dessutlm.

I övrigt skulle jag så gärna vilja inreda ett flickrum. Dagdrömmer om pastellrosa och grönt och sänghimlar dagarna i ända. Suck!
Och! Så vill jag ha illustrationer av den här tjejen, speciellt Varulvar och Lakrits.
De kommer jag klicka hem kopior av vid första löningen, om jag orkar vänta.

Shit.
Semestermånaden var här. När augusti är slut är också ledigheten slut för denna gång.
Arbeta.
Det kommer gå fint.
Redan idag fick jag prova lite, när vi över en glass träffade på NA-Jonas som berättade att de skulle fixa om badrummet och funderade (å sin frus vägnar) om det fanns kakel, vit blankt storlek 20x30 cm.
Och det gör det. På beställning åtminstone om de inte har ändrat lagret under det dryga år jag varit mammaledig.

Nåja.
Vi har under veckan hunnit umgås med pappsen och Lisa, med bara Lisa, med onkel och hans sambo (och deras badtunna som K hävdar är mer av en jaccuzi då en badtunna skall eldas). Idag har vi först lekt med FrauPels och P i lekparken (Alva åt enorma mängder sand) och sedan har vi avslutat dagen med kycklingpaj och Ticket to Ride hemma hos K och O. Det var som vanligt helt fantastiskt trevligt - även fast barnen bestämde sig för att först sova dryga timmen, och sedan sova inte alls förrns nu när vi åkte hem tjugo över tio.
Fyra nöjda föräldrar? Nä. Inte så mycket.
Stryk fick vi dessutom i Ticket to Ride, nu ska vi träna upp oss på Europaversionen som vi har för att en gång för alla kunna spöa deras rumpor till månen.
Vi har hunnit med ytterligare en sväng till Uppsala också.
Som vanligt var det trevligt och Alva sov faktiskt mest hela nätterna (ja, kanske utom den första, men det var väl inte jättekonstigt när hon somnade i en del av stan för att senare på natten vakna upp i en helt annan del av stan i ett rum hon inte riktigt kände igen i mörkret.
Note to self. Det är en bra idé att använda de walking-skor man tagit med sig istället för remsandaler.
Speciellt på långpromenader är den första skovarianten betydligt bekvämare för fossingarna än den senare.
Jag och A (storsvägerskan) gick omkring i Uppsala och drömde om att få inreda varsitt rum till.
Jag ett flickrum och hon ett sovrum.
Ingen av oss har möjlighet till det vi vill just nu.

Men - det ska jag säga er - att om vi får en lägenhet med ett rum till Alva nu har jag rätt schysst pejling på vad jag önskar till inredningen. Och ja, jag som trodde att jag inte skulle falla för det tjejigt rosa har gjort just det.
Att det ska vara så svårt att hålla sig till sina principer :)

Vi gick även runt och var avundsjuka på folk som har skaffat sig en inredningsstil och sedan kan hålla sig till den.
Personligen var jag, när jag träffade Eric, något av en maximalist. Färg, former, saker, pynt och fix mest överallt. Hela fönsterbrädet var belamrat med stenar och lyktor och trams.
Sen blev jag mer av en minimlaist och ville helst att det skulle vara så sparsmakat som möjligt, och nu börjar jag gå åt det mer maximalistiska hållet igen. Fast snyggt maximalistiskt liksom.
Äsch, ingen större idé att försöka snurra sig in i förklaringar. Imorgon ska säkert allt vara svart och vitt igen.