Tröttma
Äntligen!
Nyklippt, mätt och en aning törstig, men vattnet är inom armlängds avstånd.
Dagen har spenderats med FrauPels och P.
Vi har ätit semlor (ihop med papporna, sen fick de åka och leka i huset), gått på promenad, ätit årets första glass, ätit lunch, lekt med barnen och så var de barnvakt åt Alva medans jag gick iväg och klippte håret.
Och hon reagerade ju ungefär som hon gjort de senaste gångerna med Eric.
Med tårar och tandagnisslan (även fast hon inte har några tänder).
Fast inte hela tiden påstår FrauPels. Först förstod inte Alva att jag inte bara lämnat rummet, utan lägenheten.
Men när hon förstod blev det tråkigt. Matat hade jag gjort, sovit hade hon behövt om hon hade kunnat slappna av.
Och stora krokodiltårarna rann även när jag kom tillbaka och fortsatte rinna medans jag ammade (man blir töörstig och hungrig av att skrika så länge) och hon berättade verkligen vad hon tyckte.
Sen gick vi på babymassage. Ingen bra idé när barnet knappt har sovit på tre och en halv timme.
Men på hemvägen sov hon bra iallafall!
Väl hemma var hon helt slut redan klockan sju (hade varit vaken drygt en halvtimme) och hon sover sedan dryga timmen tillbaka. Hallen ser ut som ett slagfält, smutskläderna ligger precis utanför badrumsdörren, det står en kastrull med torrkokta makaroner (amma och koka mackisar samtidigt är inte så smart) och på golvet i köket ligger en nerkissad filt och handduk.
Men jag orkar inte fixa det nu. Med lite tur kan Eric göra det nu när han kommer hem, eller så får han fixa undan bilen så den inte blir bötfälld för att stå på fel sida i natt. Det andra kan jag fixa imorgon.
Nyklippt, mätt och en aning törstig, men vattnet är inom armlängds avstånd.
Dagen har spenderats med FrauPels och P.
Vi har ätit semlor (ihop med papporna, sen fick de åka och leka i huset), gått på promenad, ätit årets första glass, ätit lunch, lekt med barnen och så var de barnvakt åt Alva medans jag gick iväg och klippte håret.
Och hon reagerade ju ungefär som hon gjort de senaste gångerna med Eric.
Med tårar och tandagnisslan (även fast hon inte har några tänder).
Fast inte hela tiden påstår FrauPels. Först förstod inte Alva att jag inte bara lämnat rummet, utan lägenheten.
Men när hon förstod blev det tråkigt. Matat hade jag gjort, sovit hade hon behövt om hon hade kunnat slappna av.
Och stora krokodiltårarna rann även när jag kom tillbaka och fortsatte rinna medans jag ammade (man blir töörstig och hungrig av att skrika så länge) och hon berättade verkligen vad hon tyckte.
Sen gick vi på babymassage. Ingen bra idé när barnet knappt har sovit på tre och en halv timme.
Men på hemvägen sov hon bra iallafall!
Väl hemma var hon helt slut redan klockan sju (hade varit vaken drygt en halvtimme) och hon sover sedan dryga timmen tillbaka. Hallen ser ut som ett slagfält, smutskläderna ligger precis utanför badrumsdörren, det står en kastrull med torrkokta makaroner (amma och koka mackisar samtidigt är inte så smart) och på golvet i köket ligger en nerkissad filt och handduk.
Men jag orkar inte fixa det nu. Med lite tur kan Eric göra det nu när han kommer hem, eller så får han fixa undan bilen så den inte blir bötfälld för att stå på fel sida i natt. Det andra kan jag fixa imorgon.
Kommentarer
Trackback
