Fröken Nilssons Bravader

Julen har varit här.
Den började med mat hemma hos Anna och barnen på onsdagskvällen.
Och ett skrikmaraton som tycktes pågå i flera dygn, men egentligen var det nog bara drygt en timme.
Tänk att man så fort kan bli så trött och hungrig och att mammas tuttar samtidigt kan vara så svullna att det är omöjligt att få tag, för att man skriker och samtidigt glömmer bort hur man suger och vårtjäkeln inte går att få tag i.
Men det löste sig. När vi lade oss på sidan och tog det lugnt.
Det kom riktiga tårar. Riktiga tårar. Och Alva såg helt skräckslagen ut (jag visste att Kumla var ett hemskt ställe!).
Men hon har nog inte sovit så bra någon natt sedan hon föddes, så tröttade ut sig gjorde hon.

Angående ersättningen kämpar vi fortfarande, just nu har vi tagit fem steg bakåt, då hon inte vill ha. Vi försöker i en halvtimme ungefär, sen får hon tutte ändå. Samtidigt lever vi på att hon i förra veckan faktiskt drack 140ml.
Så hon kan, och MAM-flaskan funkar. Men just nu vill hon inte.

På julafton var vi här hos oss.
Pappa, systrorna, mormor och så vi som bor i lägenheten.
Åt en massa mat (men ändå rätt lagom för att vara jul), kollade på Kalle Anka och delade ut julklappar.
Jag fick flest. Ihop med Alva.
Nej, det handlar inte om hur många julklappar man får. Men det var så länge sedan jag fick så många...
Sen vid sju åkte de andra vidare, och vi mös ner oss  i soffan.
På Juldagen åkte vi hem till Pappa och käkade revbenspjäll. M-U-M-M-A.
Och på Annandagen var vi hemma med förkylningar och lite feber från Erics håll. Fast vi hade hellre varit på namngivningskalas för Edvin och på julmys med Nilssonsklanen.

Och jag hade ett mindre breakdown.
Jag vet inte vad det är, men just nu så är det inte så bra.
Hormoner, mammakänslor, kärlek som svämmar över.
Jag saknar min mamma.
Och jag har lärt mig att det är bara att sakna på och låta krokodiltårarna falla.
För riktigt bra kommer det aldrig kännas, men om jag låter tårarna rinna en stund så lättar det i alla fall.
Så därför har jag gråtit idag med. Och nästan dränkt Alva på köpet, för hon råkade ligga och sova på mitt bröst.
Men! Nu känns det lite lättare, och det är det som är huvudsaken.