Fröken Nilssons Bravader

Är den som ställer upp i ur och skur, oavsett vad klockan är när jag kanske egentligen hade tänkt ta ett fotbad, lägga ansiktsmask eller lägga mig lite tidigare med fötterna i högläge och läsa en bok eller låta balkongdörren vara öppen och ligga där i mörkret och lyssna på världen utanför.

För tusan, jag klipper mig med tre, fyra, fem månaders mellanrum för att jag inte väljer att prioritera min frisyr. Och står sedan där i spegeln med ett rufsigt krull som bara vägrar vara med på noterna. Och varje gång jag varit och klippt mig så tänker jag at "nu, nu jäklar ska här bli ändring!". Det håller typ... aldrig.

Sedan är det ju inte heller så att jag inte får skäll av mina nära och kära ibland. Just för att jag inte lägger ner tiden jag behöver själv. Och varje gång säger jag, "jo, jag vet. Jag jobbar på det".

Så jag tänkte, nu när jag är gravid, nu är det sannerligen dags!

Jag tror jag börjar redan ikväll med lite fotvård ute på balkongen. Och imorgon tar jag med det som är viktigast (I-poden, böcker, solkrämen och telefonen (så undersåtarna på jobbet får tag i mig) och beger mig till mormors lägenhet. Hon är på västkusten så hennes altan behöver ha lite sällskap. Om jag inte minns fel har hon schyssta dynor till utemöblerna och ett parasoll. Sen ska jag och magen sitta där mest hela dagen. Ja. Jag tror att det blir bra.

Efter helgens utflykt till Uppsalafamiljen så ska jag ha kommit upp med en plan för mitt nya välmående som skall inledas direkt när jag lämnar jobbet nästa onsdag för semester. Alla åtaganden, letande efter diverse pre-graviditetsnödvändigheter som vagnar och dylikt, och flyttning av kusinen skall belönas. Och FrauPels har tipsat om fotvården på BodyShop inne i stan. Fy fasen. Nu ska här bli ordning!