Fröken Nilssons Bravader

Om ett par månader (läs när jag är stor och otymplig och helst vill ligga i Hagabassängen och flyta runt i viktlöst tillstånd) ska jag komma ihåg den här tiden som bland de absolut bättre i mitt liv.
Jag är osäker på om jag någonsin känt mig så snygg och bekväm med mig själv så länge sammanhållet.

Någonting jag ska minnas med förskräckelse efter att den här graviditeten är slut är drömmarna.
Vad är det för fel i huvudet på gravida kvinnnor? Varför måste vi gå igenom ALLT som hänt sedan, i stort sett, vi föddes. Blir vi bättre mammor av att bearbeta minsta lilla sak? Jag återkommer med en riktigt grinig, hormonell kommentar på detta senare.

Idag är det torsdag. Första semesterdagen för mina chefer, vilket betyder att det är jag som är basen.
Jag är ledig idag, tihi! (schemalagd dummer!)
Fram till midsommar är det jag som bestämmer i butiken. Got it!?
Veckan so far har spenderats på följande sätt
- Måndag, fortfarande trött efter partyhelgen. Note to self, nya skor för bövelen!
- Tisdag, älskade Mamis födelsedag. Slaktade ett lupinbestånd i ogräset på jobbet och tog med mig Älsklingen till Hallsberg. Ingen vidare romantisk utflykt, men fullt behövlig. Satte blomorna på Mamis grav och skulle bara gräva bort den torra rosbusken. Slutade med att vi hade rensat bort i stort sett allt gräs bland gullvivorna, trimmat gräskanterna och reclaimat "nomansland" bakom ljuslyktan. Mycket nöjda (och en aning jordiga) åkte vi hem till Paps och Rödhåret. Där brukar det finnas mat. Tji fick vi. Eller ja, mackor fick vi, sen ringde Onkel och bjöd på rabarberpaj. Jag är inte den som tackar nej. Vi lämnade Paps så han fick sova och tog med och Rödhåret och vovvarna Knoll och Tott upp till Onkel. Jag körde bil i drygt 200m, skoskav för bövelen.
Käkade rabarberpaj, pratade trafikminnen och skrattade högt. Klockan 23 åkte vi hem. Tjugo i tolv stod vi i McDriven i Västhaga och såg till att få i oss något vettig..are än paj och vaniljvisp. Note to self, ät inte innan du sover, du sover så jäkla illa då.
-Onsdag, provar på att chefa. Jag gillar't. Köpte ett par ny tunikor på Gina innan jag tog med mig Arbetskamraten in till stan. Drog på mig långa, svarta klänningen och stekte upp lite vildsvin till mannen. Fy fan vad jag är bra! Tittade på Grey's Anatomy och övervägde skarpt huruvida det är värt 25 spänn att se säsongsavslutningen i datorn. Kom fram till att de tinte är värt. Jag kan hålla ut en vecka.
Somnade med löfte från Älsklingen att han skulle väcka mig lite när han gick till körskolan så jag kom upp och kunde skjutsa honom till jobbet.

Idag puffade Älsklingen på mig, och jag försökte vakna. Gjorde inte det. Drömde om Kalle.
Vaknade arg, besviken och ledsen för att han nu har börjat komma tillbaka till mina drömmar. Jag är inte intresserad av att bli sams. Jag är inte intresserad av att stryka ett streck över det som varit. Jag längtar inte efter vaknätter med en gråtande, trasig pojke i telefonluren. Jag försökte laga dig och det gick inte. Men när jag behövde lagas var det inte intressant. En pojke som inte törs krama sin bästa tjejvän när den svartsjuka flickvännen inte ens är med är en svag pojke. Som om någon i vårat gäng skulle ha skvallrat, för henne?
I min jobbigaste tid valde du att tycka att jag tillbringade för mycket tid med min pojkvän. Falskt. Jag var hos Mami nästan hela tiden. Älsklingen såg mig kanske sammanlagt en månad under det första, omvälvande halvåret.
Sedan var du inte intresserad, och inte jag heller. Du tyckte att det inte gjorde något att Mami blev skallig av behandlingen, för hon hade ingen fin frisyr i alla fall. Well. F-U-C-K  Y-O-U.
Vi har valt att inte ha med varandra att göra längre.
Så lämna mig förhelvete i fred även i mina drömmar. Du fattar ju inget där heller.