Fröken Nilssons Bravader

Fredag.
Dagen efter vaccinet.

Det har gått helt otroligt bra med tanke på hur det var sist när hon skrek och var ledsen hela kvällen, skrek så fort hon vaknade på natten, skrek när hon ammat klart och jag och Eric fick sova på skilda platser...
Igår var hon helt som vanligt, kanske lite jetlaggad (sommartiden?!) för hon somnade inte förrns strax innan nio.
Men!

Vi hade en skööön natt!
Alva fick sova mellan oss, efter att vi pratat med Ulrika på bvc om de nattliga bravaderna och amningen.
Kanske kan det vara så att hon känner sig otrygg i sängen, och därför vaknar så mycket, det är inte heller omöjligt att det är utvecklingssprång på gång (har pratat lite med bästa svägerskan K).
Vid halv tolv-tolv vaknade hon och var hungrig, sen vaknade hon visserligen vid två men det räckte gott att jag buffade och vaggade lite, erbjöd bröstet vid tre men det var inte så intressant så jag fick gå upp och pumpa lite istället (angenäma problem). Sen sov hon till kvart i åtta. Tuttarna stod rätt ut.
Men, en gång är ingen gång, och såhär lätt kan det inte gå tänker jag utan väntar mig bakslag redan i natt.
Tror dock hon får sova kvar mellan oss, så slipper jag gå ur den varma sängen iallafall.

Idag är hon inte helt hundra, lite gnälligare och lite tröttare än vanligt.
Som tur i oturen har vi Eric hemma eftersom han också åkte på den här dunderförkylningen, så jag har grym avlastning och kan inte varva ner utan far som ett skållat troll mellan saker som jag vill göra (städning, plockning, fixning...).

Och, jag såg nyss en vit prick på tandraden, kommer det en bissing?