Augusti - semestar

Shit.
Semestermånaden var här. När augusti är slut är också ledigheten slut för denna gång.
Arbeta.
Det kommer gå fint.
Redan idag fick jag prova lite, när vi över en glass träffade på NA-Jonas som berättade att de skulle fixa om badrummet och funderade (å sin frus vägnar) om det fanns kakel, vit blankt storlek 20x30 cm.
Och det gör det. På beställning åtminstone om de inte har ändrat lagret under det dryga år jag varit mammaledig.

Nåja.
Vi har under veckan hunnit umgås med pappsen och Lisa, med bara Lisa, med onkel och hans sambo (och deras badtunna som K hävdar är mer av en jaccuzi då en badtunna skall eldas). Idag har vi först lekt med FrauPels och P i lekparken (Alva åt enorma mängder sand) och sedan har vi avslutat dagen med kycklingpaj och Ticket to Ride hemma hos K och O. Det var som vanligt helt fantastiskt trevligt - även fast barnen bestämde sig för att först sova dryga timmen, och sedan sova inte alls förrns nu när vi åkte hem tjugo över tio.
Fyra nöjda föräldrar? Nä. Inte så mycket.
Stryk fick vi dessutom i Ticket to Ride, nu ska vi träna upp oss på Europaversionen som vi har för att en gång för alla kunna spöa deras rumpor till månen.
Vi har hunnit med ytterligare en sväng till Uppsala också.
Som vanligt var det trevligt och Alva sov faktiskt mest hela nätterna (ja, kanske utom den första, men det var väl inte jättekonstigt när hon somnade i en del av stan för att senare på natten vakna upp i en helt annan del av stan i ett rum hon inte riktigt kände igen i mörkret.
Note to self. Det är en bra idé att använda de walking-skor man tagit med sig istället för remsandaler.
Speciellt på långpromenader är den första skovarianten betydligt bekvämare för fossingarna än den senare.
Jag och A (storsvägerskan) gick omkring i Uppsala och drömde om att få inreda varsitt rum till.
Jag ett flickrum och hon ett sovrum.
Ingen av oss har möjlighet till det vi vill just nu.

Men - det ska jag säga er - att om vi får en lägenhet med ett rum till Alva nu har jag rätt schysst pejling på vad jag önskar till inredningen. Och ja, jag som trodde att jag inte skulle falla för det tjejigt rosa har gjort just det.
Att det ska vara så svårt att hålla sig till sina principer :)

Vi gick även runt och var avundsjuka på folk som har skaffat sig en inredningsstil och sedan kan hålla sig till den.
Personligen var jag, när jag träffade Eric, något av en maximalist. Färg, former, saker, pynt och fix mest överallt. Hela fönsterbrädet var belamrat med stenar och lyktor och trams.
Sen blev jag mer av en minimlaist och ville helst att det skulle vara så sparsmakat som möjligt, och nu börjar jag gå åt det mer maximalistiska hållet igen. Fast snyggt maximalistiskt liksom.
Äsch, ingen större idé att försöka snurra sig in i förklaringar. Imorgon ska säkert allt vara svart och vitt igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0