Fröken Nilssons Bravader

Nu ska jag försöka bena ut ett "släktband".

Min sambo Eric kom till Örebro från Uppsala för drygt tio år sedan när han skulle börja gymnasoiet.
Inte för att Örebro då hade någon ascool utbildning, utan för att Örebro har riksintag för hörselskadade.
det betyder att en hörselskadad person från, låt oss säga Uppsala, kan söka gymnasieplats i Örebro och få gå gymnasiet ihop med andr ahörselskadade på lika villkor.
Så
Eric hamnade hos Frida (som gick i samma klass) och MamaMu, och blev som en bror och son.
Sen träffade Frida min kusin S och de blev ett par, sen försökte de en stund tussa ihop mig och Eric, men just då fattade vi ingenting och klarade av det själva något år eller så senare.
Idag är Frida och S gifta och har världens charmigaste fröken O, tre år gammal.
Parentes, Frida har en bror, O, som är förlovad med K och tillsammans har de sonene E, en och en halv månad äldre än Alva och tillika våra simpartners från babysimmet i våras.

Nåväl, skilllnaden på Eric och Frida hörselmässigt är att Erics skada är permanent och varken blir bättre eller sämre, medans Frida har gått från att varit normalt hörande till gravt hörselskadad.
I höst hoppas vi att hon ska få genomgå en CI-operation och få, lite bättre hörsel med hjälp av värsta avancerade hörapparaterna. Åh vad jag önskar att min mamma audionomen vore här nu. Hon var så sjukt intresserad av Cochlea Implantat när hon pluggade, då det var en helt ny teknik. Hon skulle kunna berätta så mycket för oss!
Efter operationen har Frida en metalltråd rätt genom hela öronsnäckan som gör att hon inte kommer höra ett dyft på det, och med ett dövt öra, ett trasig öra och en synskada är det inte alltid så lätt att hänga med i samtal, så (nu kommer vi till det jag egentligen skulle skriva om) Idag har vi i fridas närmaste krets börjat en studiecirkel i TSS, teckenstöd. Jag som dels har gått en kvällskurs i vanligt teckenspråk och dels har haft (har?) planer på att bli teckentolk när jag blir stor tycker att detta är alldeles hysteriskt spännande och kommer hädanefter längta till måndagar.
När vi kommit halvvägs in i terminen hoppas vi få Frida att hänga med bättre i våra samtal.
Erics och minn plan är att även införliva lite tecken i Alvas vardag så att vi kan kommunicera bättre på ett tidigare plan (läs, när Alva vill få fram något om ett halvår eller mindre men inte har ordet eller är alldeles för arg för att få fram det, kan vi kanske lista ut det med ett tecken).
Vi har även försökt finna på persontecken ikväll.
Frida kom efter lång betänketid (alltså, nåt år, minst) fram till att pyromanEmma bör ha tecknet för ljus. Alvas persontecken är det för charmig/flörtig och Erics tecke har ingen betydelse, det är en grej han gör med örat.

Skillnaden mellan teckenspråk och stödtecken är att teckenspråket är ett språk som vilket språk som helst, emd grammatik och grejer, medan stödtecken handlar om att just stödja det vanliga pratet med antingen bokstavering eller ord så att en hörselskadad person ska kunna följa med utan att egentligen höra allt som sägs.

Största tacket ikväll riktas ändå mot min älskade lillasyster, den rödhåriga, som barnvaktat Alva med bravur!
Vad skulle vi göra utan dig?! Räkna med att vi ställer upp på samma sätt i höst när du behöver hjälp.

Jo.
Det är inte bara Frida som opereras i höst. Det är rödhåret också.
Men det får bli ett helt annat inlägg.