Fröken Nilssons Bravader

I våras någon gång när snön smälte köpte vi nya gardiner till sovrummet, som vi bad rödhåret att lägga upp.
Det gick itne så fort som vi trodde, coh idag hämtade jag hem de ouppsydda gardinerna för att jag fått för mig att jag skulle göra det själv.
HAHAHAHAHA.

Ja har inte särskilt ofta samsats med symaskinen.
När jag ska sy något (klänningar till exempel) så tröttnar jag oftast strax efter mönsterklippningen (definitivt under nålningen) och när det är dags att sy är jag så trött på alltihopa att jag vill bränna upp det.

Idag har jag alltså fållat gardiner.
Efter tjugo minuters nålning började jag be om starksprit.
Ska man fålla gardiner för att man tror att man kan göra det själv, blir det åtminstone roligare med starksprit.
Vi hade ingen straksprit sa Eric och hejade på mig lite, samtidigt som han och Alva lekte med en boll så att barnet kiknade av skratt och slutligen började hicka.
Då tröttnade hon i två minuter på att sparka boll med sin far och försökte köra över mig med den röda trapp-pallen istället. Trollunge.
Nåja, efter drygt en timme hade jag lagt upp gardinerna medelst nålar, klippt knasigt och lackat ur sjutton gånger.
Då tog jag fram mormors symaskin och började fixa med undertråden.
Sen hittade jag inte undertrådshållaren (spolkapseln..) och drog slutsatsen att den saknades helt och hållet.
Så jag ringde Eric som gått ut med barn och vagn och sa att vi behövde gå om en symaskinsbutik.
En ny spolkapsel kostar 800 jävla kronor.
En begagnad kostar endast 350 kronor.
Damen i kassan frågade om jag hade möjlighet att betala kontant, för om det var så att den inte passade maskinen skulle jag kunna lämna tillbaka och hon skulle slippa fixa och trixa och slå in och ha sig.
Och om jag hade haft pengar på kontot hade jag köpt en begagnad spolkapsel för det facila priset av 350 svenska riksdaler. Men jag hade visst slut på pengar, så vi gick hem emd ogjort ärende, och sa att vi kunde åka ut och hämta den som sitter i mammas gamla maskin då den och mormors är likadana.

Sen kom vi hem, Eric lyfte på gardinjävlarna och VOI-fucking-LÀ!
Där låg spolkapseln. Som jag inte ens kommit ihåg att jag hade tagit ur undertråden ur.
Så jag blev glad, sydde en fåll, backade för att fästa tråden.
Och backen fastnar.
Amenpåriktigt!?
Japp.
Jag sydde andra fållen också, medelst BACKNING-PÅ-MASKIN.
Nu skulle mina gamla syslöjdsfröknar sett mig.
Sen spenderade vi fyrtiofem minuter på att försöka få bort backningsfunktionen.

Men.
Nu hänger gardinerna där i fönstret.
Fållarna är förjävliga på när håll.
Men den som kryper runt på golvet i sovrummet för att syna gardinfållar får gå hem, med omedelbar verkan och inte komma tillbaka förrns de har fållat nästa par gardiner åt mig.

Fast, när jag tänker efter.
Nästa gång köper jag gardiner på Indiska. De är färdigfållade.