Fröken Nilssons Bravader

Igår hade jag och Alva besök av mammagruppen och alla bebisarna, fullt hus mellan halv tre och fem....ish.
Lilltjejen sov när alla kom, djupt. Hon märkte inte att jag gick ut och släppte in Nathalie och Viggo, och inte märkte hon till en början när vi alla sex stod och babblade istort sett rakt ovanför henne.
Men det var superbra, då var hon glad och nöjd mest hela tiden.

Mindre nöjd var hon när alla gått.
Då var Alva så trött att hon såg i kors. Och tröttskrek gjorde hon.
Tillslut var hon så trött att hon inte ens orkade skrika, hon bara gapade stort emd munnen, skrynklade ihop ansiktet och blev lite rödare  i tonen. Då är man trött. Och inte kan det bli enklare av att de elaka föräldrarna skrattar.