Fröken Nilssons Bravader

Härliga, härliga, skitjobbiga maj!
(förklaring kommer)

Igår satt jag som ni kanske märkt redan, i frisörstolen. Uppdatering, mamma 2.5.
Lite blondering, lite kortare, lite friskare hår. Är det rimligt att betala för hårtvätt (alltså, ponera att man går till salong en gång i veckan för lite hårbottenmassage... Ljuva tanke!). Världens bästa Rödtott vaktade Alva (som lejonvrålade och pratade sönder den älskade mosterns öron deluxe).
Sedan gick vi en sväng till Blomsterlandet.

Och jag fick ångest och panik.

Jag vet bannemig inte vad jag vill göra med uteplatsen i år.
Varje vår brukar jag ha en plan, en storslagen oas-liknande plan.
I år. Blankt.
Jag kunde inte ens bestämma mig om vad jag skulle slå till på för krukor.
Så jag köpte en passionsblomma och ett olivträd och fick åka hem.
Jag vill ha något stort, jag vill så morötter i zinkhinkar. Och plocksallat.
Men, jag vet itne vad jag vill ha för blommor.
Jag skyller på att vi flyttade i den vevan som jag brukar bli mest inspirerad, och hoppas inspirationen dyker upp nästa vecka. Det ser rätt kalt ut på uteplatsen just nu....

Sedan åkte vi till IKEA och handlade dörrar till Billysarna i vardagsrummet.
Och dra åt helsike vad bra det blev.



Och ikväll har vi nog enats om ett tyg att montera på kilram



Så, vissa saker går bra.

Andra saker är jobbiga.
Maj är ju den månad som belv mammas sista.
Och jag har nog skrivit det förut, men sällan fattar jag så konstiga beslut eller gör så mycket samlade fel på jobbet som under maj. Speciellt runt den 19e.
Men idag hände något alldeles fantastiskt och jobbigt.

Från början, Alva har börjat säga en hel massa ord.
Det är djur av alla de slag och tydligen har hon sagt sitt eget namn här för någon dag sedan (eller, Ajja).
Men, idag när vi satt och frågade henne om saker så sa hon helt plötsligt mommo.
Och sen pekade hon ut mot himlen.

Och det var så jävla fint och så vansinnigt jävla skitjobbigt och jag blev lessen och skitarg (inte på Alva naturligtvis!) och ville spendera resten av dagen under en gammla filt i ett hörn och grina mig sönder och samman. Saker och ting är inte alltid rättvisa. Sanningen är att det är nog bra att inte allt går med oss människor hela tiden.
Men ska det vara så jävla svårt att få ha en mamma i livet? Va?