Fröken Nilssons Bravader

... att vara gravid alltså.
Jag börjar tröttna, trodde det var lite klyschigt, att det inte skulle hända mig.
Men det är fan inte roligt att vara trött hela tiden och se ut som en förklädd blåval oavsett vad man tråcklar sig ner i.
Dessutom förstör den här förkylningen för mig, jag har fortfarande inte träffat K&O's lilla underverk.

Imorgon är sista arbetsdagen dock!
Lite känslosamt, det är så definitivt att ett nytt kapitel börjar nu.
Jag som sedan studenten inte har varit ifrån det där stället längre än fem veckor i sträck skall helt plötsligt vara borta kanske ett år! Och börja uppfostra ett barn, mitt barn, under tiden.
Det är vansinnigt.
Men spännande.
Om det lilla knytet kunde bestämma sig för att komma fram någon gång bara.
Fick present av chefens mamma igår förresten. Värsta söta lilla mössan med små, små öron på och en body med en skelögd hund. Mysigast i stan. Ska tvättas och sen omgående ner i bb-väskan (typ hur stort som helst, men måste med!). Jo, kanske redan har skrivit det men... Hittade kexchoklad, tre stycken för 18 spänn.

Vi har hunnit med att storhandla idag också. För 600 spänn.
Bockade av tråkgrejjer, bindor och amnings-bh.
389:- för en bh!? WHAT!? Nej, vi köpte den itne på ICA, vi köpte den på Triumph. Kanske får vi skylla oss själva.

Tjejkompisen i Göteborg är en vecka över tiden idag.
Drygt.
Kämpa på vännen, det vänder snart!

Nu ska jag dricka upp mitt te. Sen ska jag lägga mig och läsa en liten stund, och sen ska jag sova sjutton kvartar i timmen. För då är jag kanske pigg imorgon.

Näst sista arbetsdagen.

Natten till igår sov vi oroligt igen.
Jag hade ont både i ländryggen och i magen (typ menssmärtor) och jag kunde inte hitta orken att koncentrera mig på annat. Två saker slog mig.
1. Vi har inte packat BB-väskan.
2. Måste.Ha.Kexchoklad.
Det sista vet jag itne riktigt vart det kom ifrån egentligen. Fridolin har ju gett mig sin packlista, där stod det choklad och eftersom jag inte är så inne på bara choklad men ändå är ute efter sockret och energin så tyckte jag att kexchoklad verkade vara det egentligen enda rimliga.
När Älsklingen kom och lade sig började han dock massera i ryggslutet och lägga sin fantastiska varma händer på magen, så tillslut somnade vi fint.
Vaknade typ... elva. Egentligen helt slut, men seize the day liksom.
Åkte ut till IKEA, vandrade runt på Marieberg och slutade på Bauhaus för inköp av fler plastlådor.
På Marieberg stötte vi på en arbetskamrat och hans fru, hon påstår att inom två veckor, inte helt omöjligt redan den här veckan, har vi bebis här. Tänk om det vore så fantastiskt.
Uttryckte i bilen hem en längtan om att få slå omkull mig i sängen och sova middag när vi kom hem.
Det blev som tur var inte så.

Hela lägenheten var full med sympatigravida!
Jag ramlade rätt in i min egen överraskningsbabyshower, och skrattade och var lycklig resten av eftermiddagen och kvällen. Fick en fantastisk blöjtårta, termometer, babyolja, napphållare, amningsarmband... Massor av saker, och -faktiskt- det finaste av allt resultatet av min och Lovisas photoshoot på bebismagen. Blir nog till att sätta upp en tavellist ovanför Pyrets spjälsäng.
Det bästa var att Gotlandsbon åkt över, min fina, fina lillasyster som jag inte sett sedan i somras.
Jag blev också spa-omskött.
Rödhåret hade blandat till ansiktsmask av keso, kiwi och avokado. efter det följde en honungsinsmörjning och sedan citronsaft. Det absolut skönaste måste jag dock säga, var att få tvätta rent ansiktet ordentligt sedan på kvällen. Kändes lite.... sticky :)
Och så hade man dukat fram med nektariner, lingonsaft och lakrits. Och det blev sushi också!
Bestämt har de märkt vilka cravings som satt in!

Vid tio, typ, åkte systrarna hem.
Vi städade lite och coolade ner (eller, alla utom Pyret, är det ett kvällsbarn vi kommer få?)
Och tillslut somnade vi ihop med bebisfilten som ska med till BB.

Just det, BB-väskan blev packad också. Bara kexchokladen som fattas.

Det börjar så sakteliga klarna i väskpackandet.
Än så länge ser det nog ut såhär:

Kläder till Pyret: två par byxor, tre bodies, mössa/or, strumps och overall
Babyskyddet
Kläder till mig: byxor, ett par linnen, cardigan, underkläder
Necessär med det viktigaste
Kläder till Älsklingen

I matväg så vet jag itne riktigt vad Älsklingen vill ha, jag kan tänka mig sushi, men det känns lite... Svårt att slåss med pinnar och värkar och sådär. Det får räcka med frukt, lösgodis och lingonsaft.


Annars är jag supertrött. Bara sover och sover och blir liksom inte piggare, kan ha något att göra med förkylningen ihop med graviditet. Eventuellt lite slarv med järntabletterna också. Jag kan inte komma ihåg att ta dom!
Idag tog jag dom med bara vatten. Note to self, köp juice, då kamouflerar du iallafall smaken.
Jag börjar också känna mig lite konstig i händerna, lite kraftlös och när jag går upp på nätterna sticker det i dom.
Fast det är jag ju inte ensam om.

Jo, och jag ringde förlossningen igår för första gången.
Fick för mig att faktiskt göra något vettigt på jobbet igår eftermiddag, putsade fönstren i entrédörrarna.
Sen tryckte det neråt och drog i ljumsken i flera timmar, fast inte konstant.
Tur att de kunde lugna mig på förlossningen.
Men putsar fönster igen, det gör jag inte innan Pyret kommit. Eller om jag eventuellt vill ha igång värkarbetet.
För det var rätt så effektivt!

Förresten, har ni sett reklamen för Electrolux ultra one dammsugare? Han som är så fantastiskt lycklig när han dammsuger och skickar ut hundarna till sandstranden bara för att få dammsuga igen!?
Den är bara ljug. Ingen kan vara så lycklig när han/hon dammsuger. Speciellt inte fin sand.

inget mera fönsterputsande nu.

För då får du skylla dig själv!

Liten Skrot höll mamma vaken inatt.
Var tvungen att gå upp på toaletten vid tre, gick och la mig igen och Skrot vägrade hålla sig stilla.
Det sparkades och knölades och hickades på rätt ordentligt. Så det var bara att gå upp och gå en sväng.
Inte för att det hjälpte nämnvärt. Men framemot halv/kvart i fyra fick jag sova vidare i alla fall.

Det som först var bara halsont, sen halsont och lite täppt näsa och sen endast supertäppt näsa har vidareutvecklat sig till supertäppt näsa, hosta och huvudvärk. Tack för det. Det som suger mest är att jag itne får använda mentholnässprayen. Den bästa nässprayen som finns.
Som om det inte är jobbigt nog att bara vara gravid i... nionde månaden.
Ja, för jag måste faktiskt ha gått in i sista månaden. Idag är det trettio dagar precis till bf.

Var iväg en snabbis till IKEA med mormodern och införskaffades ett täcke och påslakan till spjälis.
Åkte hem, handlade lite (allt utom fika till föräldragruppen, vilket betyder att vi måste iväg till ica innan vi går dit) och dammsög. Lagom som kaffet var klart och jag tänkte sätta i mig Ben&Jerrys Chunkey monkey för mig själv gjorde älsklingen entré, ungefär två timmar tidigare än jag väntat mig. Men så kan det gå när det är lite att göra!

Så nu sitter vi i varsitt hörn i soffan fulla med glass och kaffe, han skjuter folk och jag bloggar.
En ganska normal dag än så länge alltså!

Men. Jag börjar längta efter dagen Skrot gör entré i våra liv på riktigt.

Näst sista måndagen innan mammaledigheten.

Jorå! Idag är första dagen på den sista jobbhelgen!
Hurra, hurra, hurra, hurra!
Sen är det bara nästa vecka och veckan efter det och sen ska jag vänta.

Igår var vi på MVC, de fick under lama protester sticka mig i armen och sen klämde Barbro litegrann på magen.
Vi har hittills växt 2 cm varje vecka, men jag hade inte gått upp något sedan jag vägde mig sist för en fyra-fem veckor sedan! Hmmm... betyder det att jag inte äter odentligt? Jag tycker jag äter mest hela tiden...
Har dragit på mig världens förkylning som sitter mestadels i halsen och näsan. Men vi försöker mota bort den med te, citronskivor (i vatten och te) och igår indiskt takeaway från Karishma.
Och bannemig om det inte hjälpte en aning!

Jo!
Skrot har vänt på sig, precis som jag hade misstankar om, men är inte fixerad än.

Det regnar ute. Jag vill inte åka till jobbet.
Men! Nu måste jag ta mig i kragen och göra mellanmålsmackor och lägga ner nässprayen i väskan och pussa på Älsklingen som sover som en klubbad säl.

Jag har tappat kollen på veckorna!
30+
Typ.. jag kollade i graviddagboken, nu är det vecka 34+6

Är det så, att ju längre man kommer, dessto mindre bryr man sig?

Annars har jag lite ont i halsen och jag längtar efter Knölvalen.
Och jag vaknade inatt och frös, för jag hade sparkat av mig täcket, och det kanske inte hade varit ett problem om vi inte hade fönstret stängt. Det får bli ett inköp av sovpåse ändå.

Förra rubriken utlovade ju tanter också!

jag har kommit på att det finns bra tanter och dåliga tanter.

Bra tanter är sånna som är på badet med mig och mormor, som verkligen sett min nakna kropp transformeras och hejar och ojar och tycker att jag är hemskt fin i kroppen och jag tror att Knölvalen har en fem, sex gammelmormödrar där i klorlukten.
Bra tanter klappar inte utan att fråga försiktigt, om de överhuvudtaget vill klappa på magen. de tittar oftast bara och försäkrar sig om att man mår bra.

Dåliga tanter försöker smygtitta på magen, som om det för det första inte syns att de tittar på magen, och för det andra är finare att titta ordentligt istället för att smyg-glo.
Dåliga tanter är också de tanter som gör utfall mot magen. Inte frågar om lov, utan liksom tar sats mot magen med båda händerna utsträckta och sedan grabbar tag och gärna ruskar litegrann.
Gravida kvinnor är inte nallebjörnar. De är normala människor som fortfarande värnar om sin integritet och verkligen b-e-h-ö-v-e-r sitt personliga space. Det är inte mysigt när en främmande tant i butiken klappar/anfaller magen.
Ge mig mitt personliga utrymme tack. Det sträcker sig lite längre framför mig än i vanliga fall, för jag har liksom växt i den riktningen.

Och just det, jag har ruttnat på ett uttryck,
har du inte kalvat än?
Nästa person som uttrycker sig på det viset får en dansk skalle. Framtänderna kommer spruta.

Det börjar bli så nära nu så det är nästan outhärdligt.
Igår fick fina, fina K&O sin son, och jag fick en allvarlig släng av gravidhormoner. Jag tjöt nästan hela kvällen, av lycka. Idag fick jag se fler bilder och började nästan tjuta på jobbet.

Bör man gå på USÖ:s bildspel på måndag eller törs man vänta i två veckor till den 4/10?

Det är ju helt knas, om nästan exakt två veckor gör jag min sista arbetsdag innan mammaledigheten.
Och det börjar kännas bra (har haft ont i ryggen ett par dagar), om man bortser från att jag inte alls vet vad som händer från och med den första oktober. Det kanske blir ett evigt väntande. Eller så kommer Pyret snabbt som attan, så fort jag kommit hem från jobbet och pustat ut en sista gång. Gotlandsbon kommer ju inte förrns den 10 oktober och då är det myskväll hos FrauPels. Jag får helt enkelt gå mellan FrauPels och Fridolin i tio dagar. Om inte annat kanske jag sätter igång värkarbetet i alla fall.

jorå, jag är allt lite avundsjuk också. på K&O alltså, att de fått träffa sitt underverk medans jag sitter här med Knölvalen knölandes i magen.

Jag vet inte vad som händer när jag slutat för året på torsdag om två veckor. Det skrämmer mig, för jag tycker om att ha en planering att följa. Men jag kan ju alltid packa bb-väskan sjuttielva gånger om jag får tråkigt.

Det har kommit en bebis. Inte våran bebis, men en bebis i våran närhet.
Och jag tjuter, av lycka. Jag är så lycklig att det gått bra.

Annars har det varit andra föräldrakursen idag.
Förlossningsdelen. och Älsklingen fick ligga hemma och hosta.
Kanske inte ultimata grejen, men så går det när man är sjuk!
Personligen satt jag och försökte lugna ner Knölvalen, som levde loppan på den pyttelilla bostadsytan.
Det har också tryckt neråt idag igen, inte på samma sätt som förra veckan, utan ett mer molande tryck.
Vi pratade dels om vad som händer under förlossningen, pappans roll i förlossningen och så kollade vi på film.
Filmen visade det jag misstänkt, att det gör ont. Och det är okej att det gör ont. Man klarar sig ändå.
Sedan får vi se just då hur det ser ut med smärtlindring, men jag litar på barnmorskorna.
Jag litar på att de vet vad som händer, att de har koll på mig och bebis och att när jag säger att jag vill ha något för smärtan så har de idéer om vad jag ska ha. Så länge det inte är sterila kvaddlar eller västerviksmetoden.

Och.. vi har fått tillbaka våra Teliatjänster. Det kom ett nytt modem igår, och sedan dess funkar det.
Nu är det bara fajten om hur mycket kompensation vi ska få.

det är under inga omständigheter lustigt att ha varit utan hemtelefon, internet och digitaltv i en månad.
Det är under inga omständigheter lustigt att ni ena dagen säger att det nya modemet har skickats i tisdags och nästa gång vi ringer så skickades det i fredags. Det är inte lustigt att sitta förstagångs-gravid i åttonde månaden och oroa sig för att man inte kan få tag i någon om det skulle hända något.

Det. Är. Inte. Lustigt.

och jag hör att du flinar, jag är en jävel på att höra det, för jag pratar rätt mycket med kunder själv om dagarna.

DET ÄR INTE LUSTIGT din jävla apa. Men om du vill kan vi byta roll, så ska du få se hur jävla roligt det kan vara att behöva prata med någon som är fullständigt noll intresserad av att hjälpa till.

Älskade vänner och hjärtliga bekanta.
Jag har i veckan varit med om ett par genombrott.

I tisdags kom våran nya mobiler, våra nya iPhones. Dessvärre var man tvungen att ha tillgång till internet för att komma igång med dem. Så vi åkte hem till papps och lånade hans uppkoppling.

I torsdags valde Pyret att vända sig söderut. Med besked. Eventuellt har vi vänt tillbaka igen, men det är ett jäkla liv mest hela tiden just nu. Dock inte det övermänskliga tryck som var i torsdagskväll när jag ena stunden vaggade med höfterna och nästa stund stod på knä på golvet och hängde över soffans divandel.
Helt fel sätt att lösa det på? Don't care. Det fungerade fint för mig.
Andra krämpor som jag drabbas av ibland är när jag vänder mig under natten och det känns son något går sönder precis under eller precis bakom nedersta revbenet (under vänstra bröstet). Som om musklerna liksom stelnar till och inte hänger med under förflyttningen.

Fram tills nyss hade jag internetupkoppling.
och nu är den tillbaka, få se hur länge till.

Eftersom det tydligen är för tidigt fortfarande att ropa hej, så gör jag inte det.
Men.. eventuellt har det löst sig med internetuppkopplingen. Digitv och hemtelefon fungerar fortfarande inte.

Telia-helvetet fortsätter.

Är det idag i magen. Pyret verkar inte nöjd med just någonting (alternativt är Pyret superlycklig över matlådan jag åt nyss med makaroner och varmkorv.) Men å andra sidan har det rört på sig mer än vanligt sedan igår kväll.