Fröken Nilssons Bravader

... är en av de konstigaste sakerna som finns i kroppen.
Ena stunden är jag inte orolig för något, sen kommer jag inte ihåg om jag knaprade Alvedon eller Ipren när jag var förkyld för en sju-åtta veckor sedan. Det står i bipackssedeln att man ska undvika att äta Ipren när man är gravid.
Och jag kommer inte ihåg. Tänk om jag skadat Pyret genom att hetsäta Ipren? Eller.. hur många åt jag egentligen?
Nej... det var nog ingen fara. Eller?

Och angående mat, jag har varit rätt så duktig med att äta ordentligt, inte överdrivet mycket pizza och hamburgare, utan hemlagat och (hyfsat) hemlagade matlådor. Nu skulle jag kunna vräka i mig vad som helst, när som helst och hur mycket som helst.
Imorgon ska vi till MVC, jag vet inte om jag törs ställa mig på vågen. Fast, å andra sidan kommer jag f-o-r-t-f-a-r-a-n-d-e i mina byxor. Så egentligen har jag nog inte ätit så mycket som jag tror. Men jag skulle kunna döda för sushi nu. Omgående. Får jag äta sushi imorgon på kräftskivan pappi? Dagens alternativet är att jag går till McDonalds söder och ber Alex kasta till mig en hamburgare. För går jag dit så har jag fan förtjänat en hamburgare! Jag undrar om det inte råkade bli chokladglass över igår..

En vecka över tiden.
Skruttungen har under den senaste timmen grabbat tag i mitt bäcken med sina små händer och försökt stångat sig ut. Och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Skratta för att vi jobbar på att ta oss ut (för tillfället iaf) eller gråta för att det är så oförutsägbart otäckt när någon försöker misshandla sig ut. Som karate kid typ.
Dessutom drar det så förbaskat i mina ljumskar när Pyret försöker sig på det där. Alltså "falla-ihop-i-en-hög-på-golvet"-smärta. Men, det är för en god sak, och för varje misshandel kommer vi ett steg närmare tre-samheten.

Annars på gissningsfronten ligger följande dagar bra till just nu:
Imorgon fredag, för att vi har MVC-tid och det är kräftskiva på kvällen.
På lördag, för att Ellinor fyller år då.
På söndag, bara för att Gotlandsbon åker hem då.
Skruttunge! Tycker du inte att din moster ska få träffa dig, va? Hon borde ge mig din present.

I natt har vi sovit ganska bra, så där strax efter tolv vill säga. Tydligen har jag väckt Älsklingen med mina snarkningar (TOUCHÉ!) och det gör mig både lite stolt och lite rädd, eftersom han har en grav hörselskada. Men där får han för att han påstår att hans väckarklocka inte ringer klockna sex om helgerna. Han har fel, jag har rätt.
Och vi fick finbesök på förmiddagen!
FrauPels och P var över en stund och Pyrets föräldrar fick en superfin barnvagnsutsmyckning med Krumelurer.
Jag insåg precis att jag har satt den åt fel håll, Krumelurerna ska ju ha ögonen på Pyret, inte på den körande föräldern! Järnspikarns vad mökt det blev helt plötsligt. Och jag som inte orkar resa på mig...

Vi har också varit på utflykt, Jag och Älsklingen.
Vi har köpt oss en dammsugare (Electrolux UltraSilencer) för presentkort som vi nästan glömt att vi hade.
Och så har vi cashat ut pengar på Nordea (min föräldrapenning och plåster-på-såren-pengar från Telia). Det var värt 50 spänn. Och vi tänker inte göra om det, utan vi ska söka om föräldrapenningen och meddela ett kontonummer. För inte tänker jag stega in på Nordea igen, hela miljön är ju fientlig. (De i kassan är rätt rara, men inte själva kontorslandskapet liksom).
Efter utflykten är Älsklingens fot helt slut och nu är det sannerligen högläge på den resten av kvällen.

Nu ska jag försöka dricka upp mitt kaffe, sen ska vi duscha varmt jag och Pyret, för det är vi värda!

Mitt i veckan!

Har varit vaken drygt en timme och tjugo minuter.
Skruttbebisen tryckte neråt och jag hade seriösa förvärkar tills strax efter klockan ett i natt.
När man ena stunden är helt slut för att det har varit serious action i över en timme och bara vill att bebis ska somna och nästa stund blir lite besviken när bebis väl lugnat ner sig, då börjar man inse att man längtar. På riktigt.

(dessutom vaknade jag till ett par gånger av molvärk i magen också, är idag dagen du tänker komma ut?)

Och för att förgylla morgonen lite så började jag blöda näsblod när jag snöt mig.
Graviditeten är underbar.

Annars börjar jag få en låsning mellan skulderbladen, men vill vänta tills efter förlossningen med att gå till kiropraktorn (hej bra smärta!!) så inte vattnet går där på britsen.
Vi har också fått som lite ritual att kika på Älsklingens fot, han har ett stående erbjudande från James Cameron om att vara med i Avatar (även om det bra är som fot-stuntman, han är blå halvvägs upp på vaden) och alldeles nyss upptäckte han att han är blå även ut mot tårna. Han kan nog räkna med att överallt där det är svullet kommer han bli blå (och sen svart, grön och gul..) Foten är som en oljemålning :)

Nu ska jag dricka kaffe och läsa MAMA.
För det är jag värd.

Bebis har sedan igår kväll och framåt tryckt neråt rätt ordentligt. Om det har  med kebabpizzan med stark sås som jag åt till lunch eller om bebis bara börjar tycka att det är t-r-å-n-g-t där inne återstår att se.

Annars var vi med om en av de mest spännande måndagarna hittills i år.
Älsklingen bestämde sig för att åka ambulans till sjukhuset efter ett misstänkt benbrott (som egentligen visade sig vara en sjuk stukning). Så vi var ett par timmar på sjukhuset och sen satt vi i soffan och tog det lugnt resten av dagen.
Därför var vi inte jättesugna på att sitta här hela dagen idag. Men då Älsklingen är kryckburen så var varken långpromenad eller att göra stan aktuellt.
Därför våldgästade vi systrarna och väl där fick vi presenter. För att Pyret tar sån tid på sig.
Jag fick alkoholfritt dessertvin, Älsklingen fick kaffebönor och Pyret fick älgen Buddha (mitt namnförslag), två par strumpor, en body med tåg på och ett par byxor.
Dessutom fick vi en hint om en present till Pyret, men den skulle vi minsann få vänta på.
Efter lite spagetti och köttfärssås skjutsade vi gotlandsbon till Hallsberg och gick in till Cecilias Konditori och köpte bullar. Älsklingen har hittills ätit 4, jag har ätit två. Det blir slagsmål om de sista två.

A just det, jag attackstädade badrummet i söndags. Jag kände mig blåslagen igår...

Jo!

Det gissas ju en del nu på när Pyret tänker komma ut.

Svärmor och lilla svägerskan tror idag (FN-bebis!)
Gotlandsbon, O och Älsklingen tror mer på imorgon. O och Älsklingen mest för att det är hemmamtch för ÖSK.

BF+3

Idag är det bättre.
Kan ha att göra med att jag sovit bättre i natt.
Har under morgonen haft en del förvärkar (om jag inte blir alldeles inåtvänd och disträ och tycker det är jobbigt med kroppslig beröring under förlossningen kommer Älsklingen ha händerna fulla. Han är bra på det här med massage!) och de har liksom "vandrat runt". Börjar oftast i ryggslutet och vandrar runt och sätter sig som molande mensvärk i magen istället och sen tillbaka till ryggen.

Igår, eftersom vi inte födde barn, var vi hos Fridolin, mankusinen och fröken O och käkade mat.
Och pratade bebisar och förlossningar, eftersom det gärna blir så just nu. Fick jättebra tips av K&O om att öva andning med isbitar (så nu väntar jag på att det ska bildas is i formen i frysen).
Saken är den att när man håller i en isbit så gör det tillslut ont i handen. Och när det gör ont ska man slappna av, andas och koncentrera sig på något helt annat än smärtan.

Så, det ska jag göra idag :)
Och bädda sängen. Men först dricka upp kaffet och pussa Älsklingen i nacken för att han är så bra.

Fy farao vilken natt.
Och då har det variten av de bättre den här veckan.

Gick och lade mig vid tolv inatt, somnar - vaknar - somnar - vaknar - upp och kissa - somnar - vaknar... och så har det hållit på hela natten. Har börjat bearbeta saker igen under nätterna, gymnasietiden de sista två nätterna nu.
(Allt medans Älsklingen sover som en stock och drömmer att vi får en dotter.) Mellan tre och sju vaknade jag en gång i halvtimmen. sen sov jag ostört till klockan elva.
Älskade, älskade skruttunge, kom ut nu så att vi åtminstone kan umgås om nätterna. För i natt har du minsann mest sovit, jag vet inte vad som varit mitt problem.

Sen käkade vi frukost och gjorde oss iordning och gick upp på stan.
Den vita kappan, som är det enda i jackväg som jag kommer i och kan stänga runt magen, fick stanna hemma.
Just nu kan man verkligen ifrågasätta den vita färgen nämligen. Måste lämna in på kem.
Väl uppe på stan var vi så opeppade så vi mest gick gatan fram tills den tog slut. Där låg Sveas kondis. Så fick vi med lite fika hem i alla fall. Sen kom vi hem och hade nästan inget kaffepulver hemma. Stön.
Det går ruggigt bra idag. Funderar på att lägga mig under ett täcke och domna bort.
Men! Jag hade förvärkar när vi gick omkring uppe på stan, och jag har i skrivande stund sammandragningar och andningsproblem. Och om vi inte tänker föda barn ikväll - heller - så ska vi hem till Fridolin och fröken O på mat ikväll. K&O:s lille son kanske dessutom kan snacka lite med Pyret och berätta att det är bättre att komma ut.
Yes. Ni läser rätt, igår var jag positiv. Idag är jag råneggo. Vädret? Pre-förlsosningsdepp?

Nu tänkte jag nog lägga in min rena tvätt och sen läsa lite i "Hundraåringen som gick ut genom fönstret och försvann". Eller bara strunta i allt och blanda till lingonsaft istället. Vi får se.

Efter att jag lugnat ner mitt hormonstinna jag i förmiddags så behandlade jag dagen som jag gjort med de senaste.
Frukost och efter-frukost-chill framför tvn. Slutet på graviditeten har gjort mig till en dålig människa. Men jag orkar bara inte engagera mig just nu. Men kanske imorgon att jag skurar golv?

Ni får inte tro att jag på något vis ogillar hon som ringt och frågat samma sak vid samma tidpunkt i 10 dagar.
Det är bara det att jag blir så obeskrivligt matt i hela kroppen när jag ser att det är hon som ringer och jag vet att hon numera inte presenterar sig utan frågar "känner du något?" eller "hur mår du idag" när hon egentligen skulle inse att jag svarar i telefonen - alltså är läget oförändrat. För jag tänker under inga omständigheter prata med någon annan än Älsklingen när värkarna har satt igång.

Systrorna och jag möttes på ICa vid tvåtiden för att inhandla saker till lunch och det råkade följa med en aning vaniljvisp hem också eftersom jag verkligen bebhövde ta hand om äpplena som låg i köket.
Grym lunch med kyckling-fajitas och grönsallad och dessutom äppelpaj till efterrätt. Älsklingen hade till och med sån tur att han kom genom dörren strax efter att vi hade sagt att vi skulle vänta på honom!
Sen gick vi en sväng på IKEA, Rödhåret köpte hylla och vi skjutsade Gotlandsbon till gospelkören och Rödhårets nya hylla hem till torpet. Sen skulle vi bara åka förbi Onkel också. Och fastnade vid hans köksbord med te och macka.
Det var grymt.
Så det som skulle bli en utflykt till Hallsberg blev - återigen - ett lite längre stopp.

När vi kom hem för någon halvtimme sedan tog jag trapporna med höga knän och fick mycket riktigt ett par ordentliga förvärkar. Note to self, trappgående imorgon!
Samt att Pyret har tryckt och bökat en sväng också.

Det kan gå bra det här.
Om inte annat så kommer Pyret på lördag, för då är Gotlandsbon i Stockholm och FastraMi i Norge.

Ja just det, min Iphone har tillfälligt glömt bort vad ljudlöst betyder. Jag tror jag ska starta om den och hoppas på det bästa. Samtidigt funkade det ju tidigare idag...

Okej, galenheten först.
Jag blir tokig av att samma människa ringer mig varenda dag, och har gjort den senaste veckan åtminstone för att kolla hur det känns. Inte ett jävla dugg annorlunda från igår.

En bra sak är dock att F-kassan är klar med min föräldrapenningsutredning och jag får pengar den 25e.
Hurra!

Idag kan vara den sista fredagen utan bebis.

Är supertrött och tänker inte göra fler knop än nödvändigt idag, om ens det.
Men tvätta på eftermiddagen behöver jag. Det är ett nödvändigt ont som måste göras oavsett hur gravid man är.

Har varit i väg, förhoppningsvis för sista gången, till MVC.
Ligger fint i kurvan och inget konstigt med blodtrycket heller.
Och Pyret, Pyret har nästan fixerat sig. Duktig bebis!!!
Så, jag och Barbro har lagt in en önskan om följande:
på onsdag vaknar jag vid nio med kraftiga värkar. Vi åker in till förlossningen och vid ett har bebis kommit ut.
Så, älskade bebis. Lyssna ordentligt på snälla barnmorskan nu, för det kan omöjligt vara bekvämt därinne fortfarande. Om inte annat så får helt enkelt jag och din pappa skriva ihop ett vräkningsbrev. Men då ökar samtidigt risken för taskig stämning mellan oss, och det vill vi ju inte ha.

Fick också lite fina tips av Barbro, typ ta det lugnt, stäng in er första tiden, se till att amningen kommer igång ordentligt innan ni visar upp er för alla och tro inte på adrenalinet - man är jättetrött första tiden.
Och... jo! Tänk inte så mycket på klockan!

Nu ska jag vila mig i form inför tvättningen.

Dra åt fanders vad Pyret trycker neråt.
Duktig bebis!
Nej, det är bara förvärkar än så länge, men gudars skymning! Trollungen min verkar helt plötsligt mer intresserad av att komma ut måste jag tillstå. Förstår jag det, med tanke på fotbollsmatcherna, socialkontorsbesöken och bilservicearna som står på schemat den här veckan. Någon som bjuder emot? :D

Förresten är jag skarpt tveksam till det här som BM kallade "träningsvärk" i ljumskarna. Jag har gått... vaddå, hundra steg idag(?!). Inte träningsvärk. Bebisdemolering snarare.

Har precis kommit hem från extrabesöket på MVC.
Bebis ligger med huvudet neråt. Skönt! Så vi tar och håller oss så! Vi låter bli vändningsförsök och kejsarsnitt.

Är supertrött, men har kommit på en strategi om mitt hemmavarande.
Jag ska ha en grej på min att-göra-lista varje dag.
Alltså, inte sprnga maraton eller storstäda lägenheten, utan små, små saker som jag vet att jag kommer orka med.

Mitt mission idag är att ta reda på resterna av blöjtårtan jag fick på min babyshower. Att hitta någonstans att göra av de där som inte fick plats i molnburken. Vilket kan betyda att man måste åka någonstans och handla, men det kan bli ett mission en annan dag.
Orkar jag ska jag plocka bort de vissna blommorna på balkongen. Fast det sätter jag nog som mission imorgon.
Jag ska ju förtusan orka med bildspelet på USÖ idag också.

Och så ska jag vara barnvakt åt liten P också, de skulle kunna dyka upp när som helst!

... att vara gravid alltså.
Jag börjar tröttna, trodde det var lite klyschigt, att det inte skulle hända mig.
Men det är fan inte roligt att vara trött hela tiden och se ut som en förklädd blåval oavsett vad man tråcklar sig ner i.
Dessutom förstör den här förkylningen för mig, jag har fortfarande inte träffat K&O's lilla underverk.

Imorgon är sista arbetsdagen dock!
Lite känslosamt, det är så definitivt att ett nytt kapitel börjar nu.
Jag som sedan studenten inte har varit ifrån det där stället längre än fem veckor i sträck skall helt plötsligt vara borta kanske ett år! Och börja uppfostra ett barn, mitt barn, under tiden.
Det är vansinnigt.
Men spännande.
Om det lilla knytet kunde bestämma sig för att komma fram någon gång bara.
Fick present av chefens mamma igår förresten. Värsta söta lilla mössan med små, små öron på och en body med en skelögd hund. Mysigast i stan. Ska tvättas och sen omgående ner i bb-väskan (typ hur stort som helst, men måste med!). Jo, kanske redan har skrivit det men... Hittade kexchoklad, tre stycken för 18 spänn.

Vi har hunnit med att storhandla idag också. För 600 spänn.
Bockade av tråkgrejjer, bindor och amnings-bh.
389:- för en bh!? WHAT!? Nej, vi köpte den itne på ICA, vi köpte den på Triumph. Kanske får vi skylla oss själva.

Tjejkompisen i Göteborg är en vecka över tiden idag.
Drygt.
Kämpa på vännen, det vänder snart!

Nu ska jag dricka upp mitt te. Sen ska jag lägga mig och läsa en liten stund, och sen ska jag sova sjutton kvartar i timmen. För då är jag kanske pigg imorgon.

Liten Skrot höll mamma vaken inatt.
Var tvungen att gå upp på toaletten vid tre, gick och la mig igen och Skrot vägrade hålla sig stilla.
Det sparkades och knölades och hickades på rätt ordentligt. Så det var bara att gå upp och gå en sväng.
Inte för att det hjälpte nämnvärt. Men framemot halv/kvart i fyra fick jag sova vidare i alla fall.

Det som först var bara halsont, sen halsont och lite täppt näsa och sen endast supertäppt näsa har vidareutvecklat sig till supertäppt näsa, hosta och huvudvärk. Tack för det. Det som suger mest är att jag itne får använda mentholnässprayen. Den bästa nässprayen som finns.
Som om det inte är jobbigt nog att bara vara gravid i... nionde månaden.
Ja, för jag måste faktiskt ha gått in i sista månaden. Idag är det trettio dagar precis till bf.

Var iväg en snabbis till IKEA med mormodern och införskaffades ett täcke och påslakan till spjälis.
Åkte hem, handlade lite (allt utom fika till föräldragruppen, vilket betyder att vi måste iväg till ica innan vi går dit) och dammsög. Lagom som kaffet var klart och jag tänkte sätta i mig Ben&Jerrys Chunkey monkey för mig själv gjorde älsklingen entré, ungefär två timmar tidigare än jag väntat mig. Men så kan det gå när det är lite att göra!

Så nu sitter vi i varsitt hörn i soffan fulla med glass och kaffe, han skjuter folk och jag bloggar.
En ganska normal dag än så länge alltså!

Men. Jag börjar längta efter dagen Skrot gör entré i våra liv på riktigt.

Jorå! Idag är första dagen på den sista jobbhelgen!
Hurra, hurra, hurra, hurra!
Sen är det bara nästa vecka och veckan efter det och sen ska jag vänta.

Igår var vi på MVC, de fick under lama protester sticka mig i armen och sen klämde Barbro litegrann på magen.
Vi har hittills växt 2 cm varje vecka, men jag hade inte gått upp något sedan jag vägde mig sist för en fyra-fem veckor sedan! Hmmm... betyder det att jag inte äter odentligt? Jag tycker jag äter mest hela tiden...
Har dragit på mig världens förkylning som sitter mestadels i halsen och näsan. Men vi försöker mota bort den med te, citronskivor (i vatten och te) och igår indiskt takeaway från Karishma.
Och bannemig om det inte hjälpte en aning!

Jo!
Skrot har vänt på sig, precis som jag hade misstankar om, men är inte fixerad än.

Det regnar ute. Jag vill inte åka till jobbet.
Men! Nu måste jag ta mig i kragen och göra mellanmålsmackor och lägga ner nässprayen i väskan och pussa på Älsklingen som sover som en klubbad säl.

Är det idag i magen. Pyret verkar inte nöjd med just någonting (alternativt är Pyret superlycklig över matlådan jag åt nyss med makaroner och varmkorv.) Men å andra sidan har det rört på sig mer än vanligt sedan igår kväll.

Jag börjar svettas när jag äter. Alltså, som en liten gris.

Linda, kan vara en av de bäst skrivande mamma-bloggarna just nu. Jag har nog läst i drygt ett halvår, och ena stunden skrattar mna så man gråter, nästa stund gråter man för att det är så sorgligt.
Men idag var det ett inlägg som stod ut (kolla in "om D och maten" också, jag dör. Även Älsklingen har gjort så, tror jag, minnet är för jävla taskigt som gravid!) läs här. Och Älskling, nu vet du hur det går till den där dagen som kommer i oktober någon gång.

Det blir verkligare också.
Igår låg jag och smekte magen medans Skrot for runt som ett jehu därinne (hur kan det möjligen finnas plats kvar?!). Till och med Älsklingen fick känna, annars är ju Skrot lite mamig och lugnar ner sig när pappa lägger dit handen.

Sen inatt drömde jag om Skrot igen. Och som vanligt när hjärnan är med kan det bli... en aning förvirrande.
Först och främst blev vi förlösta av min faster (som, kanske ska förtydligas, inte har någon barnmorskeutbildning). Och precis som i förra drömmen så somnade jag under förlossningens sista minuter så det var väl knappt jag mindes att jag klämt ut Skrot. (eller ja, förra drömmen gav jag ju upp.. det ser bra ut det här. Är det hjärnan som väljer att ta bort dessa delar?)
Sen visade sig att det var en frisk pojke. På 1200 gram. För han var ju så  hemskt tidigt förlöst. Men såg helt normal ut. Efter ett tag blev pojken ett yngel. Bokstavligt, ett stort huvud med svans. Eftersom han var så tidigt född. Och sen helt plötsligt var det en dotter. Och jag struntar i vad jag får för bebis, bara det inte är ett yngel och att bebisen är frisk.
Och det var liksom ingenting som fungerade. Amningen kom inte igång. Bebis ville bara sova (och byta kön helt tydligt). Mammas chef på Almby/Tybble kom med ett grattiskort från alla mammas gamla kollegor. Fast det hade visst inte funnits något "grattis till bebisen"-kort, för vi fick ett "grattis på 50 årsdagen!" istället. Ihop med en inbjudan till en liten fars som de hade knåpat ihop.
Ja. Jag säger då det.

Fast nu börjar jag förstå vad som händer med mig. Nu vill jag ha oktober. Inte för att jag vill bli stor och orörlig. Utan för att jag vill ha min bebis här. IRL liksom.

För övrigt tycker jag det är skitjobbigt med gravidhjärna, för den raderar liksom ut endel ord. Hoppas de kommer tillbaka sedan, efter amningskoman åtminstone.

Det finns tecken på att jag har börjat boa.