Konsten att ta hand om sig själv
Jag är nog inte så där jättebra på att ta hand om mig själv.
Är den som ställer upp i ur och skur, oavsett vad klockan är när jag kanske egentligen hade tänkt ta ett fotbad, lägga ansiktsmask eller lägga mig lite tidigare med fötterna i högläge och läsa en bok eller låta balkongdörren vara öppen och ligga där i mörkret och lyssna på världen utanför.
För tusan, jag klipper mig med tre, fyra, fem månaders mellanrum för att jag inte väljer att prioritera min frisyr. Och står sedan där i spegeln med ett rufsigt krull som bara vägrar vara med på noterna. Och varje gång jag varit och klippt mig så tänker jag at "nu, nu jäklar ska här bli ändring!". Det håller typ... aldrig.
Sedan är det ju inte heller så att jag inte får skäll av mina nära och kära ibland. Just för att jag inte lägger ner tiden jag behöver själv. Och varje gång säger jag, "jo, jag vet. Jag jobbar på det".
Så jag tänkte, nu när jag är gravid, nu är det sannerligen dags!
Jag tror jag börjar redan ikväll med lite fotvård ute på balkongen. Och imorgon tar jag med det som är viktigast (I-poden, böcker, solkrämen och telefonen (så undersåtarna på jobbet får tag i mig) och beger mig till mormors lägenhet. Hon är på västkusten så hennes altan behöver ha lite sällskap. Om jag inte minns fel har hon schyssta dynor till utemöblerna och ett parasoll. Sen ska jag och magen sitta där mest hela dagen. Ja. Jag tror att det blir bra.
Efter helgens utflykt till Uppsalafamiljen så ska jag ha kommit upp med en plan för mitt nya välmående som skall inledas direkt när jag lämnar jobbet nästa onsdag för semester. Alla åtaganden, letande efter diverse pre-graviditetsnödvändigheter som vagnar och dylikt, och flyttning av kusinen skall belönas. Och FrauPels har tipsat om fotvården på BodyShop inne i stan. Fy fasen. Nu ska här bli ordning!
Meltdown
Åter måndag.
I lördags umgicks jag med min faster hela dagen (nästan). Drabbades av mitt första hormoniella meltdown också.
Lät Älsklingen välja själv om han ville med ut i spenaten och prata graviditeter eller åka till IKEA med Fridolf.
Jag fick åka själv och kände mig hemskt elak (!) som tvingat honom att välja. Efter trettiofem minuters bilåkande och taskigt samvete (!!) ringde jag upp, bad om förlåtelse och började stortjuta. eeeh... WHAT?! Älsklingen tänkte "åh gud..." Jag var tvungen att köra in mot kanten och torka tårarna efter att Älsklingen bedyrat att det inget gjorde att han fick åka till IKEA istället. Men! Nu har jag gjort det också!
Idag höll jag på att börja gråta igen, denna gång av lycka. Älsklingen är med körkort, hipp hipp hurraaa!!
Så stolt är jag över honom och det ska bli så skönt att kunna dela lika på bilkörandet.
Annars har vi mest tittat på fotboll i helgen.
Ghana spelar för jäkla fin fotboll. Det gör tyskarna också, men jag har vissa svårigheter med dom efter att de kickade ut Sverige ur VM 2006 med fyra mål på 15 minuter. Och det är ju egentligen inte deras fel. Men jag är långsint. Och jag tycker inte om att förlora. Men, när jag satt där igår och kikade på Tyskland-Australien (och halvhjärtat hejade på just Australien) så tänkte jag på min morfar. Han älskade sport, och fotbollsintresset hade vi gemensamt. Under VM 1994 så bodde vi (mormor & morfar, jag, mamsen och systrarna) i stugan på västkusten (2 rum och kök) och då blev det ju att man satt uppe och kikade på fotbollen. Och jag kan säga så här mycket, min morfar hade tyckt väldigt bra om Ghana-Serbien, Tyskland-Australien och England-USA. För det var jäkla fin fotboll det.
Pyret verkar också gilla fotboll. Eller så levs det rövare för att jag sitter som en jävla kråka i soffan.
Om drömmar och veckan som varit
Om ett par månader (läs när jag är stor och otymplig och helst vill ligga i Hagabassängen och flyta runt i viktlöst tillstånd) ska jag komma ihåg den här tiden som bland de absolut bättre i mitt liv.
Jag är osäker på om jag någonsin känt mig så snygg och bekväm med mig själv så länge sammanhållet.
Någonting jag ska minnas med förskräckelse efter att den här graviditeten är slut är drömmarna.
Vad är det för fel i huvudet på gravida kvinnnor? Varför måste vi gå igenom ALLT som hänt sedan, i stort sett, vi föddes. Blir vi bättre mammor av att bearbeta minsta lilla sak? Jag återkommer med en riktigt grinig, hormonell kommentar på detta senare.
Idag är det torsdag. Första semesterdagen för mina chefer, vilket betyder att det är jag som är basen.
Jag är ledig idag, tihi! (schemalagd dummer!)
Fram till midsommar är det jag som bestämmer i butiken. Got it!?
Veckan so far har spenderats på följande sätt
- Måndag, fortfarande trött efter partyhelgen. Note to self, nya skor för bövelen!
- Tisdag, älskade Mamis födelsedag. Slaktade ett lupinbestånd i ogräset på jobbet och tog med mig Älsklingen till Hallsberg. Ingen vidare romantisk utflykt, men fullt behövlig. Satte blomorna på Mamis grav och skulle bara gräva bort den torra rosbusken. Slutade med att vi hade rensat bort i stort sett allt gräs bland gullvivorna, trimmat gräskanterna och reclaimat "nomansland" bakom ljuslyktan. Mycket nöjda (och en aning jordiga) åkte vi hem till Paps och Rödhåret. Där brukar det finnas mat. Tji fick vi. Eller ja, mackor fick vi, sen ringde Onkel och bjöd på rabarberpaj. Jag är inte den som tackar nej. Vi lämnade Paps så han fick sova och tog med och Rödhåret och vovvarna Knoll och Tott upp till Onkel. Jag körde bil i drygt 200m, skoskav för bövelen.
Käkade rabarberpaj, pratade trafikminnen och skrattade högt. Klockan 23 åkte vi hem. Tjugo i tolv stod vi i McDriven i Västhaga och såg till att få i oss något vettig..are än paj och vaniljvisp. Note to self, ät inte innan du sover, du sover så jäkla illa då.
-Onsdag, provar på att chefa. Jag gillar't. Köpte ett par ny tunikor på Gina innan jag tog med mig Arbetskamraten in till stan. Drog på mig långa, svarta klänningen och stekte upp lite vildsvin till mannen. Fy fan vad jag är bra! Tittade på Grey's Anatomy och övervägde skarpt huruvida det är värt 25 spänn att se säsongsavslutningen i datorn. Kom fram till att de tinte är värt. Jag kan hålla ut en vecka.
Somnade med löfte från Älsklingen att han skulle väcka mig lite när han gick till körskolan så jag kom upp och kunde skjutsa honom till jobbet.
Idag puffade Älsklingen på mig, och jag försökte vakna. Gjorde inte det. Drömde om Kalle.
Vaknade arg, besviken och ledsen för att han nu har börjat komma tillbaka till mina drömmar. Jag är inte intresserad av att bli sams. Jag är inte intresserad av att stryka ett streck över det som varit. Jag längtar inte efter vaknätter med en gråtande, trasig pojke i telefonluren. Jag försökte laga dig och det gick inte. Men när jag behövde lagas var det inte intressant. En pojke som inte törs krama sin bästa tjejvän när den svartsjuka flickvännen inte ens är med är en svag pojke. Som om någon i vårat gäng skulle ha skvallrat, för henne?
I min jobbigaste tid valde du att tycka att jag tillbringade för mycket tid med min pojkvän. Falskt. Jag var hos Mami nästan hela tiden. Älsklingen såg mig kanske sammanlagt en månad under det första, omvälvande halvåret.
Sedan var du inte intresserad, och inte jag heller. Du tyckte att det inte gjorde något att Mami blev skallig av behandlingen, för hon hade ingen fin frisyr i alla fall. Well. F-U-C-K Y-O-U.
Vi har valt att inte ha med varandra att göra längre.
Så lämna mig förhelvete i fred även i mina drömmar. Du fattar ju inget där heller.
Jag är osäker på om jag någonsin känt mig så snygg och bekväm med mig själv så länge sammanhållet.
Någonting jag ska minnas med förskräckelse efter att den här graviditeten är slut är drömmarna.
Vad är det för fel i huvudet på gravida kvinnnor? Varför måste vi gå igenom ALLT som hänt sedan, i stort sett, vi föddes. Blir vi bättre mammor av att bearbeta minsta lilla sak? Jag återkommer med en riktigt grinig, hormonell kommentar på detta senare.
Idag är det torsdag. Första semesterdagen för mina chefer, vilket betyder att det är jag som är basen.
Jag är ledig idag, tihi! (schemalagd dummer!)
Fram till midsommar är det jag som bestämmer i butiken. Got it!?
Veckan so far har spenderats på följande sätt
- Måndag, fortfarande trött efter partyhelgen. Note to self, nya skor för bövelen!
- Tisdag, älskade Mamis födelsedag. Slaktade ett lupinbestånd i ogräset på jobbet och tog med mig Älsklingen till Hallsberg. Ingen vidare romantisk utflykt, men fullt behövlig. Satte blomorna på Mamis grav och skulle bara gräva bort den torra rosbusken. Slutade med att vi hade rensat bort i stort sett allt gräs bland gullvivorna, trimmat gräskanterna och reclaimat "nomansland" bakom ljuslyktan. Mycket nöjda (och en aning jordiga) åkte vi hem till Paps och Rödhåret. Där brukar det finnas mat. Tji fick vi. Eller ja, mackor fick vi, sen ringde Onkel och bjöd på rabarberpaj. Jag är inte den som tackar nej. Vi lämnade Paps så han fick sova och tog med och Rödhåret och vovvarna Knoll och Tott upp till Onkel. Jag körde bil i drygt 200m, skoskav för bövelen.
Käkade rabarberpaj, pratade trafikminnen och skrattade högt. Klockan 23 åkte vi hem. Tjugo i tolv stod vi i McDriven i Västhaga och såg till att få i oss något vettig..are än paj och vaniljvisp. Note to self, ät inte innan du sover, du sover så jäkla illa då.
-Onsdag, provar på att chefa. Jag gillar't. Köpte ett par ny tunikor på Gina innan jag tog med mig Arbetskamraten in till stan. Drog på mig långa, svarta klänningen och stekte upp lite vildsvin till mannen. Fy fan vad jag är bra! Tittade på Grey's Anatomy och övervägde skarpt huruvida det är värt 25 spänn att se säsongsavslutningen i datorn. Kom fram till att de tinte är värt. Jag kan hålla ut en vecka.
Somnade med löfte från Älsklingen att han skulle väcka mig lite när han gick till körskolan så jag kom upp och kunde skjutsa honom till jobbet.
Idag puffade Älsklingen på mig, och jag försökte vakna. Gjorde inte det. Drömde om Kalle.
Vaknade arg, besviken och ledsen för att han nu har börjat komma tillbaka till mina drömmar. Jag är inte intresserad av att bli sams. Jag är inte intresserad av att stryka ett streck över det som varit. Jag längtar inte efter vaknätter med en gråtande, trasig pojke i telefonluren. Jag försökte laga dig och det gick inte. Men när jag behövde lagas var det inte intressant. En pojke som inte törs krama sin bästa tjejvän när den svartsjuka flickvännen inte ens är med är en svag pojke. Som om någon i vårat gäng skulle ha skvallrat, för henne?
I min jobbigaste tid valde du att tycka att jag tillbringade för mycket tid med min pojkvän. Falskt. Jag var hos Mami nästan hela tiden. Älsklingen såg mig kanske sammanlagt en månad under det första, omvälvande halvåret.
Sedan var du inte intresserad, och inte jag heller. Du tyckte att det inte gjorde något att Mami blev skallig av behandlingen, för hon hade ingen fin frisyr i alla fall. Well. F-U-C-K Y-O-U.
Vi har valt att inte ha med varandra att göra längre.
Så lämna mig förhelvete i fred även i mina drömmar. Du fattar ju inget där heller.
Efter helgen
Igår när jag vaknade var jag inte... helt på banan.
Min kropp var pigg och mitt huvud kändes som om det fyllts med bly under natten.
Note to self, undvik att partaja flera dagar i rad när du är gravid.
Fastra mi hade 50-årsfest i lördags, alltså dagen efter Rödhårets student.
Så när jag skulle försöka ta mig ur sängen gick det kanske en aning långsammare än dagen innan.
Men!
Det var två helt underbara dagar, trots att jag hade sjukligt ont i fötterna under fredagen (note to self 2, köp ordentliga skor, Goddamnit!) och att jag fick ett mindre hysteriskt utbrott på städskrubben i lördags. Note to self 3, du behöver faktiskt inte göra allt dagen efter en fest. Dammsugaren kan vänta.
Dock blir det inte så mycket partande nu på ett tag, I hope. För jag vete fan om jag orkar med det.
Nu däremot är jag post-sur (ilska, ilska, ilska över fraktbolag som dyker upp strax efter stängning och halvhjärtat erbjuder sig att lasta själva. Tur att jag lugnar ner mig på en halvtimme ungefär.) och hungrig. Men, jag orkar bara inte laga mat (läs, vill inte äta kyckling idag också) och Sambon övningskör påväg hem från Karlskoga just as we speak. Så, vad äta? Pizzerian är klart närmast, men sushi är ju ordentligt mycket nyttigare (och fräschare för den delen). För jag vill ju ha mat... Inte macka nödvändigtvis...
Jag får vänta tills Sambon kommer hem helt klart.
Min kropp var pigg och mitt huvud kändes som om det fyllts med bly under natten.
Note to self, undvik att partaja flera dagar i rad när du är gravid.
Fastra mi hade 50-årsfest i lördags, alltså dagen efter Rödhårets student.
Så när jag skulle försöka ta mig ur sängen gick det kanske en aning långsammare än dagen innan.
Men!
Det var två helt underbara dagar, trots att jag hade sjukligt ont i fötterna under fredagen (note to self 2, köp ordentliga skor, Goddamnit!) och att jag fick ett mindre hysteriskt utbrott på städskrubben i lördags. Note to self 3, du behöver faktiskt inte göra allt dagen efter en fest. Dammsugaren kan vänta.
Dock blir det inte så mycket partande nu på ett tag, I hope. För jag vete fan om jag orkar med det.
Nu däremot är jag post-sur (ilska, ilska, ilska över fraktbolag som dyker upp strax efter stängning och halvhjärtat erbjuder sig att lasta själva. Tur att jag lugnar ner mig på en halvtimme ungefär.) och hungrig. Men, jag orkar bara inte laga mat (läs, vill inte äta kyckling idag också) och Sambon övningskör påväg hem från Karlskoga just as we speak. Så, vad äta? Pizzerian är klart närmast, men sushi är ju ordentligt mycket nyttigare (och fräschare för den delen). För jag vill ju ha mat... Inte macka nödvändigtvis...
Jag får vänta tills Sambon kommer hem helt klart.
Liten blir stor
Sitter ute i friska luften på balkongen och lyssnar på Älsklingen och Gotlandsbon som slåss med ett påslakan samtidigt som mina ömma fötter svalkas ner av både brisen ute och Body Shops Peppermint intensive foot rescue.
Har flängt och fejat hela dagen idag, då lilla Rödhåret tar studenten.
Vi, Gotlandsbon och jag, har fixat mat och alkohol (nej inte till mig, jag dricker utan tack!) och dammsugit och torkat golv och lagat mat, och lagat mat och hängt i parken och byggt rim till presenten.
Och jag har oroat mig över min far, hans ledighet som han sa att han inte tagit och presenten som jag inte hade koll.
Samt att jag utvecklat skoskav.
FrauPels har sagt att jag ska ta hand om mina fötter nu när jag är gravid, det behövs.
Men jag trodde inte att det skulle ske så snabbt! Min stackars vänsterfot hade både blåsa och trasigt nagelband.
Måste.köpa.ordentliga.skor.nu.
(det ovan skrevs igårkväll, men blev visst inte publicerat)
Lillasyster Rödhår studenten idag.
Hur gick det till?
Så jag ägnade gårdagen åt att fixa och dona. Och idag är det dags, nnu ska bara ballonger blåsas upp, sallad skäras till, champinjoner fräsas och... Bord och stolar fram.
Men jag har det under kontroll.
Angående magen fick jag tre karatesparkar strax till vänster om naveln (mitt vänster) i tisdags.
Boff-boff, what the?!, lade handen på magen, BOFF! Skrek efter Älsklingen att han skulle langa över handen så han fick känna. Pyret slutade sparka. Jag uttryckte mig med ett "jävla skitunge, sparka på pappa nu!", Älsklingen tyckte att jag inte skulle säga så. Så jag petade på ett ungefär där jag trodde Pyret befann sig. Inte ett liv. Så.. Det är bara att vara snababre nästa gång. Dessvärre är Pyret snabb också!
Nu ska jag fortsätta laga mat.
Har flängt och fejat hela dagen idag, då lilla Rödhåret tar studenten.
Vi, Gotlandsbon och jag, har fixat mat och alkohol (nej inte till mig, jag dricker utan tack!) och dammsugit och torkat golv och lagat mat, och lagat mat och hängt i parken och byggt rim till presenten.
Och jag har oroat mig över min far, hans ledighet som han sa att han inte tagit och presenten som jag inte hade koll.
Samt att jag utvecklat skoskav.
FrauPels har sagt att jag ska ta hand om mina fötter nu när jag är gravid, det behövs.
Men jag trodde inte att det skulle ske så snabbt! Min stackars vänsterfot hade både blåsa och trasigt nagelband.
Måste.köpa.ordentliga.skor.nu.
(det ovan skrevs igårkväll, men blev visst inte publicerat)
Lillasyster Rödhår studenten idag.
Hur gick det till?
Så jag ägnade gårdagen åt att fixa och dona. Och idag är det dags, nnu ska bara ballonger blåsas upp, sallad skäras till, champinjoner fräsas och... Bord och stolar fram.
Men jag har det under kontroll.
Angående magen fick jag tre karatesparkar strax till vänster om naveln (mitt vänster) i tisdags.
Boff-boff, what the?!, lade handen på magen, BOFF! Skrek efter Älsklingen att han skulle langa över handen så han fick känna. Pyret slutade sparka. Jag uttryckte mig med ett "jävla skitunge, sparka på pappa nu!", Älsklingen tyckte att jag inte skulle säga så. Så jag petade på ett ungefär där jag trodde Pyret befann sig. Inte ett liv. Så.. Det är bara att vara snababre nästa gång. Dessvärre är Pyret snabb också!
Nu ska jag fortsätta laga mat.
