Fröken Nilssons Bravader

Ära vare gud i höjden.

Uppdatering ett, Alvas kompis som vi trodde hade vattenkoppor hade fått en helt sjuk allergisk reaktion på ett bett.
Inga koppor på vårat dop!
Dessutom kommer barnet i min gamla klänning. Väl tilltaget är ju det minsta man kan säga.
(Tror förövrigt att vi har en liten med magknip just i detta nu...)

Vi har ju haft det lite si och så med sömn den senaste tiden.
Förkylningar är inget som gör att små barn sover bättre direkt.
Nu de senaste dagarna har det dock bättrat på sig lite, men nattamningarna som har lindrat förkylningen har ju istället gjort att hon numera förväntar sig att få tutte på natten.
Dessutom blir hon superpigg lite för tidigt.
Klockan halv sju på vardagarna går väl an, men när hon vaknade till liv halv sex(!) igår fick det banne mig vara nog.
Så Eric gick upp, jag sov till nio, vi käkade frulle och sen gick han och lade sig.
Eftermiddagen och kvällen spenderade vi på landet hos Onkel i deras nybyggda uterum.
Det var fint det när regnet smattrade mot plasttaket :)
Nej men, midsommarafton var en himla fin företeelse. Vi träffade lille A som är född i januari och umgicks med finaste familjen.

Idag har vi storstädat, dammsugit och torkat golven, så att Alva kan krypa runt utan att behöva slåss emd dammråttor och matrester. (Vad är bebismat gjord på egentligen? jag kan svära på att gröt är en av komponenterna i betong. Sitter. Som. Berget!) Och när vi var klara med det åkte vi ut till Rynningeviken, tog en promenad med vagnen och tittade på gräsänder. Och fikade en aning såklart.
Nu ikväll har vi käkat köttet som grillades igår, men som vi var alldeles för mätta för att orka med, ihop med ugnsrostade grönsaker och bearnaisesås.
Vi kollade på the Tourist också.
Men jag vet inte jag.
Ett tag hade jag så ohyggligt svårt att koncentrera mig på något annat än Angelina Jolies monstruösa läppar, som de till råga på allt hade målat blodröda. De tog upp hela bilden i stort sett.


Annars känner jag mig just nu lite som en slasktratt, det klagas och tjafsas endel.
men det är inget jag orkar skriva av mig om idag.

Godnatt!

Hmm.

Dålig natt inatt.
Alvar fick feber igår och var väl vaken drygt två och en halv timme inatt.
Dagen har spenderats på bvc för normalkontroll och med mys i soffa och säng.
Dessvärre är det ju gnäll, gnäll, gnäll, gnäll.

Annat "roligt" är att vi träffade mammagruppen i måndags, och just det var ju hur kul som helst!
Men, stackars lilla E fick värsta utbrottet av vattenkoppor dagen efter.
Och Alva "lånade" hennes napp medans vi umgicks.
Inkubationstiden för vattenkoppor snittar på femton dagar.
Det betyder att om vi har en sjuhelvetes otur har Alva vattenkoppor lagom till dopet.

Tröttsamt, eftersom det var ett jävla ståhej att få ihop det hela...

Vi håller tummarna för att Alvas redan taskiga immunförsvar inte tog emot vattenkopporna.
Eller att det inte var vattenkoppor utan något annat *hoppas*

Efter sju och en halv månad borde jag veta så mycket bättre.
Jag borde veta att våran halvbrist på rutiner inte hjälper ett jävla dugg när det gäller att få lilltjejen att sova på dagarna. Jag borde veta bättre än att försöka vyssa och sjunga i fyrtio minuter.
Det enda som hjälper i det fallet när jag har bestämt att hon ska sova, är vagnen.
Ute eller inne, spelar ingen roll.
Vagning med eller utan tröskel är det som behövs.
För ungen kommer ju inte till ro annars.

Vissa dagar tror jag nästan att hon har adhd. Är det normalt med så mycket överskottsenergi!?

Ändå så står jag där när det är sovdags, handfallen och blir bara mer och mer frustrerad.
Jag ödslar alldeles för mycket energi på att få henne att sova, för jag ger banne mig inte upp.
Är hon trött - ska hon sova.
När Eric går på semester den fjärde juli, då jävlar i min lilla låda blir det åka av.
Om det så ska vara Sova hela natten-kuren!

Jag blev helt plötsligt så. jävla. lakritssugen.
Har en svår hangup på saltlakrits i vanliga fall, nu blev den värre.
Sötlakrits är äckligt, eller, den i Gott&Blandat-påsen går an.

Tyvärr är Eric på Behrnabeu arena och kollar på ÖSK-(insert valfritt lag..) och Alva sover.
Fan, fan, fan.
Sitter nu i soffan och fantiserar om Djungelvrål, Salmiakbalkar, saltlakritsen i Gott&Blandat-påsen.
Pingvinlakrits! Dödskallar, Pistoler, Hallon-Lakrits i olika former..
SIA-glass har förresten gjort en hallon-lakritsglass! Någon som provat?

Det enda som stör (förutom att jag har problem att gå ibäg och handla just nu) är att det är så taskigt utbud på bra saltlakrits i den här stan.

Brutalt trött.
Brutalt ärlig.
Brutal jävla skitsöndag.

Det började ju så bra.
Alva sov hela natten, utan ett knyst.
Vaknade vid sex, morgonammade, somnade om.
Vaknade igen halv åtta.
Bestämde oss för att gå upp och låta pappsen sova vidare eftersom han faktiskt var uppe mellan fyra och halv sju igår morse när våran älskling inte tyckte det var lönt att sova.
(Jag höll på att skriva att det var dels för vakenheten igår och dels för att han kom och lade sig senare än mig inatt. Men det får han skylla sig själv för.)
Vi lekte, övade på att resa sig mot möbler (japp, jag kommer ångra mig gruvligt inom en snar framtid, men... det är ju liksom något som måste läras ändå. Då kan man lika gärna hjälpa till lite.) Och strax efter åtta var det grötdags för Alvar. När gröten var slut, det började pillas med öronen, gäspningarna kom och resterna av frukosten gnuggats runt flertalet gånger i ansiktet tyckte jag det var dags för Alva att sova en stund.
Det tyckte inte hon.

Så när vi gick in i sovrummet för att jag skulle kunna lägga ner henne i sängen gav hon upp ett par illvrål och försökte argt förklara för mig, dumma dumma mamma, att det här med att sova, det kunde jag minsann göra själv. För hon var inte trött. Nej då. Det kliade bara lite i örat. Och lite i ögonen. Och andas bör man, oavsett om det är med öppen mun eller stängd mun.
Så Eric vaknade ju såklart.
Nu tyckte ju jag att klockan var halv nio, så det borde inte göra jättemycket om han vaknade till nu.
Men inte trodde jag att det skulle sluta med iskyla och två väldigt irriterade människor i varsitt rum, på barnrumpenivå. Och inte trodde jag att jag skulle äta söndagsfrukost med endast dottern som svårunderhållet sällskap (detta var mitt val, för svårunderhållet barn är ändå bättre än inget sällskap alls. Utan sällskap äter jag ju frukost hela jävla veckorna.)
Och anledningen till att barnet inte sov istället för att umgås med sin mor över kaviartuben och morgontidningen, var för att modern aldrig fick chansen att söva klart barnet. Tydligen tyckte inte fadern heller att barnet behövde sova.
Jag tror jag behöver gå tillbaka till jobbet snart.
Men i september, när det är dags, kommer jag troligast att böna och be om att få stanna hemma längre.

Så.
Nu är fadern ute och går med barnet (som jag hoppas sover), frukost har han fått i sig.
Och jag sitter och tjurar över söndagen som inte blev som jag ville och skriver av mig här i förhoppning om att när mina två älsklingar kliver in genom dörren om ett tag, kunna göra om och göra rätt.
Och kanske äta lite chokladglass som försoningsfika.

Det går så sjukt fort i veckorna just nu!
Känns som om jag inte hinner med riktigt.

Den här veckan har vi ju iallafall haft lyx med kortvecka för Eric = bra avlastning för mig :)
Alva verkar ha varit inne i värsta utvecklingsfasen, först började hon ju åla i mitten/slutet på maj, sen fick hon tänder (japp, två sylvassa bissingar, inget bett i tutten dock - än) och efter drygt en och en halv veckas ålande så kom hon på hur man skulle göra för att krypa.
Hon överraskade oss dessutom med att ta flaskan här i onsdags, och igår testa vi välling - mums, mums, MUMS!
Dessvärre passade hon på att bli både febrig och snorig under natten till idag, och inte är hon på något solskenshumör heller, så både flaska och krypövningar har gått på sparlåga under dagen.
Vi hoppas att det löser sig under natten och att det blir superfint, varmt väder imorgon.
Alternativt att det blir pissdåligt väder imorgon, 7-8 grader, regn och snålblåst, så vi slipper tänka på att vi missar en massa gos ute på diverse gräsplättar.

Nytt för mig (som känt mig som värsta mjölkbaren de senaste månaderna) är att vi gått ner markant i amning.
Nu gäller morgonmys vid sextiden och slurken innan sovdags.
(Om man bortser från idag när jag ammat en gång nu mitt på dagen. Inte ens vatten har varit roligt - tur att blåbärssoppa är typ det bästa Alva vet!)

Vi har också spenderat tre dagar i Kumla och hjälpt pappas särbo med barn att välja färger och tapeter till nya huset. Än en gång har jag längtat, längtat, längtat efter nytt.
Appråpå nytt!
Vi hade värsta chansen här i veckan att få ny lägenhet!
En supercharmig tre på hundra kvadratmeter bara... tvåhundrafemtio (?!) meter närmare stan, på andra sidan vägen. Tre meter i tak, hyfsat kök, stora rum fem inbyggda garderober (varav en walkincloset!), två flyttbara, ett skafferi.... Ingen balkong, men världens uteplats i nivå med köksfönstret och fönstret i det som skulle blivit Alvas rum. Badrummet var... mysigt :) och det var dessutom inbyggd toalett - halleluja! Inga problem med städning där inte! Stor hall. Minus, fula tapeter och en hiss där inte Frida skulle fått in rullatorn.
F-U-C-K.
Eric kanske skulle hävda att den var dyrare också (sanning, men vilket jävla lyft!).
Jag var en aning impulsiv och funderar fortfarande på om vi gjorde rätt som tackade nej.
Och... jag tror faktiskt det. Men jag är som vanligt inte helt övertygad.
Det hade inte funkat för oss med den lilla hissen. (Märker ni hur jag försöker övertala mig själv?)

Nåja, vi väntar tills nästa lägenhet kommer in i vårt synfält. Då finns det där lilla, lilla extra :)