Fröken Nilssons Bravader

Lilla hjärtat är en hel månad gammal.
Vart tog tiden vägen?

Vi har firat dagen hon och jag genom att sova bort hela förmiddagen (japp, jag åt falukorv och makaroner till fr... brunch halv ett). Sen åkte vi ut till Mariebergsområdet och hälsade på mina arbetskamrater (dom sköter sig duktigt!) och gick in på IKEA och skaffade ny huvudkudde till Skruttan, och ett påslakanset blev det visst också...
Effter det visste jag inte riktigt vad vi skulle hitta på, så det blev en sväng på Gallerian också.
Och mamman gick b-a-n-a-n-a-s på Lindex barnavdelning.
Mössa (ehem.. att växa i, vad hände med mellanstorlekarna?), en supersöt klänning med 70talsvibbar, ett par vita byxor och sparkdräkten och pyjamasarna nedan :)

Bilder från Lindex Shop Online

För övrigt tycker jag än sålänge att Lindex har de finaste kläderna (och ta tre betala för två är klockrent!)
PoP har ju roliga saker också, men det är dyrt....

Nu ska vi fixa mat, men jag återkommer med ett inlägg senare om nattens bravader och släktsängen!

Kära nån.

Den här helgen har varit... speciell.

Liten Alva missförstod ju det där med maten i onsdagsnatt (natt till torsdag) och sedan har det varit signumet för helgen typ. I fredags åt hon en gång i timmen och fick hon inte mat på minuten blev hon vansinnig. Det rätade ut sig under natten till lördagen och fram till kvällen på lördagen. Återigen en gång i timmen, det fortsatte hela natten. I går (söndag) fortsatte ätandet på samma vis. Trötta föräldrar åkte inte på födelsedfagsfika till K&O som planen var.
Jag gick och lade mig typ... nio. Ammade lite, somnade om, ammade, vyssade, sjöng tills klockan tolv. Vaknade typ två. Och sen klockan fem. Och misstolkade hennes ljud vid sju (eller trodde hon skulle vara hungrig). Sen har vi ammat.. varannan timme ungefär. Hoppas innerligt att det håller i sig. Eller blir mindre. För hon börjar anta ordentligt runda former nu.

På tal om ingenting, är det inte ruskigt roligt att ett klimakterieläkemedel presenterar "I form med Anna Anka"??

Idag har jag och Alvis haft besök av finaste Julia. Vi fick hembakta pepparkakor, julmust och finast av allt: Var är min syster? av Sven Nordqvist. Alva vill ha alla böcker med Sven Nordqvists illustrationer, sen ska vi läsa dom och leta små knasiga figurer i en hel evighet. Tack fina, fina Julia!

Nu är nog någon hungrig igen. Hoppas det här är en växtfas...

Jo just!
Rubriken syftar på att min fina tjej blir en månad imorgon. Det ska vi försöka fira med ny huvudkudde!

Eller... ja, med bara Alva.

Vi har hunnit med att vara på bvc och väga oss, mammas lilla sumo väger nu 4560 gram, men har inte växt något sedan sist (förklarar varför hon känns rund, hihi).

I natt hade vi meningsskiljaktigheter igen.
Alva missförstod det här med maten och lekte först bara, blev sedan superhungrig och skitarg och alldeles rosenrasande i drygt 40 minuter. Sen kom hon på att man måste suga på tutten för att få i sig någon mat...
Kanske ingen ingenjörsframtid. Men vi tyckte om varandra igen ganska omgående efter att hon blivit mätt.
Sen fick jag nog sova i tre och en halv timme innan det var dags igen! Halleluja!

Annars börjar jag lite smått tänka julklappar och glögg just nu.

Liten har magknip igen. Efter amning somnar hon, men kan inte sova i sängen.
Därför äter jag frukost med henne i knät. Då är hon hur lugn som helst.

Snart ska vi iväg till FrauPels, lunch och pepparkakor står på schemat!

...kommer ofta mer fika när man är nybliven förälder.
Idag har min mormor och mammas kusin och faster varit på besök och mormor hade fikabrödsansvar.
Det får hon gärna ha flera gånger. Kladdkaka med grädde och frusna sommarbär, mjuk pepparkaka, bullar och småkakor. Tillräckligt för ett halvt kompani, hurra!

Alva ligger nu i släktsängen (ska introducera den också) här i vardagsrummet och fiser. verkar som om magknipet har släppt ordentligt och att magen börjar komma till sans igen. Frågan är hur den blir när jag ätit fisksoppa till kvällsmat igen (tror det är den som är boven... crème fraiche, matlagningsgrädde (laktos i mängder..) lök och skaldjur. Bara saker som en pytteliten mage kan ha problem med). Eller om det kanske blir något annat. Det finns ju grillad kyckling kvar från i fredags. Som också ger upphov till magknip.
Undrar om jag ska börja äta bara katrinplommon och russin..?

Får jag be att presentera: Alva Marie Söderberg




Efter en morgon med knasig magknip (ont i mammahjärtat!) har vi äntligen fått ordning på saker och ting och Alva ligger utslagen på soffan bredvid mig. Nu är planen frukost (om jag får i mig någon nu när jag suttit och tryckt i mig chips från igår som jag inte ens gillade...) och väcka Älsklingen som tog första passet i morse medans jag fick sova ut i två timmar (tiden mellan amningar...).

För flera veckor sedan, när jag bara väntade på att Pyret skulle komma ut så sa jag följande "det gör inget om hon inte sover så mycket på nätterna, för då kan man åtminstone vyssa henne. Det är inte möjligt när hon bara bråkar i magen". Så.Jäkla.Korkad. Jag förstår att de mer vana mammorna himlade med ögonen och tänkte "jojo, hon förstår sen".
Mitt barn är hittills inte ett barn som vill vara vaken om nätterna peppar peppar ta i trä.
Men, mitt barn är hungrigt varannan timme. Och det suger musten ur hennes mamma.
Dock har jag faktiskt vilat lite med henne idag. Och vi har inte gjot ett dugg. Pappan fick åka till återvinningscentralen själv, trots att jag älskar att slänga saker. Och nu lagar han mat åt oss. Jag är så jävulskt bortskämd.
Lilla hjärtat ligger och sover på soffan bredvid mig och jag börjar hoppas att hon ska vakna nu snart så att vi kan tömma tutten.

Appropå tuttar!
Igår testade jag för första gången bröstpump (att stora tuttar kan göra så ont!) och det var en intressant upplevelse.
Inte skönt, men nödvändigt. Har dessutom en aning mjölkstockning på gång och liten lyckas inte tömma bröstet så jag hjälper till lite. Sen kommer jag kanske börja spara mjölken också...

Just det, en presentation av Pyro kommer sen.

Med ny bebis i hemmet blir allt annat liksom satt på undantag. Tur att jag har haft Älsklingen hemma som tagit hand om allt plock hittills, men han börjar ju jobba nästa vecka så nu är det dags att jag lär mig att fixa lite igen.
Idag har jag därför efter morgonamningen stoppat ner Alva under täcket igen och startat tvättmaskinerna nere i källaren. Och plockat både ur och i diskmaskinen.
Och nu helt plötsligt funderar jag på varför jag inte ligger under täcket själv.

Det är inte lätt när det är svårt.

Mamma
Kanske ett av de ord som innefattar flest vuxenpoäng i livet.

Än så länge har vi haft tio dagar.
Man fattar ingenting på tio dagar. Jag menar, det tog ju nio månader att förstå att jag var gravid, och ändå fattade jag inte helt och hållet.
Just för tillfället är det ju en liten docka, som äter, bajsar och sover. Mest hela tiden.
Och knorrar. Hon knorrar något alldeles galet, speciellt när hon sover (har hon efter mamma, joråsåatte) och vi sitter mest och tittar på henne och gosar med henne under filt och knäpper kort.
På riktigt, med babybubblan kommer "mama-razzi"- och "papa-razzi"-beteendet som ett brev på posten.

Idag hade vi finbesök av FrauPels och P.
P är elva månader och var i torsdags en aning skeptisk och svartsjuk. Varför ville alla bara titta på det där lilla... vad-det-nu-var och oja sig och sucka hänfört, när han fanns här?
Idag gick det bättre, han var som van och tyckte inte att det var nämnvärt tråkigt när mamma höll i det där lilla.
Kanske var det så att vi som inte höll var bättre på att koncentrera oss på honom idag.
Senare på dagen kom Rödhåret förbi med en plingande mobil och kläder som jag och mina systrar haft när vi var pytte-pyttesmå. Mobilen är en succé, tio dagar gammal kan det vara det coolaste som Pyret har sett hittills, hon blir alldeles mållös och följer de snurrande kaninerna med (vad vi tycker) ovanligt pigga ögon för att vara så ny.

Igår var vi ute på promenad, och eftersom vi är lite handikappade båda två (eller... kanske mest jag just nu) så går det inte så fort direkt. Men det ordnar sig. Vi gick vid ån och pratade om husen som står där och att det var kallt och solen sken och det lyste lite som guld i träden och sen kom vi in och var superfrusna alla utom Skruttan.
Kylan höll i sig hela kvällen och helt plötsligt idag så kom snön och vintern!
Något annat som kom var även beskedet att Eon tänker stänga av värmen i området i en och en halv dag. För de ska laga något. Hoppas de berättar mer om när, för jag tänker då inte bo här med en bebis utan värme i en och en halv dag. Men det är klart, de skulle ta det "när det blev varmare" fast, det är tvunget att göras i vinter och som det ser ut nu så kommer det väl kanske inte bli varmare direkt...

Nåja. I det här inlägget märker ni hur min hjärna fungerar just nu, lite hipp som happ kan man säga. Mycket hoppande mellan tankar blir det.

Ursäkta att det här inlägget har dröjt så länge. Jag har giltig förklaring.
Jag har blivit mamma.

Klockan 03:44 lördagen den 30 oktober kom Pyret ut i den här världen.
Hon är med andra ord 9 dagar gammal nu och vi börjar så smått acklimatisera oss.
Än så länge har vi mest blivit påhälsade av alla möjliga människor och försökt att reda ut vad vilket skrik betyder egentligen. Vi har också kommit fram till att bebisar verkligen är jättesmå. För alla de där kläderna i storlek 56 var ju förstora, så vi har fått ringa in en rödhårig moster att handla lite bodysar så flickebarnet har något att ha på sig.

Så här gick det i alla fall till när hon kom lilla vännen.

Fredagen 29/10 hade jag gått 41+0 veckor, och eftersom ingen bebis kommit så skulle vi iväg till MVC på rutinkontroll. Klockan 9-9:30 började värkarna. Och jag sa till Älsklingen att "luras skruttungen igen så blir det kejsarsnitt, om du så ska få söka upp hur man gör på YouTube." Träffade ett par från föräldragruppen i väntrummet, och satt och pratade lite. Värkarna var redan från början regelbundna, när vi kom tillbaka från MVC vid elva var det mellan tre och fyra minuter mellan dem och jag hade i stort sett hela tiden andats mig igenom.
Lite korkad var jag dock när jag tyckte att vi kunde möta MamaMu och äta lunch. Älsklingen avstyrde planerna dryga halvtimmen innan inbokad träff.
Vi satt i soffan (eller... jag satt, hängde, halvlåg...) och vid två ringde jag förlossningen första gången.
Värkar är ungefär som mensvärk deluxe, krampvarianten.
Jag och barnmorskan på förslossningen kom överrens om att eftersom jag klarade mig bra med andningen så skulle jag vänta en stund till. En stund var två timmar. Sen åkte vi in första gången.
Inne på förlossningen tog man CTG-kurva och så andades jag och andades och andades.
Och inte hände det ett jävla dugg.
Efter tre timmar var livmodertappen lika stenhård som när vi kom in. Och inte var jag öppen något heller.
Så vi åkte hem. Bättre sova i egen säng, äta lite mat och titta på Idol än göra ingenting.
Kvar över sju var vi hemma.
Jag hoppade in i duschen, Älsklingen lagade mat, vi började äta och... halv nio gick vattnet.
Bebis hade bajsat i vattnet så jag ringde in och förklarade att "nu kommer vi tillbaka", mindre än tio minuter efter vattnet gått var vi påväg.
När vi kom in var jag öppen en centimeter. Jag tänkte "men vad i helvete".

Menmen, jag fortsatte andas mig igenom värkarna, nattpersonalen gick på och vi fick träffa världens bästa Hélène. Efter någon timme ville jag ha smärtlindring och vi valde TENS. Funkade fint. Ytterligare en timme och en CTG-kurva efter det fick jag en morfinspruta för att kunna slappna av mellan värkarna (för jag hade fortfarande inte öppnat mig nämnvärt). Strax innan tre ringde vi in Hélène på rummet för nu kände jag att jag var tvungen att krysta. Och voilá! Nu var jag helt öppen, vilket gjorde att vi inte riktigt hade möjlighet till någon smärtlindring.
Alltså.
Helvete vad ont det gör att föda barn.
Men, det glömmer man så fort bebis kommer upp på magen.
Det är helt vansinnigt.
Men. Jag har gjort det. jag har krystat ut Pyret, 3765 gr och 50 cm lång utan bedövning.
Oklart är om jag verkligen gör det utan bedövning om det blir en nästa gång.
Och den där mackan man får efter utfört arbete är helt klart värd att jobba för också.

Nu ska jag och Älsklingen försöka äta frukost ensamma.
Pyret sover som en liten gris i släktsängen, och vi har varit så duktiga nu på morgonen att vi förtjänar frukost nu.