Fröken Nilssons Bravader

ÄNTLIGEN!!

Vi har fått ny lägenhet!
En nybyggd trea som vi flyttar in i 1 april (om vi inte blir av med den här lägenheten snabbare vill säga).
Tre meter i takhöjd, inga hål eller konstiga tapeter på väggarna, vi kommer bli först att bo där.

Livet vände plötsligt och blev att se lite ljusare ut :)

Nu tänks det på gardiner, mattor, tavelupphängningar, lampor(!), barnrumsinredning...
Har ju snöat in allvarligt på att Alva ska ha fåglar i rummet.
Ska försöka att inte snöa in på ugglor och fjäderfän för mycket - och ska allvarligt försöka att inte ha rosa bara för att det är en "tjejfärg". Men liksom, fåglar är en stor del av A:s dag, så det blir åtminstone sånna här tjusiga krokar på väggen,

Bild lånad från bluebox.se

Satt och drömde om lampor härmodagen (en av mina stora fetischer...) och ramlade (ännu en gång) över den här godingen signerad Tove Adman,


Hohoho, tänk om den inte kostade 5000 kronor..
Såg den första gången i Visby för fyra år sedan, och är fortfarande helt betagen av den.
Kan vara en av de absolut vackraste lampor som finns!
Förresten FrauPels, det här lampprojektet vi har pratat om..? Ska vi se om vi kan göra något av det?
Jag kan hjälpa dig med dina belysningsproblem, om du kommer med tips och råd till oss!

Nu ska jag sminka av mig och hoppa i säng, imorgon väntar arbete!

Vojne, vojne!

Idag har Alva blivit stor på riktigt och varit på dagis fulltid typ.
Hade gått dunderbra, kompisen A skolas in nu i veckan och Alva hade passat på att mysa med mamma S, leka med både A och nya kompisen I samt gjort en ordentlig "drama-queen" när Eric kom och hämtade henne efter jobbet.
En drama-queen är när man sitte roch leker i godan ro på golvet när pappa eller mamma smyger in, man överrumplas av känslor och viker sig på mitten med huvudet ner mot golvet och fejkgråter.
Kan även tillämpas när man inte får som man vill eller när vällingen tar för lång tid på sig att bli färdig i micron.
Två sekunder senare är allt som det ska vara igen :)

Lämnade också kollaget på dagis och fick förklara lite hur jag hade tänkt när jag klippte in en koltrast och skrev mormor under. Haha, det är inte lätt att förstå :) Som jag nog har nämnt tidigare är vi i min familj av den åsikten att mamma kommer och kikar till oss ibland i form av en koltrast. Så därför (och för att Alva rådiggar fåglar) blev det en sådan i kollaget. Pedagogen som tog emot det tittade och rabblade och jag såg riktigt hur det började snurra i tankebanorna när hon inte hittade mormor utan bara en stor svart fågel :)

Nåja, arbetsdagen var rätt lugn, jag har suttit med prislistor och haft en rätt rolig kund inne, det ligger saker utspridd i halva butiken, hoppas arbetskamraterna som börjar klockan tio kan förlåta mig :)
Fick tips av O att det fanns lediga lägenheter på ett ställe och har anmält vårt intresse också, men den här gången ska jag inte ta ut något i förskott! (tror jag ja, har ju redan funderat över hur vi ska göra med dagisplatsen om det skulle vara så att vi får en av lägenheterna. Det ligger ett dagis i huset nämligen...) Nåja, jag ska ärligt försöka att inte ta ut något i förskott. Herregud, det är ju bra om fastighetsbolaget tar kontakt med oss och erbjuder en visning i första hand!
Väl hemma käkade jag resterna av familjens middag och nämnde för Eric att han jättegärna fick spela tvspel, bara jag fick ta över tvn och titta på Äntligen hemma klockan åtta. Synd att det är handboll på tvn så att jag inte längre hade något att titta på!
Desto roligare är att jag då istället kunde koncentrera mig på att välja ut gobitar ur H&Mkatalogen och beställa dessa till 10% rabatt! Får se om det är något som funkar :) (beställde faktiskt bara tre saker till Alva, två pra brallor och en rosa satin-nalle).

Min lilla bebis har blivit dagistjej!

Inskolningen förra veckan gick fint, A var lite avvaktande i början och kollade in läget - men sedan blev det rätt bra med fart. Hon tyckte inte att det var någon höjdare att bli lämnad på torsdagen när de skulle äta lunch första gången på plats (det gick över så fort jag stängt dörren och definitivt när maten kom fram. Tre skålar soppa och pannkaka på det, mammas matvrak). Det var ingen höjdare att bli lämnad ensam i frdags heller när det var dags att vara själv länge. Fast, det gick över snabbt igen.
Inte på mamman dck som höll sig från att gå hem och satt och fikade och läste ut bokklubbsbok nr 17 i ordningen (Hjärtdjur av Herta Müller. Kan inte rekommendera den), köpte nya vinterskor och käkade asatiskt till lunch. Allt som allt kostade Alvas första ensamma timmar på dagis tusen spänn!
Under helgen har hon varit ovanligt mammig och pappig och som tur är fick vi reda på på informationsmötet att det var fullt normalt.

Förresten, när man skaffar barn är det helt plötsligt mycket som blir fullt normalt.
Jag menar under graviditeten: illamående, trötthet, svullna fötter, sura uppstötningar, ovanligt rörliga bebisar i magen, bebisar som inte rör sig så mycekt i magen FUUUULLLT NORMAAAAAALT!
Under bebis/småbarnstiden: äter mycket, äter inget, äter lite, bajsar ofta, bajsar sällan, tar napp, tar inte napp, vägrar välling, älskar välling.. ja ni vet, jag kan fortsätta hur länge som helst, men FUUULLT NORMAAAAALT!

Så, idag var barnet iväg igen, och som vanligt (inte så konstigt liksom) så var hon ledsen när jag gick. Eller. Hon skriker liksom, men så fort jag stängt dörren, alltså bokstavligen vid det där sista "klicket" så är hon tyst. Vis av fredagens bravader visste jag idag att det var läge att göra sådant som man inte hinner när man har hemmabarn.
Gymma mitt på dagen, duscha länge efteråt, fixa undan i köket utan att någon försöker klättra in i diskmaskinen.

Så.
Nu är jag trött, i alla muskler (det var inte så farligt på dagen, men nu! Aj, aj, aj.)
Jag har städat fram matsalsbordet nu ikväll efter att barnet somnade (det var sådär mycket saker på bordet som det bara kan bli på ett matsalsbord får jag för mig. Sådär så att det var osäkert om jag överhuvudtaget skulle få fram bordet.) och omorganiserat lite i bokhyllor.
Och gjort ett kollage som vi ska sätta in i Alvas pä... portfolio på dagis som de kan titta på om hon blir hemskt ledsen. Bilder på mig och E, farmor, fatfar, morfar, en koltrast och Edvin.
Då borde det bli bra :)

Nu ska jag dock rycka upp mig och gå och lägga mig så vi kommer iväg till dagis i tid imorgon.
Och så att alla saker som jag ska ha med mig i bilen kommer med. Herregud. Hur ska jag komma ihåg allt? Tur att jag har ställt iordning det mesta i en hög i hallen. Hur jag ska transportera det ner och in i bilen i sällskap av Alva löser jag imorgon.

Nu jäklar.

Ikväll ska E och jag på informationsmöte på Alvas dagis.
D_A_G_I_S
(okej, förskola då..)

Hur är det möjligt att vi redan är där?
Och nu börjar det riktiga livet igen, efter drygt 15 månader skall hela familjen anpassas in i vardagspusslet - med hämtning, lämning, läggning och däremellan någonstans matlagning och städning.
Nu skulle jag vilja ha en bok, bebislivet har jag levt i en bubbla, har varit grymt bortskämd av sambon och försökt göra rätt för mig sedan när vi bytte platser.
Men nu kommer ingen vara hemma på dagarna längre utan nu måste det planeras.
Och det vet ju alla som försökt att planeringar håller i ungefär 2 veckor, sedan går det snabbt utför.

Så det ska bli hemskt spännande att se vad som händer.
Menne... som sagt.
Hör gärna av er om ni har någon handbok i ämnet vardagspussel...

Hur var egentligen 2011 som år?
Jag ska försöka minnas tänkte jag.

I januari hade babybubblan liksom inte riktigt släppt.
Jag hjälpte storkusinen välja kakel och klinker till badrummet i nya huset och satt i soffan och grinade för att hon skulle flytta tre mil söderut. Babybubblan ville liksom aldrig släppa och jag träffade mammorna i föräldragruppen en gång i veckan, fikade och pratade bajs och utvecklingssprång. Underbara spädbarnstid! Alva lyfte på huvudet i magläge och föräldrarna stod som idioter på knä framför och hejade och skrek.

I februari hände mest ingenting tror ajg, mammeldigheten förtlöpte, vi promenerade lite, umgicks med bästa mammorna i f-gruppen, Alva hade seriösa problem med koncentrera sig vid matning och jag kände mig ganska värdelös som moder där en stund. Till min hjälp hade jag allra bästa K, som trots sin egen babybubbla alltid lyckades komma på något litet knep när det trilskades för mig.

I mars styrde vi kosan söderut, K jag och barnen. Här skulle babysimmas!
Och som det simmades, synd bara att våra barn inte förstod det här som övriga barn i gruppen förstod "sova flera timmar efteråt". Närå, sova i bilen, vakna pigga(?) och utvilade(?) så att mödrarna fick stjälpa i sig hälften av allt kaffet i Colombia. Men kul var det! Barnet satt helt själv plötsligt.

I april var vi iväg till audiologen med Alva för att kolla om det fanns någon risk för samma hörselskada som Eric har. Det fanns det inte. Alva samarbetade som vilken 6-månadersbebis som helst (det vill säga när hon hade lust). Jag slutade amma på natten och det gick bra tills första förkylningen kom. Sen gick det bra i omgångar.
Alva ställde sig upp i spjälsängen samma dag som vi hade sänkt sängen - för att vi hade på känn att det var något på g.

I maj köpte vi ny bil.
Ära. Vare. Gud. I. Höjden!
Mamma hade varit död i 5 år och jag grät som aldrig förr, mest hela månaden.
Jag grät för att jag var glad, jag grät för att jag var lycklig och sedan grät jag så jag  höll på att storkna för att min mamma var död. Alva drog på sig magsjuka och smittade både Eric och mig rätt så omgående. Amningen gav nästan upp, men överlevde någon månad till.

I juni bestämde sig barnet för att ta flaskan. Herregud! Som vi hade längtat!
Jag planerade Alvas dop och det höll på att inte bli något eftersom alla är så förbaskat upptagna hela tiden.
Vi var iväg och kikade på ny lägenhet, men det blev inget med det. mest beroende på hissen som var för liten för barnvagnen.

I juli döptes Alva i Hallsbergs Sockenkyrka av Per Boo.
Eric gick på semester och vi tillbringade jättemycket tid i Uppsala hos farmor och farfar (med nya bilen), amningen slutade vi med typ precis efter dopet. Alva tog nappen och vi började fundera på vart vårat barn som vägrade all typ av fejk tagit vägen, hur hade trollen kunnat mbyta ut henne utan att vi märkte?

I augusti bytte vi, jag fick semester och Eric fick pappledigt och började förbereda sig inför den dagen när jag skulle börja jobba. Jag började fundera över om jag verkligen var redo att börja jobba, och insåg att ja. Det var jag verkligen. Vi hade finbesök av hela föräldragruppen och insåg att sju barn har mycket ljud för sig.
Jag fållade gardiner också. och höll på att kasta symaskinen genom fönstret och dö av högt blodtryck samtidigt.

I september började jag så jobba. Vad skönt att få gå hemifrån och vara någon annan än mamma Emma, och vad underbart att komma hem och hitta den där lilla snusande saken i sin säng. Kärlek!
Eric och Alva passade på att åka till Uppsala en helg och lämnade mig alldeles ensam i lägenheten.
Det hade jag itne varit sedan... vem vet? Skruttan pasade också på att ta sina första steg.

I oktober firade vi Alvas ettårsdag, vi åkte till Säfsen på höstweekend med Erics föräldrar, smyckade mamms grav, firade fars dag och drömde om ny lägenhet. Eric ringde ungefär femtio samtal till de-som-fixar-med-dagisplatser och fick inget besked varje gång.

I november fick vi dagisplats!
Vi drömde mer om ny lägenhet och provade på 3-dagarsfeber.

I december firade vi jul med famioljen, medans Alva hade någon knasig magsjuka som inte drabbade någon annan än henne och firade nyår med fröken O och hennes föräldrar. Vi hängde lite på Varberga familjecentral med mammagruppen (vad mycket svårare det blev när vi började jobba!). Jag gav mig fan på att jag skulle baka pepparkakshus (inget vanlig pepparkakshus heller) och hade sån tur att Eric ville vara med, för mycket riktigt tröttnade jag när det sista fixet skulle göras. Vi kollade på ny lägenhet och jag betedde mig som en riktig barnrumpa när det inte blev som jag ville.


Tur att man har bloggen så man kommer ihåg saker kan jag säga.
Mycket i bebisbubblan har liksom fallit i glömska, och helt ärligt måste det här bli året när vi tar tag i vår fritid och lämnar Alva hemma med morfar eller någon annan.
Vi har inte varit ifrån henne kvällstid en enda gång sedan hon föddes tror jag, inte ihop alltså men varochen för sig så!
Nu ska jag gå och lägga mig och drömma sött om allt möjligt.

Vilken perfekt nyårsdag!

Började med sovmorgon för mig, sedan frukost och ut i snön som fallit här på förmiddagen.
(Om man ska vara lite närkingsk så har tydligen SMHIs väderorakel spått +2 och regn senare under dagen.)
Alva tyckte att snö var rätt okej, så länge man inte stod på näsan i det. Åka pulka var lite töntigt när det inte gick snabbt - men å andra sidan så kan intrycken ha sabbats lite av en plötslig sömnighet samt att det typ snöar på tvären. Men hon var sjukt nöjd iallafall!

Gårdagen spenderades i hemmet med Frida, Sven och Ottilia som middagsgäster.
Småtjejerna fick äta före oss, sedan hade vi nedräkning och efter det var det läggdags.
Alva som haft lite sömnproblem efter magsjukan somnade som en stock, Ottilia 3 år hade desto större sömnproblem. Klockan åtta fick vi vuxna äta (vi kanske inte gjorde maten jättemycket rättvisa...)
Till förrätt åt vi pastastubbar med dil, ruccola och valnötsfärskost (den har potential, men dillen tog över var det sammanfattade betyget), huvudräten var lamm - både entrecote och ytterfile - och en ubergrym potatiskaka med smör och grädde samt en gudomlig sås. Tur att vi var hemma i goda vänners lag, så det inte gjorde så mycket att vi slickade tallrikarna efteråt. Desserten var en kiwisorbet som också  har potential, men blev lite för söt.

Självaste tolvslaget firade vi faktiskt ihop med Alva som vaknade av att det pangade så utomhus.
Hon tyckte att fyrverkerier var schyssta grejer, men blev lite irriterad när hon inte fick mumsa på chipsen som stod på bordet. Klockan två somnade hon om.
Kvällen avslutades med att färdtjänst tabbade sig IGEN med bilkudde istället för bakåtvänd bilbarnstol till Ottilia och nu sitter jag och funderar ut ett klagomail till Transam som sköter det här med bokn ingar och "för talan" för chaufförerna. Jag funderar på att be om en faktureringsadress så att vi kan kräva ersättning för de gånger som vi skjutsar hem Frida och Ottilia när färdtjänst failar och inte fattar skillnaden på olika bilskydd till barn.

Nyårslöften då?

Tja, jag tänker så här:

I år ska jag (återigen) försöka att inte vara så arg. Det tar energi och är egentligen mest tråkigt för alla.
Jag ska komma iväg till gymmet minst två gånger i veckan och lägga en liten peng på mig själv när det gäller min garderob. (Läs, jag vet att det är roligare att köpa kläder till Alva - men om jag jobbar på de tkan det bli minst lika roligt till mig själv också!). Och eftersom vi står inför en mindre omstrukturering på jobbet då chefen ska vara mammaledig så ska jag se till att andas riktigt djupt och inte stressa upp mig över saker. Alla kan göra fel och tar man det bara med lite is i magen så kommer det gå galant det här halvåret eller något som hon är borta.