Fröken Nilssons Bravader

... är en av de konstigaste sakerna som finns i kroppen.
Ena stunden är jag inte orolig för något, sen kommer jag inte ihåg om jag knaprade Alvedon eller Ipren när jag var förkyld för en sju-åtta veckor sedan. Det står i bipackssedeln att man ska undvika att äta Ipren när man är gravid.
Och jag kommer inte ihåg. Tänk om jag skadat Pyret genom att hetsäta Ipren? Eller.. hur många åt jag egentligen?
Nej... det var nog ingen fara. Eller?

Och angående mat, jag har varit rätt så duktig med att äta ordentligt, inte överdrivet mycket pizza och hamburgare, utan hemlagat och (hyfsat) hemlagade matlådor. Nu skulle jag kunna vräka i mig vad som helst, när som helst och hur mycket som helst.
Imorgon ska vi till MVC, jag vet inte om jag törs ställa mig på vågen. Fast, å andra sidan kommer jag f-o-r-t-f-a-r-a-n-d-e i mina byxor. Så egentligen har jag nog inte ätit så mycket som jag tror. Men jag skulle kunna döda för sushi nu. Omgående. Får jag äta sushi imorgon på kräftskivan pappi? Dagens alternativet är att jag går till McDonalds söder och ber Alex kasta till mig en hamburgare. För går jag dit så har jag fan förtjänat en hamburgare! Jag undrar om det inte råkade bli chokladglass över igår..

En vecka över tiden.
Skruttungen har under den senaste timmen grabbat tag i mitt bäcken med sina små händer och försökt stångat sig ut. Och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Skratta för att vi jobbar på att ta oss ut (för tillfället iaf) eller gråta för att det är så oförutsägbart otäckt när någon försöker misshandla sig ut. Som karate kid typ.
Dessutom drar det så förbaskat i mina ljumskar när Pyret försöker sig på det där. Alltså "falla-ihop-i-en-hög-på-golvet"-smärta. Men, det är för en god sak, och för varje misshandel kommer vi ett steg närmare tre-samheten.

Annars på gissningsfronten ligger följande dagar bra till just nu:
Imorgon fredag, för att vi har MVC-tid och det är kräftskiva på kvällen.
På lördag, för att Ellinor fyller år då.
På söndag, bara för att Gotlandsbon åker hem då.
Skruttunge! Tycker du inte att din moster ska få träffa dig, va? Hon borde ge mig din present.

I natt har vi sovit ganska bra, så där strax efter tolv vill säga. Tydligen har jag väckt Älsklingen med mina snarkningar (TOUCHÉ!) och det gör mig både lite stolt och lite rädd, eftersom han har en grav hörselskada. Men där får han för att han påstår att hans väckarklocka inte ringer klockna sex om helgerna. Han har fel, jag har rätt.
Och vi fick finbesök på förmiddagen!
FrauPels och P var över en stund och Pyrets föräldrar fick en superfin barnvagnsutsmyckning med Krumelurer.
Jag insåg precis att jag har satt den åt fel håll, Krumelurerna ska ju ha ögonen på Pyret, inte på den körande föräldern! Järnspikarns vad mökt det blev helt plötsligt. Och jag som inte orkar resa på mig...

Vi har också varit på utflykt, Jag och Älsklingen.
Vi har köpt oss en dammsugare (Electrolux UltraSilencer) för presentkort som vi nästan glömt att vi hade.
Och så har vi cashat ut pengar på Nordea (min föräldrapenning och plåster-på-såren-pengar från Telia). Det var värt 50 spänn. Och vi tänker inte göra om det, utan vi ska söka om föräldrapenningen och meddela ett kontonummer. För inte tänker jag stega in på Nordea igen, hela miljön är ju fientlig. (De i kassan är rätt rara, men inte själva kontorslandskapet liksom).
Efter utflykten är Älsklingens fot helt slut och nu är det sannerligen högläge på den resten av kvällen.

Nu ska jag försöka dricka upp mitt kaffe, sen ska vi duscha varmt jag och Pyret, för det är vi värda!

Mitt i veckan!

Har varit vaken drygt en timme och tjugo minuter.
Skruttbebisen tryckte neråt och jag hade seriösa förvärkar tills strax efter klockan ett i natt.
När man ena stunden är helt slut för att det har varit serious action i över en timme och bara vill att bebis ska somna och nästa stund blir lite besviken när bebis väl lugnat ner sig, då börjar man inse att man längtar. På riktigt.

(dessutom vaknade jag till ett par gånger av molvärk i magen också, är idag dagen du tänker komma ut?)

Och för att förgylla morgonen lite så började jag blöda näsblod när jag snöt mig.
Graviditeten är underbar.

Annars börjar jag få en låsning mellan skulderbladen, men vill vänta tills efter förlossningen med att gå till kiropraktorn (hej bra smärta!!) så inte vattnet går där på britsen.
Vi har också fått som lite ritual att kika på Älsklingens fot, han har ett stående erbjudande från James Cameron om att vara med i Avatar (även om det bra är som fot-stuntman, han är blå halvvägs upp på vaden) och alldeles nyss upptäckte han att han är blå även ut mot tårna. Han kan nog räkna med att överallt där det är svullet kommer han bli blå (och sen svart, grön och gul..) Foten är som en oljemålning :)

Nu ska jag dricka kaffe och läsa MAMA.
För det är jag värd.

Bebis har sedan igår kväll och framåt tryckt neråt rätt ordentligt. Om det har  med kebabpizzan med stark sås som jag åt till lunch eller om bebis bara börjar tycka att det är t-r-å-n-g-t där inne återstår att se.

Annars var vi med om en av de mest spännande måndagarna hittills i år.
Älsklingen bestämde sig för att åka ambulans till sjukhuset efter ett misstänkt benbrott (som egentligen visade sig vara en sjuk stukning). Så vi var ett par timmar på sjukhuset och sen satt vi i soffan och tog det lugnt resten av dagen.
Därför var vi inte jättesugna på att sitta här hela dagen idag. Men då Älsklingen är kryckburen så var varken långpromenad eller att göra stan aktuellt.
Därför våldgästade vi systrarna och väl där fick vi presenter. För att Pyret tar sån tid på sig.
Jag fick alkoholfritt dessertvin, Älsklingen fick kaffebönor och Pyret fick älgen Buddha (mitt namnförslag), två par strumpor, en body med tåg på och ett par byxor.
Dessutom fick vi en hint om en present till Pyret, men den skulle vi minsann få vänta på.
Efter lite spagetti och köttfärssås skjutsade vi gotlandsbon till Hallsberg och gick in till Cecilias Konditori och köpte bullar. Älsklingen har hittills ätit 4, jag har ätit två. Det blir slagsmål om de sista två.

A just det, jag attackstädade badrummet i söndags. Jag kände mig blåslagen igår...

Jo!

Det gissas ju en del nu på när Pyret tänker komma ut.

Svärmor och lilla svägerskan tror idag (FN-bebis!)
Gotlandsbon, O och Älsklingen tror mer på imorgon. O och Älsklingen mest för att det är hemmamtch för ÖSK.

BF+3

Idag är det bättre.
Kan ha att göra med att jag sovit bättre i natt.
Har under morgonen haft en del förvärkar (om jag inte blir alldeles inåtvänd och disträ och tycker det är jobbigt med kroppslig beröring under förlossningen kommer Älsklingen ha händerna fulla. Han är bra på det här med massage!) och de har liksom "vandrat runt". Börjar oftast i ryggslutet och vandrar runt och sätter sig som molande mensvärk i magen istället och sen tillbaka till ryggen.

Igår, eftersom vi inte födde barn, var vi hos Fridolin, mankusinen och fröken O och käkade mat.
Och pratade bebisar och förlossningar, eftersom det gärna blir så just nu. Fick jättebra tips av K&O om att öva andning med isbitar (så nu väntar jag på att det ska bildas is i formen i frysen).
Saken är den att när man håller i en isbit så gör det tillslut ont i handen. Och när det gör ont ska man slappna av, andas och koncentrera sig på något helt annat än smärtan.

Så, det ska jag göra idag :)
Och bädda sängen. Men först dricka upp kaffet och pussa Älsklingen i nacken för att han är så bra.

Fy farao vilken natt.
Och då har det variten av de bättre den här veckan.

Gick och lade mig vid tolv inatt, somnar - vaknar - somnar - vaknar - upp och kissa - somnar - vaknar... och så har det hållit på hela natten. Har börjat bearbeta saker igen under nätterna, gymnasietiden de sista två nätterna nu.
(Allt medans Älsklingen sover som en stock och drömmer att vi får en dotter.) Mellan tre och sju vaknade jag en gång i halvtimmen. sen sov jag ostört till klockan elva.
Älskade, älskade skruttunge, kom ut nu så att vi åtminstone kan umgås om nätterna. För i natt har du minsann mest sovit, jag vet inte vad som varit mitt problem.

Sen käkade vi frukost och gjorde oss iordning och gick upp på stan.
Den vita kappan, som är det enda i jackväg som jag kommer i och kan stänga runt magen, fick stanna hemma.
Just nu kan man verkligen ifrågasätta den vita färgen nämligen. Måste lämna in på kem.
Väl uppe på stan var vi så opeppade så vi mest gick gatan fram tills den tog slut. Där låg Sveas kondis. Så fick vi med lite fika hem i alla fall. Sen kom vi hem och hade nästan inget kaffepulver hemma. Stön.
Det går ruggigt bra idag. Funderar på att lägga mig under ett täcke och domna bort.
Men! Jag hade förvärkar när vi gick omkring uppe på stan, och jag har i skrivande stund sammandragningar och andningsproblem. Och om vi inte tänker föda barn ikväll - heller - så ska vi hem till Fridolin och fröken O på mat ikväll. K&O:s lille son kanske dessutom kan snacka lite med Pyret och berätta att det är bättre att komma ut.
Yes. Ni läser rätt, igår var jag positiv. Idag är jag råneggo. Vädret? Pre-förlsosningsdepp?

Nu tänkte jag nog lägga in min rena tvätt och sen läsa lite i "Hundraåringen som gick ut genom fönstret och försvann". Eller bara strunta i allt och blanda till lingonsaft istället. Vi får se.

När jag var liten fanns det en bok som hette "Emma Tvärtemot", den handlade om en liten busig tjej som i just den boken gjorde tvärtom vad man sa.
Jag har gjort en upptäckt.
Pyret är tvärtemot.

För när vi går ut och går, då lever Pyret loppan inne i magen. Jag vet inte hur många gånger jag fick peta tillbaka en liten fot in i magen igen efter vådliga utflykter mot revbenen under gårdagens promenad i Stadsparken med Älsklingen. Meningen är helt körd grammatiskt, hoppas ni förstår ändå.
Och alla säger att när man går och rör på sig så somnar bebis i magen. Inte Pyret. Pyret är tvärtemot.
Sitter jag ner en längre stund däremot så somnar Pyret. (tvärtemot!) Det sparkas lite till en början, men ganska snart somnas det. Om jag inte balanserar en bok på magen (skönaste sättet att läsa sittandes just nu). Balanserar jag en bok eller en tidning på magen blir Pyret ilsken. Jätteilsken och sparkar på boken tills all text är en blurrig massa och jag måste hitta en ny ställning.

Så, kontentan är, Pyret är tvärtemot. När jag säger "kom ut och testa på livet i frihet" eller "den här kroppen är inte tillräckligt stor för oss båda" verkar Pyret tänka "skit i det du, jag är tvärtemot".
Så. Pyret, stanna kvar därinne du. Vi längtar ihjäl oss här ute efter dig. Men stanna där inne. Kom helst inte på lördag, för då är det fullmåne, din Gotlandsmoster är i Stockholm, din gammelfaster är i Oslo och det är det ursprungliga beräknade datumet för din ankomst.


Dagsformen annars så här BF+1 är rätt bra.
Har drömt supermycket konstigt, var tokarg när jag vaknade (mest för att jag var så hiskeligt arg i drömmen) och jag har dessutom drömt om mens (?) och tror att jag har haft grymma förvärkar i natt, för det kan inte vara möjligt att frammana en sån låtsasmensvärk som jag har haft under nattens drömmar.
Nu ska jag städa lite och sen ska jag ta mig i kragen och gå ut på promenad. Trots att det är snö ute.
Sen känns det som en  superbra idé med en tupplur efter det.

Och, "den här kroppen är inte tillräckligt stor för oss båda" sa jag faktiskt igår, när Pyret misshandlade Mammapraktikan så att jag fick läsa om förlossningar på growingpeople.se istället. Det var lugnast för oss båda.

Nu långdusch, sen upp på stan och lämna igen en bok på biblioteket.

Sen hem och ta tupplur.

Låter väl som en ganska schysst förmiddag?

Dagen D är här. Alltså, den dagen som man på MVC räknar fram som troligt datum för förlossningen att sätta igång.
Än så länge inga aningar om att det är idag det sker.
Egentligen är det ju helt värdelöst med ett beräknat födelsedatum, eftersom bebis bestämmer själv när den vill komma ut. Och då kommunikationen är bristfällig mellan oss, så har vi ju ingen ordentlig koll.
Dessutom är det ju BF plus/minus två veckor. Så att man ställer in sig på BF är i stort sett det dummaste man kan hitta på. Samtidigt vet jag inte om man klarar av att gå helt i ovisshet heller. Kanske bäst att ställa in sig på ett datum ändå, så att man orkar igenom graviditeten liksom.

Jag har sovit till och från i natt.
Skrotbebisen har knölat på ordentligt och jag är öm både här och där. Mest i ena höften, tror inte jag sover i någon särskilt bra ställning. Vaknade för ungefär en timme sedan av Älsklingens alarm, tror inte han har sovit så bra han heller i natt... Nåja, försökte allvarligt sova i en halvtimme, gav upp och surfade på mobilen. Batteriet gav upp.
Bestämde mig för att det var bättre att trötta ut mig själv med lite bloggande och ett par avsnitt av Arga snickaren.
Det är sånt som livar upp vardagen vill jag lova :)
Jo, så äter jag frukost också, annars hungrar jag ju ihjäl långsamt.

Det som jag surnar mest på just nu är att jag är trött när jag lägger mig, men så fort jag sluter ögonen börjar antingen Pyret knöla eller så börjar hjärnan spinna igång på högvarv (i natt var det båda två - ingen direkt höjdarkombo.) Och så ligger jag där och snurrar i takt med Pyret.

Det här blev ett ganska konstigt inlägg. Kanske inte är helt vaken och klar i huvudet ändå.

Nu ska jag titta på Arga Snickaren. Ska bara dra telefonen ur jacket först.

Efter att jag lugnat ner mitt hormonstinna jag i förmiddags så behandlade jag dagen som jag gjort med de senaste.
Frukost och efter-frukost-chill framför tvn. Slutet på graviditeten har gjort mig till en dålig människa. Men jag orkar bara inte engagera mig just nu. Men kanske imorgon att jag skurar golv?

Ni får inte tro att jag på något vis ogillar hon som ringt och frågat samma sak vid samma tidpunkt i 10 dagar.
Det är bara det att jag blir så obeskrivligt matt i hela kroppen när jag ser att det är hon som ringer och jag vet att hon numera inte presenterar sig utan frågar "känner du något?" eller "hur mår du idag" när hon egentligen skulle inse att jag svarar i telefonen - alltså är läget oförändrat. För jag tänker under inga omständigheter prata med någon annan än Älsklingen när värkarna har satt igång.

Systrorna och jag möttes på ICa vid tvåtiden för att inhandla saker till lunch och det råkade följa med en aning vaniljvisp hem också eftersom jag verkligen bebhövde ta hand om äpplena som låg i köket.
Grym lunch med kyckling-fajitas och grönsallad och dessutom äppelpaj till efterrätt. Älsklingen hade till och med sån tur att han kom genom dörren strax efter att vi hade sagt att vi skulle vänta på honom!
Sen gick vi en sväng på IKEA, Rödhåret köpte hylla och vi skjutsade Gotlandsbon till gospelkören och Rödhårets nya hylla hem till torpet. Sen skulle vi bara åka förbi Onkel också. Och fastnade vid hans köksbord med te och macka.
Det var grymt.
Så det som skulle bli en utflykt till Hallsberg blev - återigen - ett lite längre stopp.

När vi kom hem för någon halvtimme sedan tog jag trapporna med höga knän och fick mycket riktigt ett par ordentliga förvärkar. Note to self, trappgående imorgon!
Samt att Pyret har tryckt och bökat en sväng också.

Det kan gå bra det här.
Om inte annat så kommer Pyret på lördag, för då är Gotlandsbon i Stockholm och FastraMi i Norge.

Ja just det, min Iphone har tillfälligt glömt bort vad ljudlöst betyder. Jag tror jag ska starta om den och hoppas på det bästa. Samtidigt funkade det ju tidigare idag...

Okej, galenheten först.
Jag blir tokig av att samma människa ringer mig varenda dag, och har gjort den senaste veckan åtminstone för att kolla hur det känns. Inte ett jävla dugg annorlunda från igår.

En bra sak är dock att F-kassan är klar med min föräldrapenningsutredning och jag får pengar den 25e.
Hurra!

Joråsåatte.

I fredags när Älsklingen kom hem från jobbet funderade vi en stund på om vi inte skulle hitta på något.
Det slutade med en biltur ut till köpcentrat för att kolla om Bingo Rimér vavr kvar och signerade böcker på Bokia.
Och det var han ju (se bilden nått inlägg längre ner). Galet trevlig snubbe som tog i hand och klappade på magen och berättade hur fantastiskt livet med barn var. Vi var superglada och råpeppade på bebis när vi gick därifrån.
Sen spenderade jag lite för mycket pengar på ett par skor. Men jesus anåda vad fina och sköna de är.
Dessutom är det inte så långt ner till fötterna när man ska kränga ett par stövlar på fötterna.
Efter skoshoppingen bestämde vi oss för att åka ut till papps och systrorna och min kisse.
Och så skulle vi bevisa att det gick att bara vara kvar en stund, inte stanna precis hela kvällen (för jag var sugen på sushi). Tji fick vi. Papps skjutsade iväg Rödhåret till bastun, men kom inte så långt för han hade lyckats köra på en stor jävla bult och tryckt in den i ena bakdäcket. Inte hållbart.
Så vi lånade ut våran bil och strax innan tio (precis så vi skulle hinna köpa fredagssnask) var vi tillbaka i Örebro.

I lördags åkte vi också ut till papps. På kvällen, efter utlovning av tacos.
Vi var hemma ganska sent då med. Älsklingen hjälpte dessutom till att flytta K&O till deras nya lägenhet.
Nästa gång sköter vi kvinnor logistiken, så vin inte väntar förgäves på varandra.

Och igår bjöd mormodern på lunch.
Så vi var där hela familjen. Vilket betyder att vi har umgåtts helt sjukt mycket ett par dagar här.
Och inte har vi behövt vara hungriga heller. Win-win-situation!

Nu sitter jag och lyssnar halvhjärtat på Älsklingens FIFA11 spelande och hoppas att klockan blir nio snart så vi får se den rafflande upplösningen på förra veckans CSI-avsnitt.
Kanske ska fixa undan resterna också.

Sitter och väntar på att termometern vi stuckit in i en vildsvinskarré ska uppvisa 85 grader. Borde kunna ske närsomhelst. Om det inte är som med bebisar, att det blir klart när det själv vill.
Har blivit grymt taggad av en tjejkompis nere i skånelandet som bara lagar god mat och dricker gott vin mest hela tiden (cerkar det som) och som dessutom sitter på ett lager lammprodukter. Inte.Rättvist.
Men! tänkte jag och insåga att det fortfarande ligger arga grisar i frysen och väntar på att bli uppätna. Vi hade ju lite otur med det där eftersom jag blev hysteriskt illamående lagom som vi hade fixat iordning en vild köttfärssås och efter det kände mig lagom grön i ansiktet så fort det pratades om vildsvin. men jag har kommit över det och fått kroppen att inse att det bara var hjärnan som spelade oss ett spratt. Och mina hormoner.

Nu var det klart! Jag sa ju det!
Återkommer senare med helgens bravader.

Idag kan vara den sista fredagen utan bebis.

Är supertrött och tänker inte göra fler knop än nödvändigt idag, om ens det.
Men tvätta på eftermiddagen behöver jag. Det är ett nödvändigt ont som måste göras oavsett hur gravid man är.

Har varit i väg, förhoppningsvis för sista gången, till MVC.
Ligger fint i kurvan och inget konstigt med blodtrycket heller.
Och Pyret, Pyret har nästan fixerat sig. Duktig bebis!!!
Så, jag och Barbro har lagt in en önskan om följande:
på onsdag vaknar jag vid nio med kraftiga värkar. Vi åker in till förlossningen och vid ett har bebis kommit ut.
Så, älskade bebis. Lyssna ordentligt på snälla barnmorskan nu, för det kan omöjligt vara bekvämt därinne fortfarande. Om inte annat så får helt enkelt jag och din pappa skriva ihop ett vräkningsbrev. Men då ökar samtidigt risken för taskig stämning mellan oss, och det vill vi ju inte ha.

Fick också lite fina tips av Barbro, typ ta det lugnt, stäng in er första tiden, se till att amningen kommer igång ordentligt innan ni visar upp er för alla och tro inte på adrenalinet - man är jättetrött första tiden.
Och... jo! Tänk inte så mycket på klockan!

Nu ska jag vila mig i form inför tvättningen.

Vi ska på utflykt idag.
Till socialkontoret för att fastställa faderskapet.
Ja, att det är Älsklingen och ingen annan som är pappan till vilddjuret jag bär på.
För så måste man göra om man bara är sambos.

Hade vi varit gifta däremot så hade man bara förutsatt att Älsklingen var pappan, men nu när vi är sambos så känns det som att vi kanske ligger runt en del, så då måste vi skriva på papper och svära dyrt och heligt att Älsklingen är pappan och ingen annan. Undrar om man får lägga handen på Bibeln samtidigt som man lovar högtidligt att man skriver ner sanningen och inget annat än sanningen, so help me God.
Det känns som om det vore en bra sak med en ny slags lagstiftning där partnern har samma förutsättningar oavsett om man delar efternamn eller inte. Anledningen till att vi tänkte göra detta innan bebis kommer är att vi dels tycker vi har bättre saker för oss i början när bebis kommit (typ ligga i sängen och snusa bebis i nacken och titta på varandra med tårar i ögonen och inte förstå hur vi har kunnat skapa något så fulländat) samt att om det skulle hända något med mig och bebis under förlossningen så har egentligen inte Älsklingen någonting att säga till om (om jag förstått saker och ting rätt), för som sambos så är man inte vårdnadshavare innan man skrivit på det här pappret hos socialkontoret.

Men det verkar som om Älsklingen styr upp sig ordentligt med ny, fin skjorta och snyggbyxor, så jag tar nog och försöker snygga till mig en aning också.

Hör ni det!?

Inatt drömde jag för tredje gången om förlossningen, och jag gjorde det! Jag gav inte upp!
Trots att det var en sexkilos pojke som var 63 centimeter lång (!!!).
Holy crap.

Nu ska jag äta frukost, jag har varit vaken i 20 minuter.

Jag mötte granntjejerna när jag gick ut på gården tidigare idag, ålder ca 7 & 5.
Barn är så härligt framåt, och man kan verkligen få reda på hur-mycket-som-helst. Tips, berätta inte hemligheter för barn :)

Är du gravid? Bor du mittemot oss? När kommer din bebis? Vi ska också få en bebis, eller mamma ska få. I januari. Våran morbrors tjej har fått en bebis i natt, den är så här stor (måttar ungefär 30cm). Det blev en kille, den ska heta Charlie. Nu ska vi gå och ringa till dom. Lycka till med din bebis!

Ett samtal, 5 minuter och eftersom jag svarade på alla frågor och de på mina frågor så tror jag att samtliga inblandade var nöjda. Har en svag aning om att deras mamma fick lite information när de klev in genom dörren sedan också!

Annars är det här den tröttaste dagen hittills på mammaledigheten. Pyret och jag är inte överrens om sovtimmarna just nu. Halv två tyckte skruttungen att det kändes okej att somna i magen. Trollunge!
Som sig bör har mamman var helt slut idag och har legat på soffan och suttit i duschen mest hela tiden.
Sov en timme också medans jag väntade på att älsklingen skulle komma hem så vi kunde dricka kaffe.
Jo just det, Skrot har också sovit. Hela dagen. Jag tror jag kan ta vaknätter hyfsat bra, för när bebis kommit ut har jag helt andra möjligheter att söva och vagga och ha mig. Just nu motarbetar liksom kroppen mina försök eftersom jag kvart över ett på natten inte har orken att stå och vagga den här kroppen hela tiden.

Håller på att återta en plats i köket också, skrev matlista igår (bröt den idag, hade ingen inspiration på korvsidan).
Så det blir baconinlindad kyckling och ris istället. Och sen ikväll är det fotbollskväll med bästa FrauPels och Fritz!

Jag sa det på höstmyset på Markgatan i söndags: när skurken ramlar i vattnet, tro inte för en sekund att han har dött. För det spelar ingen roll hur strömt, klippigt, stormigt, lugnt eller hur mycket tidvatten det är.
Hittas inte kroppen, så är skurken inte död. Kom ihåg det till nästa gång.

Dra åt fanders vad Pyret trycker neråt.
Duktig bebis!
Nej, det är bara förvärkar än så länge, men gudars skymning! Trollungen min verkar helt plötsligt mer intresserad av att komma ut måste jag tillstå. Förstår jag det, med tanke på fotbollsmatcherna, socialkontorsbesöken och bilservicearna som står på schemat den här veckan. Någon som bjuder emot? :D

Förresten är jag skarpt tveksam till det här som BM kallade "träningsvärk" i ljumskarna. Jag har gått... vaddå, hundra steg idag(?!). Inte träningsvärk. Bebisdemolering snarare.

Har hittills idag skjutsat småsystrarna ut på landet, in till Hallsberg och åkt hem igen.
Med mig tillbaka hem fick jag en påse te, tre bodys och lika många par byxor samt två burkar inlagd gurka.
Hann dessutom prata ett par ord med pappsen (älgjakt, no more words needed) och frågade lite om vad han hade för tips på ammunition till matlådor som hotar anfalla (vi hittade en låda med vad vi tror var fisksoppa från början, men vi tordes inte öppna för att klarställa. Den morrade när vi kastade den i soppåsen..). Han föreslog hagel.
Bara jaktlicensen kvar nu då :)

Har bokat service av bilen på torsdag, Gotlandsbon fixar det på torsdag och har fikat på God Smak med nyss nämnda Gotlandsbo. Nja, nästa gång går vi till Ellinor istället. Det här föll oss bara inte i smaken.
Det känns som om jag har glömt göra någonting idag. Men det står ingenting i almanackorna, så det är väl bara något jag fått för mig helt enkelt.

Nu ska jag joina sambokärleken i soffan igen och titta på Hemma hos Jamie, sen blir det lasagne!

Igår var en dag när jag var hyfsat pigg, i alla fall på förmiddagen, vi hade tvättstugan och passade på att tvätta så mycket som möjligt av bebissakerna. Dock inte nyinköpta stora overallen. Vet inte riktigt varför jag inte gjorde det.
Sen blev jag lite rastlös, så jag skulle bara damma av fönsterbrädorna i vardagsrummet tänkte jag. För det knastrade så förbaskat under blomkrukorna när man flyttade på dom.
Det slutade med att jag tvättade insidan av samtliga  fönster i lägenheten. Utom det i köket, för jag litade inte ett ögonblick på att köksbordet skulle hålla för mig. Därför fixade Rödhåret det.
Och vad fint det blev!
Dammsög gjorde jag också, och lyckades hitta TV-bänken under allt damm.
Så gjorde vi fisksoppa också, jag och Rödhåret, och det räckte till min och älsklingens kvällsmat dessutom!
Jag sov en och en halv timme i soffan medans Älsklingen sparkade boll på PS3:an också. Det var hemskt skönt.

I natt har jag vaknat flera gånger av en molande värk i magen. Jag blev faktiskt lite glad, tänk om det var på det viset att vi skulle få ställa in Hallsbergsutflykten!? Fast det var bara falskt alarm.
Men, detta vaknande hela natten, har ju helt enkelt gjort att jag varit trött (och grinig) mest hela dagen.
Dessutom har det med jämna mellanrum varit stora andningssvårigheter och denna molande magvärk. Samtidigt som Pyret får för sig att röra sig litegrann. Och om det är trångt i vanliga fall blir det ju inte bättre av att livmodern är ihopdragen och trång.... Inte för att det hindrar någon.

Så, vi har alltså varit på roadtrip till Hallsberg idag. Till lilla mammas grav ihop med mormodern, så det är Ingrid idag. (Precis, min mamma hette Marie, men Ingrid i andranamn!) Och som tidigare nämnt så har jag varit... trulig idag. Det löser sig förhoppningsvis nu på kvällskvisten, när vi ska äta både hemmagjorda hamburgare och lösgodis. om inte annat blir jag supermätt så jag somnar fint i soffan.
(Och... humöret blev kanske inte jättemycket bättre när vi fick problem att montera babyskyddet i bilen. Men det ska testas igen, kanske imorgon, och jag tror vi ska testa att ta bort gummimattan under "stödbenet".)

Och så har jag kommit på vad jag och Gotlandsbon ska göra under veckorna som kommer. Eller, vad hon ska göra medans jag domderar. Vi ska hänga gardiner och så ska jag skicka iväg henne med min bil på service (för jag vet inte om jag törs utmana ödet med det!)

Först av allt ska vi på pysselmys hos FrauPels imorgon.

...inne på H&M bestämde sig naveln för att ploppa ut en aning.
Eftersom jag just nu är väldigt positivt lagd, tar jag det på följande vis:
Pyret blev hemskt lycklig över den nya overallen (med både små öron och trampdynor) som mamma insisterade på att köpa på Cubus, så Pyret bestämde sig för att sjunka ner en aning till och börja förbereda sig på att komma ut.
På riktigt, jag har gått ungefär 45 minuter på Marieberg idag, och det drar i ljumskarna som om jag hade sprungit fyra varv i Karlslunds motionsspår. Kom Ut skruttunge!

Däremot kan jag säga att den första gissningen, arbetskamrat Tomas gissning, om att Pyret skulle bestämma sig för att komma ut i dag klockan tre har gått åt pipsvängen. För klockan har hunnit vara både 0300 och 1500 och ingen bebis i syne. Tomas fru har fortfarande fredag, lördag och söndag kvar, då hon trodde "inom två veckor" i söndags för en och en halv vecka sedan.

Annars har jag umgåtts framför tvn med min Rödhåriga lillasyster idag. Vi delade systerligt på varsinn Ben & Jerry's (Chunky monkey för min del och Strawberry cheesecake för hennes del) och kände oss allmänt trinda där en stund.
Bästa stunden på dagen har hittills varit att sitta nyduschad och nyinsmörjd i soffan med Mamas gravidbibel stadigt placerad på magen medans Älsklingen spelat match efter match, efter match med ÖSK på PS3:an.
Tänk om ÖSK hade en "the Hammer" på riktigt, då hade vi kört om alla de andra lagen efter bara några få omgångar i årets Allsvenska. Fram med talangletarna!

Nu ska jag ta nyss nämnda kropp och tidning och joina mannen i sängen. Imorgon står tvätt på schemat!

Att vara mammaledig så här i väntans tider är, inte som att ha semester direkt, för då är man oftast hemma båda två och har aktiviteter inbokade. Nej, det är mera som när man har varit ordentligt magsjuk och nu bara väntar på att de där 48 timmarna ska gå så man får åka till jobbet igen.
Fast... man längtar egentligen inte tillbaka till jobbet heller.

Jag har kommit på att jag glömde berätta hur det var på informationsbildspelet på USÖ.
Vi.höll.på.att.somna.
Jag vet egentligen inte riktigt vad jag fick med mig därifrån, eller jag vet när vi ska ringa in och jag vet vilka smärtlindringar de brukar använda sig utav (inga sterila kvaddlar i sikte, hurraa!).
Och samtidigt -angående att ringa- om jag inte har de där rekommenderade tre värkarna på tio minuter, men har jätteont och inte törs vara hemma, så tror jag inte att de hindrar oss från att komma in heller.

Litet pyre tycker att mamma är tråkig nu som sitter stilla så länge, så vi ska nog göra något annat. Typ gå iväg och handla och fylla upp frukostförrådet här hemma. Det har inte varit så torftigt på flera veckor!

Det kom en bebis i Göteborg, men först i natt (eller i morse, beroende på hur man ser det).
Och jag blev så glad när jag fick smset (trots att jag var tvungen att vakna till redan klockan halv sju på morgonen. En dålig sak med Iphone är att den påminner om sms tills man läser dom. Ja, det är dåligt när de kommer vid sextiden). Och sen blev jag lite lessen. För nu vill jag banne mig ha min bebis.
Det är femton dagar kvar till beräknat datum. Jag kan tänka mig att gå halva nästa vecka också. Sen får det får det fanemig vara nog. I värsta fall är det typ 29 dagar kvar.


Det ska du ha klart för dig älskade skrotunge, att om du stannar inne i tjugonio dagar till, då får du bo i hallen.
Fast om det går över lite så tänker jag åberopa psykiskt lidande redan efter en halv dag och se till att bli igångsatt.
Och din pappa säger att du inte kommer stanna inne så länge. Så, ska vi säga nästa vecka? Någon speciell dag?
Annars har jag ju tvättid på fredag, så då kunde det ju vara en fin idé att komma ut. Murphys lag liksom.
Din pappa kan dessutom inte vänta med att lära dig spela FIFA 11 och jag kan inte vänta mycket längre till att få snusa i din nacke. (Nej, om du brås på din mamma kan jag inte riktigt snusa dig i håret....)

Så. Nu ska här gås långpromenader och framemot helgen får vi se till att putsa fönster.
Komsi, komsi gullehjärtat. Mamma och pappa vill träffa dig nu!

Herregud.

I natt har Skrot inte varit snäll mot sin mamma (vilket vi ska prata om när vi träffas..).
Började med små förvärkar och andningsproblem igårkväll, fortsatte en bit under natten samtidigt som Någon levde loppan i magen. Gick således direkt från sängen till soffan imorse, utan att passera gå.
Tittade en stund på tv och käkade frukost.
Sen ringde mormor och bjöd på lunch.
Släpade min trötta kropp till duschen och stod lite för länge, men det var så rart!
Mormodern bjöd sedan på fisk och långpromenad runt halva nejden kändes det som, älsklingen hann sluta för dagen och ringde ett par gånger innan jag kom tillbaka in till mobilen (trodde ju inte att det skulle ta så lång tid!).
Som kompensation hämtade jag honom till mormor för kaffe och kaka, jorå det gick allt ner.

Hela kvällen sen har det levts loppan - igen.
Det knölas, stretas, trycker och mammas ljumskar får stryk.
Och jag har, vid några tillfällen, hemskt svårt att andas. Jag får liksom inte ner luften i lungorna.
Vi hann med en timmes halvsov/helmys innan maten också.

Men.
Jag vet inte om jag psykiskt orakar vara gravid mycket längre.
När man är superledig på det här viset som jag varit i... tre dagar... så blir man så medveten om tyngden, tröttheten och de pyttekrämpor man dras med. När jag jobbade tänkte jag inte alls på det. Eller, tröttheten, men inte alls tyngden. Och då jobbar jag ändå i butik...

Nu ska jag leta rätt på mobilen och se om det kommit någon bebis i Göteborg än, det är ändå 27 timmar sedan jag fick veta att de var installerade på bb...

Har precis kommit hem från extrabesöket på MVC.
Bebis ligger med huvudet neråt. Skönt! Så vi tar och håller oss så! Vi låter bli vändningsförsök och kejsarsnitt.

Är supertrött, men har kommit på en strategi om mitt hemmavarande.
Jag ska ha en grej på min att-göra-lista varje dag.
Alltså, inte sprnga maraton eller storstäda lägenheten, utan små, små saker som jag vet att jag kommer orka med.

Mitt mission idag är att ta reda på resterna av blöjtårtan jag fick på min babyshower. Att hitta någonstans att göra av de där som inte fick plats i molnburken. Vilket kan betyda att man måste åka någonstans och handla, men det kan bli ett mission en annan dag.
Orkar jag ska jag plocka bort de vissna blommorna på balkongen. Fast det sätter jag nog som mission imorgon.
Jag ska ju förtusan orka med bildspelet på USÖ idag också.

Och så ska jag vara barnvakt åt liten P också, de skulle kunna dyka upp när som helst!

Borde man inte känna ett tryck om Pyret håller på och klämmer lite på diafragman?
Det enda jag märker egentligen är att jag helt plötsligt inte kan andas lika obesvärat längre, oavsett om jag ligger på sidan eller på rygg eller står. Eller om jag har näsan full med nässpray eller inte.
Och så rätt vad det är så släpper det.

Pyret, jag tror bestämt att vi måste prata om det här. Och ditt nya intresse för mina revben.
Jag behåller dom gärna där de är just nu nämligen.
Men kom ut så ska vi pratas vid litegrann.

Annars har vi hälsat på K&O's söta son idag.
Och gått långpromenad, så pass att jag var tvungen och småsova i en halvtimme när vi kom hem för att orka med bokklubben. Jag tror vi kom fram till att vi inte tyckte jättemycket om den här boken heller. Eller, vi gillade väl sättet den är skriven på (eftersom typ allihopa lyckats sträckläsa den) men var helt överrens om att kvinnstackarn hade behövts ruskas om ordentligt både en och två och tre gånger. Allihopa blev vi lite nedstämda av den också, för vi tycker så synd om tanten. Nästa bok blir den här. Det ska också bli spännande. För det är verkligen inte den feel-goodbok som vi skulle behöva läsa just nu :)

Så var den här.
Den sista jobbdagen gick h-y-s-t-e-r-i-s-k-t  l-å-n-g-s-a-m-t.
Det hade gått snabbare att krypa baklänges till Kiruna. Och det kanske inte hjälpte att jag var "chef" för att cheferna inte var på plats. Men å andra sidan hade det inte hjälpt heller. Jag kunde bara inte koncentrera mig på någonting.
Sen checkade jag ut.
Och vi drack alkoholfritt bubbel på kvällen.

Sen var det fredag, med MVC-besök (hur kommer det sig att hela stan utom vårdcentralen tillämpar smsparkering?).
Det såg så fint ut, som vanligt. Kurvan är stabil, sockret ligger fint, vi är överrens om att det varit en fullt normal graviditet utan nämnvärda krämpor. Pyret är inte fixerad. Men med största sannolikhet ligger vi åt rätt håll fortfarande, men BM var inte helt säker, det vär något hårt upp mot revbenen, så vi ska in och dubbelkolla på måndag. Efter MVC gick jag hem, pysslade med tvätten och stack upp en supersnabbis på stan för att köpa Älsklingen en jacka. Det råkade bli en burk med Moln på och en tolva gravidsushi också.
Var färdig på en halvtimme.
Åkte hem, pysslade mer med tvätten och väntade på Älsklingen. Köpte fredagsfika och väntade mera.
Det tog en halv evighet innan han kom hem, så jag kollade på Extreme homemakeover också.

Sen kom han äntligen hem! Fikade, åkte till Marieberg (köpte nya byxor eftersom jag spräckte typ sista paret häromdagen och en kofta, för att... jag ville det!) och sen blev det takeawaypizza från Pizza hut. Note to self, Spicy'n Hot=Spicy'n Hot. Pyret protesterade å det grövsta i flera timmar.


Igår var Svärfamiljen över från Uppsala. Vi gick lite på stan och fikade.
Och på kvällen var vi över till Herrkusinen och Fridolin. Älsklingen och fröken O klappade på min mage och ritade streck med sina naglar. Rätt så mysigt faktiskt. Synd att Pyret ibland är så himla antisocial bara. Hade varit spännande att se hur fröken O reagerat på en buff. Åkte hem vid kvart över tio och tittade lite film, plockade undan lite saker och drack ur den andra flaskan Gotlandsbon hade med sig förra helgen. Den var sööööt. Pyret blev sockerchockad och levde rövare för andra kvällen i rad. Men flaskan sparar vi, den är supersnygg!
Började kolla på Lars von Triers Antichrist också. Den.Mannen.Är.Inte.Som.Alla.Andra.
Vi kunde inte se den sista halvtimmen, innan vi bytte kanal involverade det slag med vedträ mot manligt kön, blod ur detsamma, en polygrip och en slipsten. Vi börjar förstå varför folk reste sig och gick ifrån filmen i Cannes (eller var det Venedig?). Vid halv ett var jag så trött att jag såg i syne. Men filmen förföljde mig, så jag läste en timme och sen kom Älsklingen och lade sig så då gick det bra att sova.


Nu ska vi slå in ett paket, för vi ska på finbesök och hälsa på en väldigt ny liten kille!
Och ikväll blir det bokklubb.