Om att längta

Det kom en bebis i Göteborg, men först i natt (eller i morse, beroende på hur man ser det).
Och jag blev så glad när jag fick smset (trots att jag var tvungen att vakna till redan klockan halv sju på morgonen. En dålig sak med Iphone är att den påminner om sms tills man läser dom. Ja, det är dåligt när de kommer vid sextiden). Och sen blev jag lite lessen. För nu vill jag banne mig ha min bebis.
Det är femton dagar kvar till beräknat datum. Jag kan tänka mig att gå halva nästa vecka också. Sen får det får det fanemig vara nog. I värsta fall är det typ 29 dagar kvar.

TJUGONIO.

Det ska du ha klart för dig älskade skrotunge, att om du stannar inne i tjugonio dagar till, då får du bo i hallen.
Fast om det går över lite så tänker jag åberopa psykiskt lidande redan efter en halv dag och se till att bli igångsatt.
Och din pappa säger att du inte kommer stanna inne så länge. Så, ska vi säga nästa vecka? Någon speciell dag?
Annars har jag ju tvättid på fredag, så då kunde det ju vara en fin idé att komma ut. Murphys lag liksom.
Din pappa kan dessutom inte vänta med att lära dig spela FIFA 11 och jag kan inte vänta mycket längre till att få snusa i din nacke. (Nej, om du brås på din mamma kan jag inte riktigt snusa dig i håret....)

Så. Nu ska här gås långpromenader och framemot helgen får vi se till att putsa fönster.
Komsi, komsi gullehjärtat. Mamma och pappa vill träffa dig nu!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0