Fröken Nilssons Bravader

1. Sängen bäddad fem minuter i halv två.

2. Varför är det inte dåligt väder idag?
Inte för att jag inte gillar solen längre, men jag vill kunna sitta och googla skillnader och bra vs dåligt i den just nu pågående kampen sovpåse eller täcke i spjälis. Och när solen lyser ibland där ute får jag så grymt taskigt samvete för att jag inte tar hand om det och sitter ute istället. Sovpåse eller täcke, det är sannerligen frågan.

3. Jag vill dricka vin. Helst av allt nu på en gång. Ett rart rödvin med perfekt balans mellan strävhet och mjukhet.
Jag vill be alla jag känner skriva ner fina viner på en lista. De ska provas.
Och naturligtvis tänker jag inte dricka nu. Men jag hade behövt ett litet glas, det ska gudarna veta.

Okej.
Första arbetsveckan är gjord. Utan några större problem.
Att bekvämlighets- och syreshalten i ett isolerat plåtskjul är lika med eeh... noll, så fort det blir strax över 23 grader varmt är väl beklagligt. Men med en herrans massa regn och rara arbetskamrater så går det att väga upp. Dessutom finns det fläkt i kassan, och det är ju mestadels där jag befinner mig.
Jag kommer inte gå till jobbet utan mina stödstrumpor, de räddar liv (I promise!) fast idag är de rätt ömma bör tilläggas. Lite får man dock stå ut med!

Fick köpa nya byxor (mama-avdelningen på HM, here I come), och med lite tur kommer jag kunna ha dessa hela återstoden av jobbandet i år. Och jag fick alla uppgifter jag behövde av chefen så F-kassan borde vara nöjda nu.
Med lite tur kommer det inte bli fullt så fattigt som jag trodde i början, men jag siktar lågt så kan jag bara bli positivt överraskad, right?

Hmmm... vad hände mer... Älsklingen övertog bilen och skjutsade mig till jobbet två dagar i rad. SKUMT!
Tänk vad handikappad man blir på en gång utan bil, speciellt eftersom den medhavda lunchlådan har lyst med sin frånvaro typ... alla dagar utom i måndags. Japp, jag gick hårt ut! Nu har det ju dock varit lite stiltje på Hjärtats arbete så igår fick han sluta tolv. Vilket betydde att han kunde komma med lunch till sin gravida flickvän sedan. Hurra!
Det är bara att ta igen, så många gånger som jag köpt snus åt honom innan jag åkt till jobbet.

Ja just det! Jag vill hälsa en ny medlem i familjen välkommen.
PS2, jag hoppas att du kommer trivas här hos oss!
Älsklingen passade på att ta med ett hem när han ändå var ute i Mariebergsområdet.

Ja just!! Skam på IKEA! Vårat skohorn håller på och ger upp (och i ärlighetens namn skulle jag behöva ett på jobbet också) så det börjar bli kris. Och helt plötsligt var de slut på IKEA. Och kommer in om "ett par veckor" Fattar dom hur stor jag är om "ett par veckor"!? Jag behöver hjälp, vart handlar man långa skohorn?

I natt har jag legat i dvala mellan halv två och kvart i fem. Sen sov jag mellan fem och halv sju. Och mellan halv sju och kvart över tio. Min tanke om att gå upp åtta, fånga dagen och kanske hinna gå upp på stan innan jag ska vara på MVC vid ett gick om intet. Får syssla med pappersarbete (räkningar) och ekonomi (eh... räkningar).
Jag var så trött i natt att ögonen stod i kors och jag nästan började gråta. Ändå sov jag inte utan låg bara på ytan och slumrade. Döfånigt. Skrot var ganska livlig också vill jag medge. Efter en stund höll jag på att börja gråta för att Skrot inte sov heller, så jag åtminstone kunde koncentrera mig på att slappna av.
Var det kaffet och efterrätten igår? Tycker inte att det borde ha varit på det viset...

Men! Slutdeppat för det!

Idag är min andra arbetsdag efter semester, och eftersom ajg skulle jobbat i  helgen som var (om jag inte hade haft semester) så är idag min lediga dag. Tjoho!
Kombinationen gravidhjärna och efter-semestern-hjärna är inte riktigt bästa kombon.
Men det gick bra! Måste dock köpa mig ett par nya byxor på en mammaavdelning någonstans. Varför kan man inte göra arbetsbyxor som faktiskt andas? Det är största problemet just nu. Måste köpa lite fler stödstrumpor också, hade inte ont i fötterna trots butiksarbete igår och har inte ont idag heller, Hurraa!
Efter jobbet åt jag sushi ihop med fina K och avhandlade viktiga saker som magar, spjälisar och sånt som egentligen bara gravida tycker är roligt att prata om. Och den absolut livsfarliga svängdörren på Domus i Karlskoga. Håll i era barn om ni går in där! Pojkarna våra var och såg när ÖSK spöade Elfsborg på hemmaplan, stor lycka i den manliga delen av umgänget. När vi satt och försökte bestämma oss om efterrätt eller inte ringde min Älskling och sa att de skulle fira vinsten med en öl någonstans, vi föreslog Lilla Örebro för K hade hört bra saker om desserterna där. (det kan ha varit där någonstans som det gick fel för mitt soveri, men jag borde inte varit trött om jag var sockerchockad och hög på koffein. Eller?).
Kvällen var en riktig höjdare. Så ska jag alltid börja efter semestern hädanefter. Dessutom har vi bestämt, K och jag, att det ska göras om nästa hemmamatch. Sushi eller gravidspa, det ser vi då!

Nu ska jag ta tag i ekonomin, så ajg vet om jag har råd att handla llt det där jag vill handla den här månaden.

Checklista:

- Arbetskläder, nytvättade.
- Föräldrapenningspappren från F-kassan (håhåjaja, mysigt möte med chefen redan första dagen!)
- Mellanmål. För tusan, kom ihåg mellanmålet. Ingen vill jobba med gravid kvinna utan blodsocker.

Dagens fråga 1:
Kommer jag i mina blåbyxor, eller kommer jag behöva åka och köpa riktiga mammabyxor nånstans på Centrat?

Dagens fråga 2:
Jag har väl tänk rätt vad gäller schemat, så jag inte dyker upp 2 timmar för tidigt?

Spänningen är olidlig, fortsättning följer...

Alltså.
Det här med att någon bor i min mage och sparkar på mig, det är en ganska märklig sak att vara med om.
Vissa dagar är det jättemysigt (läs, när jag ligger med magen i vädret och Skrot far runt och boxar ordentligt då och då). Vissa dagar är det mest enerverande (läs upprepade sparkar ner mot blygdbenet, eller stepdans på kissblåsa).
Det enda som händer egentligen när Skrot sparkar är att jag blir så förbaskat nyfiken på vem denna lilla, lilla människa är (och varför det måste levas rövare när jag ska sova) och om vi inte kan träffas IRL snart.
Fridolin upplevde fröken O:s sparkar som "du och jag mot världen morsan", medans jag upplever mera "kom ut snart så jag får visa världen! (Skrotunge)" Fast det sista säger jag inte så ofta, för det är lite fult. Därför har mitt andra arbetsnamn på bebis blivit Skrot (som i skrot och korn. Faktum är att hade det varit tvillingar hade det varit just Skrot och Korn). Och det är positivt skrot. Sådeså.

Samtidigt som det är alldeles fantastiskt spännande är det också sjukt läskigt att vara gravid. För nu blir inget mera som det har varit. När Skrot bestämer sig för att komma ut blir det vaknätter, såriga bröstvårtor, väldigt svårt att ta sina saker och sticka någonstans (längre startsträcka), bajsblöjor och planerad spontanitet.
Samtidigt blir det morgnar i sängen med Älsklingen där vi förmodligen bara ligger och glor på våran fantastiskt vackra bebis och inte kan sätta ord på våra känslor, långa promenader i höstsolen, snömodden, regnslasket och vargavinter. Och amningskoma. Som om gravidhjärnan inte varit nog liksom.

Jag har nu på senare tid börjat bli både panikslagen och orolig och lugn över vår framtida föräldraroll. Och det är väl just det som är läskigt. Ordet FÖRÄLDER. Förälder känns så... gammalt på något sätt. Nästa steg är liksom mormor eller farmor. Det är som en helt ny världsålder börjar. Nu ska planeras föräldraledigheter, skolstart, matsäck. Jag har vissa dagar nog med att ta hand om och planera för mig själv. De närmaste åren är det någon annan som kommer i första rummet och behöver hjälpen.  Men jag har ju sett på de omkring som fått barn de senaste åren att livet tar inte slut (även fast det ibland känns som just det, alltså ur min synvinkel just nu, fast inte hela tiden, utan bara emellanåt). Livet tar bara en ny väg, och seriöst. Hur roligt är det att göra typ samma sak hela tiden helg ut och helg in. Nu blir det lite utmaning. Julen som kommer lär bli den största utmaningen någonsin, för då är Skrot/Pyret med lite tur just två månader fyllda. Det kanske inte blir någon Uppsalajul, Uppsala kanske får komma och fira i Örebro istället. Och gran... nä jag vet inte, det tar vi då.



Kära nån vad ärligt det här blev nu då.

Vecka 27, 13 more weeks to go.

Har börjat dagen med att gå upp okristligt tidigt (nåja, kvart över sex) för att komma iväg till simhallen och göra några längder med den arma Mormodern. Efter det bjöds det sedvanligt på frukost. HURRA!
Hela bassängen var full med haj. Jag ville bita någon i foten (morgonhumör, ja tack). Kunde tänka mig långsam dränkning också, det plaskade så förbannat så ingen hade märkt om någon plaskade lite mer. Jag är dessutom lite tyngre än hajarna, jag hade vunnit. Pyret verkade märka mitt något upprörda tillstånd, för det sparkades inte när jag pausade för att dricka vatten på det viset som det gjorde i måndags. Bäst att inte sänka morsans humör mera.

Under veckan har jag fått rolig post (H&Ms höstkatalog, HURRAA!) och mindre rolig post (brev från Försäkringskassan).

Jag har hittat (i HMs katalog, inte i Försäkringskassans brev) en klänning som jag under inga omständigheter kommer kunna ha de närmaste.... minst 20 veckorna (pågrund av icke befintlig midja mest) men som jag ändå tror jag kommer köpa, för att sporra mig. Haha, någon gång måste ju vara den första!?
Kolla här bara:

Måste också komma ihåg att säga till Älsklingen att ta bilder på mig när han kommer hem från  jobbet, vi har inte tagit någon magbild sedan någon gång vecka 17 (som jag dessutom propsade på att vi skulle ta mitt i natten, varpå jag inte har några intentioner av att visa den..). det är så himla svårt att ta bilderna själv i spegeln, speciellt när jag inte hittar lilla kameran (för att jag har lagt den på ett förbaskat bra ställe) och Älsklingens Nikon 300D väger två och ett halvt ton och är lättmanövrerad som en atlantångare när man bara håller i den med ena handen i en, oftast, ganska skev vinkel.

Nu borde jag ta tag i diskmaskinen som är färdig att plockas ur och packning av weekendväska.

Mot Uppsala ikväll!

... semestern alltså!

Vad har vi gjort... Typ ingenting!
Mest försökt överleva i värmen faktiskt. Kollat lite på bebissaker, köpt mammabyxor och växt. Ungefär så!
I torsdags åkte vi ner till Varberg för lite mys med hela familjen och the Ark-konsert.
the Ark i fredags var FINT! Jag, gotlänningen och rödhåret dansade som tokar på vår plats. Pyret var i chocktillstånd (jag fick igen senare när jag skulle sova). Vi gick in till Varberg och hem, det dödade min fötter, för det är ganska långt... Men trafiken inne i stan var avstängd, så vad skulle vi göra liksom.. Det var värt det.

Jag har också suttit och läst lite om bedövning under förlossningen.
Och det kan jag säga, det blir inga sterila kvaddlar. För det här med att spruta in vatten under huden för att få en smärtchock och producera mer endorfiner får mig nästan att börja gråta. Så det blir inget sånt.
PCB och PDB kommer det inte heller bli. Inga nålar upp där, tack så mycket!

Annars känner jag mig ganska lugn just nu över vad som komma skall. Försäkringskassa och föräldraledighet och mindre pengar i månaden är sånt som jag känner är jobbigt just nu.

Jag vet, jag vet.
Long time - no see.

Men jag har semester. Den har hittills spenderats ute på landet hos papps, med umgänge med familj, släkt och vänner. Jag har inte druckit ens hälften så mycket alkoholfri rosé som jag trodde i början av sommaren - men å andra sidan har inte Älsklingen druckit särskilt mycket han heller. Jag har försökt fly medans stan har varit för varm och faktiskt badat tre (eller är det fyra?) gånger i Tisaren. Det var lika jävla kallt alla gångerna. Men det svalkade en stund i alla fall.

Ja just det, jag har kört bil kanske... 7 gånger. Sedan Älsklingen tog körkort i juni så har han kört hela tiden. Och han hotar med att det ska bli ännu mera när jag blir en aning... fylligare i formerna. Han påstår tillochmed att han ska skjutsa och hämta mig från jobbet. Vi får väl se hur det blir med det.

Snart ska vi se på fotboll. Tyskland ska spöa skiten ur Uruguay. Och jag vet... För et par veckor sedan hatade jag tyska fotbollslandslaget. Men jag har ändrat mig. Jag fattar inte hur de kan spela som de gör. Och det grämer mig lite att de inte får något VM-guld. Men brons är bättre än silver. Right?