Fröken Nilssons Bravader

Det händer ingenting på Telia-sidan.

..på västfronten..

Vi har idag varit utan telefon och digital-tv sedan torsdagen den 12 augusti.

... i snart 24 timmar. Måste hitta lösning tills morgondagens ledighet.

Vissa tycker att Barbapapa är det gulligaste som finns. Andra går igång ordentligt på Diinglisar eller Babar.
Några tycker om färg. Jag och Älsklingen har åkt dit ordentligt på ugglor.
Och de finns överallt. På Village, på Lagerhaus... Ge oss ugglor! Igår fick jag för mig att jag skulle köpa metervara med ugglor på som Rödhåret skulle få sy ett spjälskydd utav. Sen tänkte jag att det inte behövdes, för "Moln" är en aning mer klassiskt och man vill ju inte skada Pyret. Men kanske en liten filt och definitivt de där fantastiska väggdekoratioinerna som vi hittade på Village i söndags. Än så länge har vi bara en klocka...

Annars har jag ont i ryggen idag. det passar rätt så bra, för jag ska iväg till kiropraktorn och då får han nog känna lite där också. Jag verkar liksom inte tänka hela fram vissa gånger på jobbet. Och det har hittills straffat sig varje gång. Jag ska inte smyga iväg ut på lagret och hämta något pyttelitet. Jag ska tvinga min kund att följa med eller ta hjälp av en kollega. Därmed basta.
När vi ändå är inne på jobbet så höll jag på att dö en aning igår. Vi hade öppnat allaa dörrar för att fixa syre i plåtskjulet, och helt plötsligt när jag rundade ett hörn hade en gnagare tagit sig in. Det var tre meter mellan huggtänderna. Typ. Men Lilleman skrämde iväg den. Däremot funderar jag än en gång på varför man har vakthundar. De sov nämligen under kalabaliken.

9 1/2 vecka kvar till BF. 66 dagar.
Nu går det fort, eller är det tvärtom, nu kommer det gå långsamt?
Jag är öppen för båda scenarior.
Bara det blir svalt igen. För jag orkar inte mycket mer värme psykiskt nu.
Det har varit absolut jobbigast än så länge, att behöva sky värmen som pesten, trots vintern vi hade när vi bara frös och frös (och rören frös...). Att inte kunna njuta av värmen som jag hoppats och längtat skulle komma utan fundera på vad det egentligen kan kosta att åka på charter till typ.... Grönland.

Halvvägs in i augusti har jag även bestämt mig för att jag försöker jobba hela september, istället för bara halva.
Dels kommer jag nog klättra på väggarna tillräckligt mycket under de tre veckor jag eventuellt går supergravid i oktober, och dels är det bra att få tjäna in ett par sista penningar innan föräldrapenningen.

Annat jag funderar över just nu är nog amningen mest, hur den skall lösas på natten utan att väcka Älsklingen också, eller om han ska vara vaken också. Jag antar att det löser sig rätt bra under den första tiden. Har ännu inte funderat särskilt mycket på förlossningen, och jag kan inte bestämma mig för om det är bra eller dåligt att det inte är genomtänkt än. Det enda jag egentligen har ordning på är att det varken blir Västerviksmetod eller sterila kvaddlar som smärtlindring. Hellre är jag helt utan. Funderar också endel på kläder de sista månaderna, huruvida man ska köpa ett par gravidbyxor till eller om man helt enkelt nöjer sig med lite tights och jeansleggings storleken större än normalt (för det är egentligen vad jag tror jag kommer behöva). Har annars blivit inspirerad och informerad via Cecilia Blankens blogg på Mama om ett par råschyssta treggings från Boob. Som med frakt och faktureringsavgift kommer gå på strax över 700 spänn. För två månader liksom. Det känns som en utgift som kanske inte behövs. Tredje utvägen är ett par schyssta klänningar och roliga stumpbyxor att bära med raggisar och gummistövlar (eller raggisar och ankelboots. Åh, heliga guds moder, blir det höst snart eller?). Jag vill inte sjunka ner i mjukisbyxeträsket. Jag är inte sån som person, jag har ett par som jag använder ibland, men det är bra mycket vanligare med klänning/tunika, strumpisar och raggsockor.

Jag längtar också efter en massa saker nu. När man liksom har slutdatumet hyfsat inom räckhåll.
Ett glas vin. Parmaskinka och mjuka, mysiga ostar. Sova på mage.
Men mest av allt just nu längtar jag efter att ha en midja.

Herregud!
Idag är det vecka trettio!
Om ungefär 10 veckor är jag mamma!

eh.... det tar så lång tid att fatta att man är gravid, jag har fortfarande inte riktigt gjort det.

Annars har jag tagit helg nu. Arbete först på måndag igen. det firades med en kalldusch, det är åskvärme och noll syre ute, vi har korsdrag i lägenheten och det märks inte. Och ajg är hungrig. Men det kan avhjälpas med en macka till och lite böner till Älsklingen. Det behöver inte ens lagas här. Jag går med på att köpa pizza.

Och just det, vi har ingen hemtelefon sedan igår någon gång. Och ingen tv via boxen. Men signalerna är helt som de ska säger Telia. Förmodligen är både boxen och telefonen gravida, för då är allt lite konstigt men fullt normalt.

Det här kan ha räddat min dag:

Jag är ganska arg just nu.
Inte på just något speciellt, men jag tänker alldeles för mycket fula saker om sånna jag inte känner och om döda ting och en massa andra saker. En massa ord som inte är lämpliga varken i tryck eller sagda.
Jag jobbar på det.
Pepparkakor någon?

Jag har en katt. Eller, jag tog hem en katt 2003 som går under namnet Kronk.
Vi älskar varandra på ett, ganska distanserat sätt. Det råkade bli så efter att jag höll på att dränka kattfan i duschen efter att han kissat en gång för mycket i min soffa. Efter det tog min mamma över honom, hon insåg nog att vi inte kunde leva ihop. Hemma hos mina föräldrar blommade Kronk ut. Små djur som man kunde fånga, plåga och äta blev hans vardag. Att retas med hunden och de två gammelkatterna blev hans livsmelodi. Och att rymma från potentiellt livsfarliga testosteronstinna pojkar och män blev en vardag.

Nu har Kronk varit borta sedan i maj. Jag tror att han har vandrat iväg någonstans som på en jättelång campingtripp. Jag tror också att han kommer tillbaka när det blir kallt. För Kronk har inte hjärnkapaciteten att bli fångad av en räv eller ett lodjur och bli deras kvällsmat. Kronk har, så att säga, jävligt lite indianer i kanoten. Och det finns ingen hiss som kan gå ända upp, det finns en mörk trappa där varannat eller vartredje steg saknas.

Men Kronk. Nu börjar matte bli orolig, kom hem till oss nu. Det saknas en vildhj... katt hemma hos pappa och det är kallt om hans fötter. Skogen kan omöjligt vara rolig längre, dessutom tycker du inte om svamp. Du tycker om sork.

Kom hem.

Jag fick en komplimang av en cyklande farbror nyss.
Han sa "det där var snyggt" (och jag väljer att tror att han tyckte det om dagens svarta långklänning och inte att jag släppte förbi honom istället för att kasta mig ut i cykelbanan). Så kan det gå när man är iväg och handlar lunch.

Igår fick vi inbjudan till föräldrakursen. Och vi började spåna lite på föräldraledigheten.
Det är nu som det svåra börjar. Med papper och ansvar på en ny nivå. Och verklighetsförankring med hjälp av föräldrakursen. Den 7 september är det i allafall dags!

Fast jag tror inte att det var det hon sa, Petra på tv4-nyheterna.
Eller inte det där med allsång i alla fall. Utan hon borde ha sagt översvämningsdrabbade Pakistan.
För det är ju så det ser ut just nu. Det är översvämningar högt och lågt i Pakistan. Dåligt med allsång.
Bestämt sätter sig graviditet på hörselgångarna också. Jag tror man svullnar där precis som med fötter och händer (bland annat).

Jag måste leta fram en halskedja förresten, för nu närmar den sig. dagen när jag måste ta av förlovningsringen och sätta den i en kedja runt halsen. (För att jag vill göra det!) Och just det, jag orkar inte med det nya danska stjärnskottet. Jag vill skjuta någon när jag hör "Jag kaller på dig". Skjuta.

Igår var första helgjobbet sedan i maj, efter lyckliga omständigheter behövde jag ju inte jobba något i juni innan semestern och sen gick jag ju på semester och nu var det dags. Det var inte alls mycket folk. Så min lätt maniska städningsådra såg till att jag städade. Typ alla plana ytor i kassan fick sig en omgång, och de vita garderobsdörrarna som var fulla med svarta fingeravtryck. Och köket. Få ställen på jobbet luktar så äckligt när man är gravid som köket. Ni vet ju att jag har fått meltdowns av tomma mjölkkartonger som låg på bordet, det var ju liksom i-n-n-a-n rötmånaden. Visserligen är det ingen som vågat lämna kvar ett tomt mjölkpaket framme, tur för dom. Men nu när de tär rötmånad så känns det som om soporna jäser på ett par minuter, det är bananflugor ö-v-e-r-a-l-l-t och spyflugor och vanliga flugor och getingar. SMå skitsaker som flyger. Och jag gillart inte. Jag får panik när de surrar runt huvudet på mig.

Vi räddade fiskar igår också. Men det är en annan historia.

Och så åt vi (Pyret och jag) jättesmaskiga muffins med frosting på hos FrauPels. Älsklingen och min far var på ÖSK-Malmö. Det var inte så roligt. För dom alltså, att gå på förlorarmatch och bli utan muffins.
Och min kompis fröken O var där också. den ungen smälter mitt blödiga graviditetshjärta med sitt leende. Fröken O tycket också att muffinsen var goda.

Nu ska jag omedelbums gå och väcka Älsklingen. För han ska skjutsa mig till jobbet för att spara tid ikväll när vi ska ut till pappsen och koka gurka.

Den 18e är det dags för Bokbödels-träff igen.
Du måste börja läsa boken snart kvinna.
För det är ungefär trehundrafemtio sidor.
Visserligen barnbok. Men det är Harry Potter också.


Vi kallar oss Bokbödlarna för att hittills har vi inte direkt supergillat någon av de åtta böcker vi läst. Vissa har vi sågat längs med marginalerna, medans andra faktiskt har fått ett plus i kanten, innan vi sågat den jämns med marginalerna. Kanske är vi kinkiga, men vi är löjligt överrens om böcker än så länge.

Oj, oj, oj. Kära vänner.

Nu börjar det klarna, runt Pyrets spjälsäng alltså.
Vi köpte (och monterade) ju en säng från IKEA här i torsdags, och så köpte vi tidigare ett par bilder som vi ramat in och hängt ovanför sängen. Och nu börjar vi bli klara med spjälskyddet. Och ni må tro att det boas i hela huvudet nu.
jag har börjat tänka på nya gardiner till vardagsrummet, jag som väldigt sällan tänker på gardiner för att det är så förbaskat tråkigt.
Men!
Såhär kommer nog Pyretsskydd se ut. Eventuellt såhär, men jag känner mig osäker på att det blir fickor inne i sängen (är det verkligen bra ur säkerhetssynpunkt?) och närmare sexhundra kronor för ett spjälskydd känns ju väl kraftigt.

Annars igår så hittade jag något som jag höll på att dö för (inte bokstavligt). Jag har hittat Pyrets första must-have och skickat mail till mostrar och morfadern. Jag höll på att börja gråta, på riktigt.

Jag börjar svettas när jag äter. Alltså, som en liten gris.

I vårat sovrum har vi tre fönster.
Det är fönstret i balkongdörren, fönstret ovanför balkongdörren och ett vanligt fönster direkt till höger.
Balkongdörrsfönstret och vanliga fönstret har persienner. Inte fönstret ovanför dörren.
Därför blir det, nu under sommartid, rätt ljust inne i rummet, eftersom det är ljust hemskt ofta.
Dessutom har jag ju lite problem med känslan att det inte finns något syre inomhus.
Så vi ställer ju såklart upp fönstret lite. Vilket leder till att ännu mer ljus hittar in. Tillpåköpet är det vinklat så att man får det rätt i ögonen.

Jag kan inte sova en natt utan att fönstret är öppet. Men jag kan inte heller sova ordentligt när det är öppet.
Vad gör jag?
Vart kan man köpa schyssta typ mörkläggningsgardiner?

Jag behöver hjälp. För det börjar bli ordentligt jobbigt nu.

Nej, naturligtvis höll vi oss inte.
Vi köpte inte bara sängen, vi monterade den också.
Men vi har inte bäddat än...!
Däremot om man läser varningstexten så har vi gjort alla fel man kan göra, så vi kanske får fundera om placeringen är rätt. Enligt IKEA ska man undvika att ha sängen vid fönster, element, gardiner och eluttag.

Hm..

Gick upp när väckarklockan dörrklockan ringde kvart i åtta ungefär.
Där stod lilla Rödhåret beredd på att hjälpa sin storasyster att bära lådor till bilen och åka med till sopstationen och slänga. Jag mår bra av att slänga saker! Helt plötsligt får jag inte ångest av att tänka på förrådet...
Kvart över tio var vi klara. Slängningen var det enda jag hade som mål idag.
Så sedan satt vi och kollade på datorn lite, jag skjutsade henne till jobbet, plockade ur diskmaskinen, städade fram diskbänken (måste göras igen...), lagade lite mat (åh, fiskpinnar!) och så ringde älsklingen och sa att han nog skulle komma hem vid halv två-två. Vi får väl se hur det blir med det (för nu är klockan två).

Så har jag passat på att upptäcka David Bowie.
Och jag gillart! Jag har väldigt länge varit lite rädd och tyckt att han är konstig. (Vilket är sant.) Men det är bra skit att lyssna på! Kan tänka mig att det här är sånt som Ola Salo inspirerades av till In full regalia. Jag gillar!
Har också suttit och lekt lite med Photoshop för att knåpa ihop ett "höstkläder-jag-vill-ha-på-sig-helst-nu", men jag och Photoshop kommer inte överrens. Jag får inte ens flytta på bilderna jag lägger in. Så det kan vara tills Älsklingen kommer hem och kan visa mig vad jag gör för fel.
Egentligen borde jag ringa till ICA-banken och göra mig av med mitt gamla konto. Vi har ett nytt nu, för jag tyckte att det vore en bra idé om Älsklingen fick ett kort också. Men på grund av vilket kort jag valde för typ sjuhundra år sedan så fick vi inte ett till kort utan var tvugna att skapa ett nytt konto. Hoppas innerligt att det går att föra över poäng och sånt, annars blir jag tvungen att skjuta någon.

När jag tänker efter ska jag nog ringa ICA-banken omgående. Wish me luck!

Linda, kan vara en av de bäst skrivande mamma-bloggarna just nu. Jag har nog läst i drygt ett halvår, och ena stunden skrattar mna så man gråter, nästa stund gråter man för att det är så sorgligt.
Men idag var det ett inlägg som stod ut (kolla in "om D och maten" också, jag dör. Även Älsklingen har gjort så, tror jag, minnet är för jävla taskigt som gravid!) läs här. Och Älskling, nu vet du hur det går till den där dagen som kommer i oktober någon gång.

Jag boar inte bara, jag höstar!

I helgen satte vi ju upp tavlor (typ det enda vettiga vi gjorde på hela lördagen) i sovrummet, fina illustrationer av Liselott Watkins. Den jag valde har orange botten och den Älsklingen valde har gul botten.
I söndags var vi en stund på Mariebergs centrum, och köpte ljus i typ samma orange och kuddfodral i samma gula färg. Och inte super-bright-jätte-somriga färger nu, utan smutsorange och smutsgul.
Vi har höstboat sovrummet helt enkelt.

Igår ville jag mysa med te och tända ljus framför Morden i Midsomer. (Fast, Älsklingen gick och lade sig, han förstår inte riktigt min förkärlek för engelska deckare och polisserier. Samtidigt förstår inte jag Monsterfiskar och Family guy. Men vi älskar varandra ändå).

Och nu börjar jag längta på riktigt efter sjalar och strumpbyxor och tunikor och grova kängor och knästrumpor.
Jag höstar! I början av augusti! Min tid är helt ur led!
Dessutom har jag börjat fundera på att plantera höstblommor hos mamma.
jag blir alldeles knäsvag när jag tänker på bollkryss, krysantemum och prydnadskål.
Bort med penséer och sånnadär-som-ser-ut-som-prästkragar-men-är-mindre. (Jag vet vad de heter, men lider av gravidhjärna och har tappat bort det. Kanske kommer det tillbaks, kanske inte.)

Det blir verkligare också.
Igår låg jag och smekte magen medans Skrot for runt som ett jehu därinne (hur kan det möjligen finnas plats kvar?!). Till och med Älsklingen fick känna, annars är ju Skrot lite mamig och lugnar ner sig när pappa lägger dit handen.

Sen inatt drömde jag om Skrot igen. Och som vanligt när hjärnan är med kan det bli... en aning förvirrande.
Först och främst blev vi förlösta av min faster (som, kanske ska förtydligas, inte har någon barnmorskeutbildning). Och precis som i förra drömmen så somnade jag under förlossningens sista minuter så det var väl knappt jag mindes att jag klämt ut Skrot. (eller ja, förra drömmen gav jag ju upp.. det ser bra ut det här. Är det hjärnan som väljer att ta bort dessa delar?)
Sen visade sig att det var en frisk pojke. På 1200 gram. För han var ju så  hemskt tidigt förlöst. Men såg helt normal ut. Efter ett tag blev pojken ett yngel. Bokstavligt, ett stort huvud med svans. Eftersom han var så tidigt född. Och sen helt plötsligt var det en dotter. Och jag struntar i vad jag får för bebis, bara det inte är ett yngel och att bebisen är frisk.
Och det var liksom ingenting som fungerade. Amningen kom inte igång. Bebis ville bara sova (och byta kön helt tydligt). Mammas chef på Almby/Tybble kom med ett grattiskort från alla mammas gamla kollegor. Fast det hade visst inte funnits något "grattis till bebisen"-kort, för vi fick ett "grattis på 50 årsdagen!" istället. Ihop med en inbjudan till en liten fars som de hade knåpat ihop.
Ja. Jag säger då det.

Fast nu börjar jag förstå vad som händer med mig. Nu vill jag ha oktober. Inte för att jag vill bli stor och orörlig. Utan för att jag vill ha min bebis här. IRL liksom.

För övrigt tycker jag det är skitjobbigt med gravidhjärna, för den raderar liksom ut endel ord. Hoppas de kommer tillbaka sedan, efter amningskoman åtminstone.

Det går snabbt framåt. Väldigt snabbt!

I helgen tvättade vi Pyrets kläder som han har ärvt av storkusinen.
Igår åkte vi ut till papps och Rödhåret med ett skrivbord som stått i vägen för spjälisen. Och med spjälisen vi fick tidigare i våras... Vi har bestämt oss för att köpa en egen. Vi har liksom inte köpt nånting. Vi har fått och lånat typ allt hittills. Och det är grymt. Men man vill ju lägga ut lite pengar också som förstagångare. Inte bara på tvättlappar...
Så igår var det vansinnigt nära att vi köpte en säng på IKEA. Det kommer förmodligen ske vilken dag som helst.

Annars gjorde vi ju typ ingenting. Älsklingen bekantade sig med PS3:an (jag kommer inte ihåg vad jag välkomnade, men PS3 är det riktiga!), och jag spanade information om sovpåsar. Och så sov vi. Igår gick vi ju liksom upp halv ett. Om mormor hade hört det hade hon oj:at sig rätt.så.länge.

På tal om mormodern!
Jag var iväg och simmade idag på morgonen, vilket jag har gjort (ihop med mormor) de senaste 4 åren.
Så man lär ju känna tanterna som är där på morgonen . Dessa söta små tanter är, låt oss uttrycka det ganska milt, begeistrade över vad som händer i min kropp just nu. Inga husmorstips än (men det kanske dyker upp senare när krämporna dyker upp), utan lite förhör om hur vi mår och att jag växer, kära nån vad jag växer, och lite påhejning.
Jag gillar tanterna på simhallen starkt!

Nu ska jag försöka coola ner mig, bokstavligt talat. Har dammsugit, vikt tvätt och städat toaletten sedan jag kom hem (och gjort lunchlåda, HEJJA MIG!), så nu svettas jag som en liten gris. Vilket känns lite onödigt, med tanke på att jag är färdigduschad sedan 2 timmar tillbaka.

Det finns tecken på att jag har börjat boa.

Alltså, frukost kvart i ett på dan - det gjorde vi inte ens när vi hade semester.

jag ska lägga mig vilken sekund som helst.
Tänkte bara säga att sovpåsen leder klart just nu.
Vi vet ju hur... svalt.... det var här i vintras. Och brås Pyret på någon av sina föräldrar så kommer täcket sparkas av i parti och minut. Så nog ska vi prova sovpåsen iallafall, för och se om det passar oss.

Godnatt