Pippi på ugglor eller, Ugglor i mossen.
Vissa tycker att Barbapapa är det gulligaste som finns. Andra går igång ordentligt på Diinglisar eller Babar.
Några tycker om färg. Jag och Älsklingen har åkt dit ordentligt på ugglor.
Och de finns överallt. På Village, på Lagerhaus... Ge oss ugglor! Igår fick jag för mig att jag skulle köpa metervara med ugglor på som Rödhåret skulle få sy ett spjälskydd utav. Sen tänkte jag att det inte behövdes, för "Moln" är en aning mer klassiskt och man vill ju inte skada Pyret. Men kanske en liten filt och definitivt de där fantastiska väggdekoratioinerna som vi hittade på Village i söndags. Än så länge har vi bara en klocka...
Annars har jag ont i ryggen idag. det passar rätt så bra, för jag ska iväg till kiropraktorn och då får han nog känna lite där också. Jag verkar liksom inte tänka hela fram vissa gånger på jobbet. Och det har hittills straffat sig varje gång. Jag ska inte smyga iväg ut på lagret och hämta något pyttelitet. Jag ska tvinga min kund att följa med eller ta hjälp av en kollega. Därmed basta.
När vi ändå är inne på jobbet så höll jag på att dö en aning igår. Vi hade öppnat allaa dörrar för att fixa syre i plåtskjulet, och helt plötsligt när jag rundade ett hörn hade en gnagare tagit sig in. Det var tre meter mellan huggtänderna. Typ. Men Lilleman skrämde iväg den. Däremot funderar jag än en gång på varför man har vakthundar. De sov nämligen under kalabaliken.
Några tycker om färg. Jag och Älsklingen har åkt dit ordentligt på ugglor.
Och de finns överallt. På Village, på Lagerhaus... Ge oss ugglor! Igår fick jag för mig att jag skulle köpa metervara med ugglor på som Rödhåret skulle få sy ett spjälskydd utav. Sen tänkte jag att det inte behövdes, för "Moln" är en aning mer klassiskt och man vill ju inte skada Pyret. Men kanske en liten filt och definitivt de där fantastiska väggdekoratioinerna som vi hittade på Village i söndags. Än så länge har vi bara en klocka...
Annars har jag ont i ryggen idag. det passar rätt så bra, för jag ska iväg till kiropraktorn och då får han nog känna lite där också. Jag verkar liksom inte tänka hela fram vissa gånger på jobbet. Och det har hittills straffat sig varje gång. Jag ska inte smyga iväg ut på lagret och hämta något pyttelitet. Jag ska tvinga min kund att följa med eller ta hjälp av en kollega. Därmed basta.
När vi ändå är inne på jobbet så höll jag på att dö en aning igår. Vi hade öppnat allaa dörrar för att fixa syre i plåtskjulet, och helt plötsligt när jag rundade ett hörn hade en gnagare tagit sig in. Det var tre meter mellan huggtänderna. Typ. Men Lilleman skrämde iväg den. Däremot funderar jag än en gång på varför man har vakthundar. De sov nämligen under kalabaliken.
Kommentarer
Trackback
