Fröken Nilssons Bravader

Herregud.

I natt har Skrot inte varit snäll mot sin mamma (vilket vi ska prata om när vi träffas..).
Började med små förvärkar och andningsproblem igårkväll, fortsatte en bit under natten samtidigt som Någon levde loppan i magen. Gick således direkt från sängen till soffan imorse, utan att passera gå.
Tittade en stund på tv och käkade frukost.
Sen ringde mormor och bjöd på lunch.
Släpade min trötta kropp till duschen och stod lite för länge, men det var så rart!
Mormodern bjöd sedan på fisk och långpromenad runt halva nejden kändes det som, älsklingen hann sluta för dagen och ringde ett par gånger innan jag kom tillbaka in till mobilen (trodde ju inte att det skulle ta så lång tid!).
Som kompensation hämtade jag honom till mormor för kaffe och kaka, jorå det gick allt ner.

Hela kvällen sen har det levts loppan - igen.
Det knölas, stretas, trycker och mammas ljumskar får stryk.
Och jag har, vid några tillfällen, hemskt svårt att andas. Jag får liksom inte ner luften i lungorna.
Vi hann med en timmes halvsov/helmys innan maten också.

Men.
Jag vet inte om jag psykiskt orakar vara gravid mycket längre.
När man är superledig på det här viset som jag varit i... tre dagar... så blir man så medveten om tyngden, tröttheten och de pyttekrämpor man dras med. När jag jobbade tänkte jag inte alls på det. Eller, tröttheten, men inte alls tyngden. Och då jobbar jag ändå i butik...

Nu ska jag leta rätt på mobilen och se om det kommit någon bebis i Göteborg än, det är ändå 27 timmar sedan jag fick veta att de var installerade på bb...