Fröken Nilssons Bravader

Dagen D är här. Alltså, den dagen som man på MVC räknar fram som troligt datum för förlossningen att sätta igång.
Än så länge inga aningar om att det är idag det sker.
Egentligen är det ju helt värdelöst med ett beräknat födelsedatum, eftersom bebis bestämmer själv när den vill komma ut. Och då kommunikationen är bristfällig mellan oss, så har vi ju ingen ordentlig koll.
Dessutom är det ju BF plus/minus två veckor. Så att man ställer in sig på BF är i stort sett det dummaste man kan hitta på. Samtidigt vet jag inte om man klarar av att gå helt i ovisshet heller. Kanske bäst att ställa in sig på ett datum ändå, så att man orkar igenom graviditeten liksom.

Jag har sovit till och från i natt.
Skrotbebisen har knölat på ordentligt och jag är öm både här och där. Mest i ena höften, tror inte jag sover i någon särskilt bra ställning. Vaknade för ungefär en timme sedan av Älsklingens alarm, tror inte han har sovit så bra han heller i natt... Nåja, försökte allvarligt sova i en halvtimme, gav upp och surfade på mobilen. Batteriet gav upp.
Bestämde mig för att det var bättre att trötta ut mig själv med lite bloggande och ett par avsnitt av Arga snickaren.
Det är sånt som livar upp vardagen vill jag lova :)
Jo, så äter jag frukost också, annars hungrar jag ju ihjäl långsamt.

Det som jag surnar mest på just nu är att jag är trött när jag lägger mig, men så fort jag sluter ögonen börjar antingen Pyret knöla eller så börjar hjärnan spinna igång på högvarv (i natt var det båda två - ingen direkt höjdarkombo.) Och så ligger jag där och snurrar i takt med Pyret.

Det här blev ett ganska konstigt inlägg. Kanske inte är helt vaken och klar i huvudet ändå.

Nu ska jag titta på Arga Snickaren. Ska bara dra telefonen ur jacket först.