Om att det inte är så lätt när det är svårt
I en lägenhet i Sverige, vid en ekmatmöbel och under en snordyr ufolampa sitter jag och våndas.
Över saker jag vill ha men inte har råd med.
Över saker jag vill ha men inte vet vart jag ska ha dom.
Och över att jag vill handla en massa saker som jag inte vet hur länge de får stå här i lägenheten.
För vi har börjat leta något nytt.
Och tänk då om jag lyckas övertala älsklingen om att vi kastar ut köksbordet, magasinerar våra köksstolar och skaffar en köksö och två (kanske tre) barstolar. Så folk kan hänga i köket medans man lagar mat och jag kan äta frukost där ibland. Men mest äta vid matmöbeln i stora rummet. För jag trivs ju inte i köket just nu. Det är ett väldigt otrevligt rum. Men, tänk om jag lyckas med övertalningen och vi köper en massa saker och VIPS hittar en schysst lägenhet där det inte får plats.
Och så står vi där, utan pengar till våran nya schyssta lägenhet. Med golvvärme och helkaklat badrum.
Då tänker jag bli lite lessen i ögat.
När vi hittat något nytt.
Jag och älsklingen alltså.
Jag älskar den här lägenheten, jodå. Ibland hatar jag den också, men oftast älskar jag den.
Men jag orkar inte en vinter till med kalla golv. Det går inte. Mitt psyke klarar det inte, och inte min hälsa heller vill jag nog påstå. Aldrig har jag väl varit så förkyld om hösten, vintern och tidiga våren som under tiden jag bott här.
Det blir så när man har underkylda fötter mest hela tiden.
Och vi vill ju ha en familj, barn alltså. Men blivit förbjudna av svärmodern att ha barn i den här lägenheten, just för att badrumssituationen är ohållbar. En bäbis fryser ihjäl därinne. (kanske inte nu när vi fått ett nytt, bra element. Men garanterat förut!)
Sånt, och nytt porslin, sitter jag och funderar över.
Medans folk dör i Haiti.
Det är ju nåt som inte är som det ska.
Nu ska jag dryga ut min mobilräkning genom att smsa AKUT NU till 72900.
För i Haiti, där behövs mina 50 kronor mer än här.
Över saker jag vill ha men inte har råd med.
Över saker jag vill ha men inte vet vart jag ska ha dom.
Och över att jag vill handla en massa saker som jag inte vet hur länge de får stå här i lägenheten.
För vi har börjat leta något nytt.
Och tänk då om jag lyckas övertala älsklingen om att vi kastar ut köksbordet, magasinerar våra köksstolar och skaffar en köksö och två (kanske tre) barstolar. Så folk kan hänga i köket medans man lagar mat och jag kan äta frukost där ibland. Men mest äta vid matmöbeln i stora rummet. För jag trivs ju inte i köket just nu. Det är ett väldigt otrevligt rum. Men, tänk om jag lyckas med övertalningen och vi köper en massa saker och VIPS hittar en schysst lägenhet där det inte får plats.
Och så står vi där, utan pengar till våran nya schyssta lägenhet. Med golvvärme och helkaklat badrum.
Då tänker jag bli lite lessen i ögat.
När vi hittat något nytt.
Jag och älsklingen alltså.
Jag älskar den här lägenheten, jodå. Ibland hatar jag den också, men oftast älskar jag den.
Men jag orkar inte en vinter till med kalla golv. Det går inte. Mitt psyke klarar det inte, och inte min hälsa heller vill jag nog påstå. Aldrig har jag väl varit så förkyld om hösten, vintern och tidiga våren som under tiden jag bott här.
Det blir så när man har underkylda fötter mest hela tiden.
Och vi vill ju ha en familj, barn alltså. Men blivit förbjudna av svärmodern att ha barn i den här lägenheten, just för att badrumssituationen är ohållbar. En bäbis fryser ihjäl därinne. (kanske inte nu när vi fått ett nytt, bra element. Men garanterat förut!)
Sånt, och nytt porslin, sitter jag och funderar över.
Medans folk dör i Haiti.
Det är ju nåt som inte är som det ska.
Nu ska jag dryga ut min mobilräkning genom att smsa AKUT NU till 72900.
För i Haiti, där behövs mina 50 kronor mer än här.
Kommentarer
Trackback
