Angående bullen
I've gone public. Thank God.
I arton veckor har jag velat skriva av mig. Om mina tankar och funderingar. Men inte vågat, för få har vetat. För tidigt, för nytt. Måste bara...
Nu har jag berättat på facebook. Och säkert missat massor med människor som borde fått reda på det på annat sätt.
Som kanske inte är överlyckliga över sättet de fått reda på det. Men jag kunde bara inte vänta längre.
Men just nu vill jag bara vara lycklig. Bara en liten stund till. För vi såg bebis på en skärm igår jag och Älsklingen.
I arton veckor har jag velat skriva av mig. Om mina tankar och funderingar. Men inte vågat, för få har vetat. För tidigt, för nytt. Måste bara...
Nu har jag berättat på facebook. Och säkert missat massor med människor som borde fått reda på det på annat sätt.
Som kanske inte är överlyckliga över sättet de fått reda på det. Men jag kunde bara inte vänta längre.
Jag har lixom inte bara lagt på mig lite vikt..
Jag är gravid.
Nu ska här byggas bo. Spjälsäng, check. Resten.. eeehh.. inte check. Barnvagn, kläder, sovpåsar, babysitters, skötbord. Bil? Och, mest viktigt känns det som emellanåt, ny lägenhet. För jag vet fan inte om det går att ha ett barn i den här, vintertid, kalla lägenheten. Hur går det med tuttar som ska funka för att mata bebis när det är 10 grader varmt inne i badrummet så fort det blir dryga 5 minusgrader? Nej. Semestern kommer nog gå åt att fixa ny lägenhet.Jag är gravid.
Och det är helt galet. Vansinnigt. Spännande, roligt, utmanande.
Och skrämmande. Livsavgörande och lite otäckt.
Men just nu vill jag bara vara lycklig. Bara en liten stund till. För vi såg bebis på en skärm igår jag och Älsklingen.
Och det är inte på låtsas.
Kommentarer
Postat av: lillasyster rödhår
och det var ingen alien!!! <3
Trackback
