Knäpp 1.1
Som mor blir man ju omedelbart rätt knäpp har jag märkt (om man inte var det innan...).
Man hejjar på sitt barn i allt från rapning och fisar till när man börjar skymta första leendet och för att inte tala om när det börjar bli dags att lyfta på huvudet.
I helgen har vi legat på magen jag och Alva (medans Eric tittat förundrat på... mig) och jag har hejjat på och skrikit gällt av lycka. Att grannarna inte ringt efter akutpsyk är ett under.
Och trots att hon emellanåt blir så arg så hon gråter för att hon måste ligga kvar där på magen så lyckas hon lyfta på huvudet. Och jag skriker ännu mera. (Jorå, jag har det på film)
För det är något magiskt när det sker så där första gången på riktigt.
Man vet liksom inte riktigt vart man ska ta vägen någonstans och vill helst bara springa ut på balkongen och gorma och dansa lyckodans. Nu gör man inte det av två anledningar, först och främst för att man bor i stan. Inte på landet längre och för det andra för att det blåser småjävlar och regnar ute.
Men annars kunde det ha inträffat.
Annars funderar vi endel över sömn just nu.
Alva lägger sig gärna vi tio - halv elva om kvällarna.
Och sover gärna ut på morgonen till någon gång mellan åtta och tio (lite beroende på humör).
Sen är hon helt slut efter en timme. Det spelar egentligen ingen roll när hon går upp, hon är färdig för första tuppluren efter en timme. På sin höjd efter en och en halv timme.
Då sover hon i max 45 minuter, och sen är hon redo att ta sig an dagen i ungefär två timmar till.
Ska det vara så?
I fredags var vi hos FrauPels och lille P, och hon somnade i vagnen (vilken tremånaders bebis gör inte det liksom) så FrauPels sa att vi kunde ställa vagnen i hallen så fick hon sova vidare. Hon sov i två timmar. Jag trodde att hon hade dött flera gånger. Mjölkframsprutningen (som visar att det var minst två timmar sedan hon åt och som jag aldrig kommer vänja mig vid. Det.Är.Obehagligt) gick igång två gånger, jag trodde att jag skulle dö.
Men, ingen av oss dog, och strax efter att vi hade klarat av lunchen (japp - efteråt!) så vaknade hon och var på ett strålande humör i säkert tre timmar.
Hur får jag henne att sova så länge fler gånger?
Detta ständiga funderande och oroande som småbarnsförälder. Det borde vara förbjudet.
Viggo är PRECIS likadan! :) Fast han somnar gäärna lite tidigare runt halv åtta, åtta nångång och så går vi upp halv åtta, åtta =)ibland halv nio.. Jag undrar också hur man får dom att sova längre än typ en timme åt gången på dagen.. jag försöker hålla igång honom mycket så han ska bli trött och sova längre men det verkar inte funka..haha
Har tyvärr inget tips, men hoppas ni löser det! Och att det går bra med ersättningen?! Kram
Åh, Alva somnar gärna till vid sjutiden, men bara för en halvtimme så hon orkar resten av kvällen :)
Försöker oxå hålla igång henne, men det slutar mestadels med övertröttma... Ersättningen gav vi upp, det ordnade upp sig med mjölken, hon tog bara ersättning två kvällar, sen ville hon inte ha mer. Kan ses både bra och dåligt :) Kul det ska bli att träffas allihopa nästa vecka! Kram
