Fröken Nilssons Bravader

Jag har gått igenom en förändring den senaste veckan.
Mina jättebomber is no more. Välkommen normal behå-storlek!
(möjligt att jag redan har skrivit någon rad om detta. Ursäkta isånnafall!)

Amningen tog slut medans vi var i Uppsala. Helt plötsligt fattade jag inte vitsen med att amma morgon och kväll endast. Eller som jag gjorde någon dag, bara morgon.
Alva har hittills inte gjort någon grej av det. Misstänker att vällingen är snäppet bättre än morsans vattniga mjölk.
Detta betyder två saker, jag har fått pumpa ur ett par gånger (två, alltså ett par) för att det varit lite ömt och svullet i vänsterbröstet. Det bröst som aldrig jävlats under amningen men som heller aldrig riktigt hämtade sig efter att jag i början superammade på högra då jag höll på att få stockning flertalet gånger.
Men det betyder också att jag kommer få införskaffa nya behåar inom en snar framtid. (Läs, när första ritkiga lönen kommit) Och att jag har lagt undan alla amningsbehåar och dito linnen.

Sakta känner jag också att jag kommer tillbaka, som att amningsbubblan spruckit och att jag är mer mig själv.
Så här i efterhand kan jag säga att jag varit rätt trött på amningen i ett flertal månader. Snudd på deprimerad och definitivt frustrerad. Samtidigt är det få saker som slår bondingen och myset som uppstår vid amningen, speciellt när bebis är liten. Så jag ångrar definitivt inte att jag gått igenom amningskarusellen!

En tredje sak som skett är att jag numera kan lämna över nattningen till Eric.
Halle-freakin-luja.
Så i fredags kväll var jag på Harry Potter and the deathly hallows pt 2 med Frida, Lisa och Matilda.
Och vi satt efteråt och snackade igenom filmen över lite ätbart och jag kunde ta ett glas vin. Wohooo!
Filmen var gryym.
Det är lite för länge sedan jag läste boken, så jag störde mig inte så mycket på saker som kanske inte var med eller saker som var tillagda. Däremot var det några saker som jag saknade. Men för att inte spoila något ska jag hålla dom för mig själv, eller, vi pratade ju igenom dom i fredags :)
Annars går vi hemma ihop.
Idag har vi varit i Kumla hos papps och ätit lunch.
Alva tömde en kopp kallt kaffe över sig och morfar och var lite trött och gnällig i slutet.
Men det gick bra. Till och med att sitta i morfars knä gick bra, vilket känns extra skönt. Vi får helt enkelt fortsätta morfar-träna så Alva känner igen honom.