Onsdagsmorg... förmiddag

God förmiddag!

Har precis sövt Alva och lagt henne i spjälisen.
Vi har varit uppe sedan halv åtta och lekt, myst och ätit frukost.
Jag har sagt det förut, flickebarnet tigger som en hund, får hon inte vad hon är ute efter (ofta något som finns i mammas eller pappas hand) blir hon galen. Galen!
Just nu är det surdegsbrödet som Eric börjat baka som står högst upp på listan.
Så, medan barnet, och pappan också för den delen, tänkte jag sitta här i lugnet och försöka lära mig ett nytt tangentbord. Våran HP-laptop gav upp här i slutet på förra veckan, så vi har införskaffat oss en Packard bell istället, HP är bra, men vi är rädda för dom då den förra blev så jävulskt varm och allt som oftast överhettade sig själv när man höll på med något roligt/viktigt. Gärna vid fotoredigering.
Har smsat lite med Frida och hoppas nästan att Alva ska göra som hon brukar, dvs vakna efter en halvtimme/40 minuter så vi kan åka ut och träffa Frida på IKEA medan Eric förmodligen fortfarande sover.
Visst duger picknick i eftermiddag också, men IKEA är ju alltid IKEA liksom.... Dessutom har ju faktiskt barnbidraget kommit ;) Annars får vi ta en sväng upp på stan jag och Alvisen, funderar på att köpa barntallrik till donnan som är enklare att komma ner i än skålarna och tupperwareburken vi använder i dagsläget.
Kanske måste ta en sväng om Våra små, stackars oss :)

Annars sitter jag och förfasas över att juli snart är slut.
För när juli är slut kommer augusti och efter augusti kommer september och DÅ ska jag börja jobba.
Skräckblandad förtjusning.
Samtidigt som jag bara vill kasta mig ut i badrums/köksinredningsvärlden igen (åååh, känna på material, lära in nya möbelserier, vad säljer vi för badkar numera?) så innebbär det också att jag måste memorera in alla våtrumsregler igen. För jag kan ju inte säga att det är något jag underhållit under det dryga året jag varit hemma.
Borde jag gå in på bkrs hemsida för att ladda ner reglerna och läsa in mig på dom? Mmm.. nä.
Vi tar det då. Alla grunderna har jag ju, och det är inte svårt att fråga kollegorna heller.
Och samtidigt som allt känns spännande och nytt och jag bara vill iväg igen, känns det otroligt svårt att lämna min lilla skrutta hemma. Vi har ju umgåtts 24/7 i (medräknat graviditeten) 20 månader. Inte konstigt att man har separationsångest. Dessutom är hon ju hemma när jag kommer hem från jobbet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0