Trött men lycklig

Vi har precis återvänt till Svärföräldrarnas efter ännu en utflykt!

Efter sex år har vi liksom kommit på (både vi från Örebro och svärföräldrarna) att man inte behöver stanna kvar i stan bara för att man är på besök. Bättre åka på utflykt än inget göra alls!
Så.
I förrgår var vi till Stockholm.
Först planerade vi Furuvik, men ställde in. Sen planerade vi Skansen, tog med oss faster Anna och åkte med pendeln till Stockholm.
I Stockholm var det vaarmt. Så vi ställde in Skansen också, strosa runt, funderade på varför varken Eric eller jag hade packat kläder som passade bättre för vädret (tajt trikå i dryga 30 grader? Nej. Tack. Major fel.) och besökte Rosendals trädgård. Där käkade vi en grym räksallad i kafét och packade oss in mot stan igen. Hade det varit lite svalare hade vi gått ett varv runt trädgården och sen gått tillbaka till kafét för att hugga in på de grymma sötsakerna.
Tillbaka inne i centrum köpte jag mig två klänningar, bytte om på en toalett och tyckte livet såg himskans ljust ut igen. Alva stortrivdes i kusinens vagn, även om hennes mamma bannade sig själv ordentligt att parasollet inte kom med från Örebro. Erics skjorta löste dock bristen på solskydd.
Helt slut av värmen och promenerandet satte vi oss på tåget tillbaka till Uppsala.
Ingen dirket aircondition i vagnen, däremot ett rätt roligt samtal två personer emellan på andra sidan gången.
Seglarbrat som försöker vara coolare än han är genom att påstå att Flogsta är som ett "gated community" för att det inte går att köra bil där och berätta att pappa minsann jobbar på Bank of America medans mamma jobbar på Nordea. Och, att utflykten han och sällskapet nyss varit på varit som "en tiodagars firmafest". Kul!

Igår åkte vi ut till Wiks slott.
Ett rätt coolt slott, fyrkantigt, hur högt som helst och med värsta tinnarna på taket.
Påminner lite om Örebro slott i byggnadsstilen. (Tycker jag...).
Då slottet ligger precis vid Mälaren så finns det badplatser där, med sköna grönområden där vi satte oss och mös till det mest hela dagen. Ännu en gång förbannade vi oss för att vi glömt iallafall badkläder hemma. Hallååå!??!??!

Idag har vi varit till Öregrund och Gräsö.
Däremot lämnade vi mesta solen hemma verkade det som, vi bjöds på både stormvindar och tunga, tunga regnmoln. Gräsö gav både mig och Eric Fårö-vibbar (kanske för att det var likdan färja?) och Alva fick prova på vattnet i havet. Eftersom hon är betänksam mot ytterst lite försökte hon dra med sin mamma längre ut än strandkanten, men tji fick hon. Mamman tyckte nämligen att det var k-a-l-l-t i vattnet.
Öregrund är en rätt mysig liten stad som vi nog ska besöka en dag när alla små rara butiker är öppna, speciellt en blev vi intresserade av både Svärmor, Gudmodern och jag. Svärfar och Eric tyckte det var mest intressant att promenera. Vi åt mat (hamburgare eller stekt strömming) på ett ställe som hette Bryggan, och Alva charmade skiten ur ett sällskap som satt vid bordet bredvid oss. Förövrigt var det rätt enkla namn som gällde där i hamnen. Bryggan, Briggen, Jakten och något mer som var så där med -en på slutet. "Thai och grill" stack definitivt ut, både tack vare namnet och menyn som var just grillat och thaimat, sida vid sida.

Imorgon är tanken att vi ska åka hem, eftersom jag har en tid hos kiropraktorn på tisdag morgon.
På onsdag trodde jag att jag skulle med tjejerna på Harry Potter, emn det är visst inte förrns på fredag, och på torsdag är vi utbjudna av Frida och Sven. Vi får se om vi klarar av att lämna Alva hemma, det vore isåfall en första gång!

I övrigt trodde vi att vi var smarta som gick över till fullkornsgröt.
(Karin, nästa gång du har information om vad som hänt E efter ny diet, säg till mig, inte Eric. Han trodde att jag visste mer än jag gjorde.) Det var helt enkelt inte så smart, tänderna vi trodde var påväg visade sig vara nyheter i kosten (fullkorn), den senaste veckan har Alva bajsat mer än hon gjorde som nyfödd och idag efter att vi gått tillbaka till sexmånadersgröten har hon bajsat två gånger.
Annan nyhet är att jag inte ammat sedan i förrgår morse. Jag känner mig både fri och avpoletterad. Men det går nog över.

Jag avslutar med att säga att jag är så himla lycklig att jag har min familj. Ord kan inte beskriva!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0