Fröken Nilssons Bravader

Eller?

God förmiddag!
Vi har vaknat på våran bästa sida här på gatan.
Visserligen har jag ammat vid tre och vid fem och vid sju (nu får det fanimej vara nog! från och med ikväll gör vi om avvänjningskuren igen, goddamnit!), men vid halv nio när vi gick upp efter tio minuters bus var vi båda glada, pigga och på glatt humör. Det glada, pigga och goda humöret försvann i samma sekund som barnet blev trött men inte ville sova. Skönt att det bara tog en timme idag samt en nedmontering av "bågen" på vagnen. (Ni vet, den som alla barn sitter och håller sig i alternativt tuggar på, som liksom ska förhindra att de tar sig ur vagnen..)
Ha fötterna uppe på den och sparka på den medan mamma försöker vagna är ett toppensätt att hålla sig vaken på.
Sen blev hon hungrig mitt i alltihopa och halvsov vid bröstet, så jag lyfte ner henne i spjälisen där hon vaknade och gallskrek inom ett par sekunder. Ibland önskar jag att jag började arbeta i förrgår.
Nu sover hon iallafalla sedan en kvart (tjugo minuter) tillbaka, fastspänd i vagnen.

Hade också fått för mig att jag hade bilen idag.
Det hade jag inte.
Så mina planer att spontanöverraska pappa/morfar på hans arbetsplats eller hälsa på arbetskamraterna gick i kras.
Vi kanske inte ska köpa ny bil, vi kanske ska köpa en till? (hahaha)
Ibland var det enklare när Eric inte hade något körkort. Å andra sidan är det hemskt trevligt att få sitta bredvid istället. Det är så mycket man missar när man sitter och koncentrerar sig på vägen.
Men.
Nu måste vi ta tag  i bilköpandet.
Jag kommer inte ihåg om jag berättade det i inlägget om Kumlamarken, men en Yaris Verso har sannerligen inte utformats för barnfamiljer.
När vi åkte till Kumla var det "bara" jag, Frida och Alva. Ihop med en rullator med tillhörande cykelkorg, en barnvagn och ett babyskydd (plus den där kassen med returpapp...).
Då kunde vi ställa rullatorn på den lediga passagerarplatsen bak.
Hem var det Lisa, jag, Frida, Alva, rullator och korg, barnvagn, babyskydd, pappkasse och palljävel.
Barnvagnen på högkant i bagaget (enda sättet att få in den), pappkassen mellan Lisa och Alva, pallen framför pappkassen, rullatorn ihopvikt ovanpå pappkassen mellan tjejerna bak, Lisa höll i rullatorn och hade korgen i knät. Nästa gång blir det barnvagnen på takräcket... Farbror Polisen hade nog haft en del frågor om han hade sett oss...
Jag.vill.ha.en.ny.bil.
Bums.

Började för övrigt läsa "Sova hela natten" igårkväll.
Kom halvvägs innan det var sängdags.
Vissa saker känns hemskt bra, andra saker känns inte så bra.
Att hålla ner barnet i sängen till exempel. Och att få till en hörna som är hennes egen känns svårt (är säkert skitenkelt egentligen), fast det har hon ju å andra sidan redan. Eventuellt blir det (om jag bestämmer mig för att köra en kur) så att vi får byta sängsida igen så jag kan smyga ut och ramsa. Så mycket att tänka på.
Men, till och börja med blir det amning-på-natten avvänjning. Med lite tur slipper vi då köra SHN.
Samtidigt känns det ju inte alls bra att dels amma henne till sömns och om inte det funkar antingen bära henne eller spänna fast henne och vagna. Jag gillar inte tanken på att ha henne fastspänd hela natten. Om man tar en promenad är det en annan sak, men på natten vill jag att hon ska kunna röra sig. För rör sig om nätterna gör hon!
Nåja, jag tror minsann att fröken fräken har vaknat, det pratas lite i sovrummet. Den obligatoriska halvtimmen är avklarad.