Fröken Nilssons Bravader

Joru.

Bröst är det nya heta i bekantskapskretsen ska ni veta.
Det pratas, kläms, känns och växer så det knakar.
Fina, fina systrarna ska genomgå förebyggande bröstoperationer.
Lisa (aka Rödhåret) är först ut inom, förmodligen, bara någon månad.
Hon ska få nya, fräscha tuttar som det inte ska bli cancer i. (Och, enligt egen utsago, blir det perky tuttar som kommer sparka rumpa med mina rynkiga taxöron när vi närmar oss hundra år.)
Sara (aka Gotlandsbon) kommer vänta ett par år, kanske skaffa nåt barn som hon vill kunna amma och så där.
Sen kommer hon och Lisa sitta och skratta åt mina tuttar. Eller så fixar jag mina också, för grupptrycket liksom.
Jag vill också ha snygga tuttar när jag är hundra år.

Personligen har jag krympt en kupa. Minst.
Låt säga att mjölkproduktionen inte direkt jublat över magsjukan med påföljande feberfrossa som drabbade familjen i början på veckan. Vänstra bröstet har i stort sett lagt av, högra håller i fortfarande, men med reducerad kapacitet.
Helt plötsligt inser man hur jävla smidigt det är när amningen funkar. Alltid nöjd? Mhm, eller inte.
Vi får väl se om det löser sig ju längre fram i veckan vi kommer, men när det inte hänt så mycket på fyra dagar så vete katten... Igår ammade jag typ tre gånger på hela dagen. Alva åt med gott mod fruktpuréer, majs/potatis/kalkon-puré och gröt. Obligatoriska snuttandet på kvällen utelämnades såklart inte.

Något annat jag är lite missnöjd över är att hon börjat vakna på nätterna också.
Jag har noll ork och ger med mig omedelbart för hennes krav.
Imorgon är det ny ordning, då åker vagnen tillbaka in i sovrummet.
(pepp, snälla?)
Samtidigt är hon grinig på dagarna helt plötsligt, mycket lite duger åt damen när hon är på det humöret.
Hon passar väldigt bra in på utvecklingssprång nummer fem kan vi säga...

"Vid omkring 23 veckors ålder är det dags igen. Barnet blir missnöjt grinigt och lynnigt. Det beror, som tidigare, på att världen kommer i gungning därför att stora förändringar är på väg. Det femte språnget, som inträffar vid omkring 6 månaders ålder, kan kallas relationssprånget. Barnet lär sig att omvärlden är stor och själv är han eller hon bara en liten prick. Den leksak barnet vill leka med ligger onåbar uppe på en hylla. Mamma och pappa kan försvinna till ett annat rum och då är de borta. Det kan förstås kännas mycket skrämmande.

Nu sover barnet ofta sämre. Kanske har det svårt att somna eller vaknar tidigare. Kanske verkar det ha mardrömmar. Barnet blir blygare och vill helst ha mamma eller pappa riktigt nära för att ha koll på att ingen försvinner. Snuttesaker är viktiga." - Källa Familjeliv.se