Fröken Nilssons Bravader

Efter sju och en halv månad borde jag veta så mycket bättre.
Jag borde veta att våran halvbrist på rutiner inte hjälper ett jävla dugg när det gäller att få lilltjejen att sova på dagarna. Jag borde veta bättre än att försöka vyssa och sjunga i fyrtio minuter.
Det enda som hjälper i det fallet när jag har bestämt att hon ska sova, är vagnen.
Ute eller inne, spelar ingen roll.
Vagning med eller utan tröskel är det som behövs.
För ungen kommer ju inte till ro annars.

Vissa dagar tror jag nästan att hon har adhd. Är det normalt med så mycket överskottsenergi!?

Ändå så står jag där när det är sovdags, handfallen och blir bara mer och mer frustrerad.
Jag ödslar alldeles för mycket energi på att få henne att sova, för jag ger banne mig inte upp.
Är hon trött - ska hon sova.
När Eric går på semester den fjärde juli, då jävlar i min lilla låda blir det åka av.
Om det så ska vara Sova hela natten-kuren!

Well, jag var hyfsat friskt när jag vaknade.
Alva däremot har sitt livs första startelva under näsan, jättesvårt att sova nu ikväll, men vi testar med vagnen. Den är ställbar åtminstone, så har hon högläge hela tiden. Dessutom har hon börjat hosta nu på kvällen, mammas hjärta!

Idag har vi hämtat nya bilen iallafall!
Och vi har cruisat lite under kvällen.
Skönt att komma ner lite mot backen, våran Yaris verso var lite för hög och lite för lätt för sitt eget bästa.
Idag när det blåste typ... orkanvindar var det en konst att hålla den kvar på vägen.

Annars då?
Jo!
Vi var till Uppsala i helgen och hälsade på svärföräldrarna.
Vi hann också med en tur till Sigtuna och Steninge slott, två ställen jag aldrig besökt (supermys båda två!).
Kom hem med boken "Stig och jag gräver en grop" och två ljuslyktor till sovrummet (på Steninge har de en outlet med Kosta Boda..).
Igår var lägenheten dock ett kaos, ouppackade resväskor, smutskläder, rena kläder, kassar med diverse olika innehåll, damm och grus överallt.
För att inte tala om röran på köksbordet. Hur är det möjligt att det kan samlas så mycket saker på ett köksbord?!
Nåja, när jag hade lyckats få undan en del i allafall smsade svägerskan K och undrade om vi itne ville ha besök av henne och E på eftermiddagen. Jag var såklart snabb att svara ja tack, då jag såg en utväg från städningen.
Alva hade ju dessutom samlat stora delar av dammråttorna under amgen tack vare att hon ålar runt och undersöker lägenheten just nu.
Roligast är att jaga spegeln-på-hjul. Näst efter att undersöka diverse sladdar och elkontakter.

Så, vi fick finbesök, Alva försökte lära E att åla och sedan slogs dom om samma leksaker resten av tiden. Jo, de sov en stund också. K och jag drack kaffe och stackars K som är helt utan internet, hemtelefon och tv (tack COMHEM, verkligen!) fick naturligtvis använda vårat internet. Personligen fick jag flashbacks från i höstas.

Imorgon får vi lön och jag ska iväg till MVC och tant doktorn. Om Alva mår bra åker vi ovh träffar snygg-morsorna på Varberga familjecentral också. Annars håller vi oss hemma och kurerar flickebarnet.
Och på torsdag ska vi åka och handla mat. Det ekar tamejfan i vartenda skåp just nu.

Eller?

God förmiddag!
Vi har vaknat på våran bästa sida här på gatan.
Visserligen har jag ammat vid tre och vid fem och vid sju (nu får det fanimej vara nog! från och med ikväll gör vi om avvänjningskuren igen, goddamnit!), men vid halv nio när vi gick upp efter tio minuters bus var vi båda glada, pigga och på glatt humör. Det glada, pigga och goda humöret försvann i samma sekund som barnet blev trött men inte ville sova. Skönt att det bara tog en timme idag samt en nedmontering av "bågen" på vagnen. (Ni vet, den som alla barn sitter och håller sig i alternativt tuggar på, som liksom ska förhindra att de tar sig ur vagnen..)
Ha fötterna uppe på den och sparka på den medan mamma försöker vagna är ett toppensätt att hålla sig vaken på.
Sen blev hon hungrig mitt i alltihopa och halvsov vid bröstet, så jag lyfte ner henne i spjälisen där hon vaknade och gallskrek inom ett par sekunder. Ibland önskar jag att jag började arbeta i förrgår.
Nu sover hon iallafalla sedan en kvart (tjugo minuter) tillbaka, fastspänd i vagnen.

Hade också fått för mig att jag hade bilen idag.
Det hade jag inte.
Så mina planer att spontanöverraska pappa/morfar på hans arbetsplats eller hälsa på arbetskamraterna gick i kras.
Vi kanske inte ska köpa ny bil, vi kanske ska köpa en till? (hahaha)
Ibland var det enklare när Eric inte hade något körkort. Å andra sidan är det hemskt trevligt att få sitta bredvid istället. Det är så mycket man missar när man sitter och koncentrerar sig på vägen.
Men.
Nu måste vi ta tag  i bilköpandet.
Jag kommer inte ihåg om jag berättade det i inlägget om Kumlamarken, men en Yaris Verso har sannerligen inte utformats för barnfamiljer.
När vi åkte till Kumla var det "bara" jag, Frida och Alva. Ihop med en rullator med tillhörande cykelkorg, en barnvagn och ett babyskydd (plus den där kassen med returpapp...).
Då kunde vi ställa rullatorn på den lediga passagerarplatsen bak.
Hem var det Lisa, jag, Frida, Alva, rullator och korg, barnvagn, babyskydd, pappkasse och palljävel.
Barnvagnen på högkant i bagaget (enda sättet att få in den), pappkassen mellan Lisa och Alva, pallen framför pappkassen, rullatorn ihopvikt ovanpå pappkassen mellan tjejerna bak, Lisa höll i rullatorn och hade korgen i knät. Nästa gång blir det barnvagnen på takräcket... Farbror Polisen hade nog haft en del frågor om han hade sett oss...
Jag.vill.ha.en.ny.bil.
Bums.

Började för övrigt läsa "Sova hela natten" igårkväll.
Kom halvvägs innan det var sängdags.
Vissa saker känns hemskt bra, andra saker känns inte så bra.
Att hålla ner barnet i sängen till exempel. Och att få till en hörna som är hennes egen känns svårt (är säkert skitenkelt egentligen), fast det har hon ju å andra sidan redan. Eventuellt blir det (om jag bestämmer mig för att köra en kur) så att vi får byta sängsida igen så jag kan smyga ut och ramsa. Så mycket att tänka på.
Men, till och börja med blir det amning-på-natten avvänjning. Med lite tur slipper vi då köra SHN.
Samtidigt känns det ju inte alls bra att dels amma henne till sömns och om inte det funkar antingen bära henne eller spänna fast henne och vagna. Jag gillar inte tanken på att ha henne fastspänd hela natten. Om man tar en promenad är det en annan sak, men på natten vill jag att hon ska kunna röra sig. För rör sig om nätterna gör hon!
Nåja, jag tror minsann att fröken fräken har vaknat, det pratas lite i sovrummet. Den obligatoriska halvtimmen är avklarad.

Det bloggas visst en aning sporadiskt på det här stället.

Jag skulle vilja säga att det är för att jag har så mycket intressant för mig, men det vore en lögn och mamma sa att man inte fick ljuga. Så därför säger jag som det är, att det är sjukligt tröttande att ta hand om en halvmånaders bebis med temperament from hell.
Idag har vi varit sura/arga på varandra i omgångar.
Jag började med att kinka ihop imorse när hon vaknade halv sju och inte somnade förrns kvart i nio. För att sedan vakna klockan kvart över och tycka att vi skulle vara pigga nu.
Sen sov hon först vid halv två. Inte så lyckat.
Men trots att hon var trött lyckades hon smörja i sig lite torsk och potatis, även om persikopurén efteråt var betydligt godare.

Hon tyckte att jag var helt vansinnigt tråkig när jag försökte framkalla kort på henne, så vi får väl se vad som dimper ner i lådan om ett tag :)

När vi väl kom oss ut hittade vi N & V från mammagruppen ståendes mitt på cykelbanan och tog följe med dom.
Det var fint, de kunde inte komma med ut när vi andra satt i Stadsparken igår och innan det var vi magsjuka och innan det var det träff hos oss och de smet tidigare för att gå på 6 månaderskontroll, så nu fick vi uppdatera lite och prata sömn. Har fått låna Sova hela natten och ska läsa igenom den för att se om vi ska tillämpa den på Alva, skulle gärna se att hon sov i tolv timmar i sträck. Det gjorde ju inget om hon fick för sig att sova längre än fyrtio minuter åt gången på dagen  heller, så jag skulle kunna få tagga ner lite och vila upp mig också.
Imorse kvart över ni var jag inte den gladaste camparen i stan, eftersom jag kanske sovit en kvart, och det är precis för lite.

Nu ska jag kolla hur det går för Eric Saade i schalgern, jag har inga som helst förhoppningar då jag gillar honom ungefär lika mycket som jag gillar Alexander Ryback. Men kanske, kanske kan alla kvinnor och fjortisar som röstade på Ryback för två år sedan rösta på Eric ikväll, och då kan det ju gå förjävla bra för Sverige.
Men jag tycker ändå att vi skulle skickat Danny Saucedo, eftersom han sjunger bättre, dansar bättre och verkar vara en lite bättre människa. Likförbannat kommer jag bli skitsur om vi åker ur semin i år också.
Man kan tävla i musik.

Men, tro inte att jag tyckt att dottern varit en pina hel dagen, kolla in bilden nedan så förstår ni att jag aldrig kan vara arg särskilt länge.

Joru.

Bröst är det nya heta i bekantskapskretsen ska ni veta.
Det pratas, kläms, känns och växer så det knakar.
Fina, fina systrarna ska genomgå förebyggande bröstoperationer.
Lisa (aka Rödhåret) är först ut inom, förmodligen, bara någon månad.
Hon ska få nya, fräscha tuttar som det inte ska bli cancer i. (Och, enligt egen utsago, blir det perky tuttar som kommer sparka rumpa med mina rynkiga taxöron när vi närmar oss hundra år.)
Sara (aka Gotlandsbon) kommer vänta ett par år, kanske skaffa nåt barn som hon vill kunna amma och så där.
Sen kommer hon och Lisa sitta och skratta åt mina tuttar. Eller så fixar jag mina också, för grupptrycket liksom.
Jag vill också ha snygga tuttar när jag är hundra år.

Personligen har jag krympt en kupa. Minst.
Låt säga att mjölkproduktionen inte direkt jublat över magsjukan med påföljande feberfrossa som drabbade familjen i början på veckan. Vänstra bröstet har i stort sett lagt av, högra håller i fortfarande, men med reducerad kapacitet.
Helt plötsligt inser man hur jävla smidigt det är när amningen funkar. Alltid nöjd? Mhm, eller inte.
Vi får väl se om det löser sig ju längre fram i veckan vi kommer, men när det inte hänt så mycket på fyra dagar så vete katten... Igår ammade jag typ tre gånger på hela dagen. Alva åt med gott mod fruktpuréer, majs/potatis/kalkon-puré och gröt. Obligatoriska snuttandet på kvällen utelämnades såklart inte.

Något annat jag är lite missnöjd över är att hon börjat vakna på nätterna också.
Jag har noll ork och ger med mig omedelbart för hennes krav.
Imorgon är det ny ordning, då åker vagnen tillbaka in i sovrummet.
(pepp, snälla?)
Samtidigt är hon grinig på dagarna helt plötsligt, mycket lite duger åt damen när hon är på det humöret.
Hon passar väldigt bra in på utvecklingssprång nummer fem kan vi säga...

"Vid omkring 23 veckors ålder är det dags igen. Barnet blir missnöjt grinigt och lynnigt. Det beror, som tidigare, på att världen kommer i gungning därför att stora förändringar är på väg. Det femte språnget, som inträffar vid omkring 6 månaders ålder, kan kallas relationssprånget. Barnet lär sig att omvärlden är stor och själv är han eller hon bara en liten prick. Den leksak barnet vill leka med ligger onåbar uppe på en hylla. Mamma och pappa kan försvinna till ett annat rum och då är de borta. Det kan förstås kännas mycket skrämmande.

Nu sover barnet ofta sämre. Kanske har det svårt att somna eller vaknar tidigare. Kanske verkar det ha mardrömmar. Barnet blir blygare och vill helst ha mamma eller pappa riktigt nära för att ha koll på att ingen försvinner. Snuttesaker är viktiga." - Källa Familjeliv.se

Mhm, det blev ju en förjävla rolig vecka det här.

Alva hade  ju som sagt tidigare feber i söndags och i måndags men piggnade till i tisdags.
Lagom som Eric drog hem en sväng magsjuka som även drabbade mig över onsdagen.
Vi har haft typ samma symptom som Alva hade, månntro är hon boven i dramat?

Idag är vi typ friska alla tre, även om Alva var löjligt gnällig de sista två timmarna.

Orkar faktiskt inte skriva mer nu, kommer kanske ett inlägg imorgon mellan tvättningarna (onda baciller skall väck, väck, väck!). Bjussar på en bild från igår när Alva snodde Erics blåbärssoppa.

Hur kan det komma sig att det aldrig går över?

Ha-begär.
Största I-landsproblemet sedan typ... Iphonen dog av för lite batteri, eller sedan det hux-flux snöade för en timme sedan.

Man surfar runt, eller går på stan för den delen, och så står man framför den där galet dyra saken som man egentligen kanske inte behöver, men vill ha ändå.
Idag handlar det mest om en tripptrapp-stol.
Fast det är faktiskt en rätt bra sak. Fast vi har ju en sån plaststol från IKEA, och de har ju en råsnygg stol i trä också, som är betydligt billigare än tripptrappen. Det finns en liknande på Våra små som är fin också.
Men vad ska man satsa på?
Tripptrapp-stolen växer ju med Alva så att säga.
En vanlig barnstol blir ju tillslut för liten. Eller?
Kloka, kloka läsare, jag vet att ni har svar på vilken barnstol man borde satsa på.
(eller om man ska behålla plaststolen vi har och bara köpa en bricka till.)


Annars drar vi en lättnadens suck idag.
Alva fick plötsligt feber i söndags eftermiddag (39,4). Vi ringde 1177 som sade att det oftast inte är någon fara, vätska på och om det inte går över inom 12 timmar bör man ringa VC. På kvällen kräktes hon och vi tyckte det kändes bra att åke till Akuten. Väl där kräktes hon igen. När vi fick komma in var hon feberfri (37,2) och mest arg för att hon var tvungen att ligga naken i korridoren. Så vi fick åka hem efter att ha pratat meddoktorn som sa att det var ok att ge alvedon om det kom tillbaka.
Igår hade hon feber hela dagen. Mitt på dagen toppnoterade vi 39,8 och jag tryckte i en alvedon.
Man är hyfsat uppjagad när man inte fattar hur man får upp plasten runt suppar... Jag såg inte ens att det var flikat högst upp....
Att ligga själv var inte att tänka på utan jag satt i stort sett ihop med hjärtat fram tills att Eric kom från jobbet.
Tack och lov att jag hade lite assistans av mormor, annars hade jag nog brutit ihop innan klockan slagt halv ett.
Idag hade hon bara 38 på morgonen! Hurraaa!
Och nu när jag lade henne för snart en halvtimme sedan kändes hon feberfri.
Min lilla strumpa!

Vintern raasat ut bland våra fjällar!

Igår var det den trettionde april.
Kungens födelsedag, Valborg, fröken O:s treårskalas-dag och sist men inte minst finaste rumpnissans 6 månadersdag.

Vi spenderade dagen på så sätt att Eric gick upp med Alva när hon inte behagade somna om efter morgonmålet vid tjugo över sex. Mig väckte de genom att klampa in i sovrummet någon minut innan nio, bastarder <3
Alva hade bestämt sig för att -inte- sova efter en timme igen, som hon brukar göra, utan tyckte att drygt tre timmar var en superbra idé. Hon somnade efter att hon ätit igen och sov - hör och häpna -  säker tio minuter.
Det här med att inte sova förmiddag tycker modern är en dum idé, Lillskrutt blir nämligen så tjurig de sista 30-40 minuterna. Vi funderade på att åka till ÖBAB och kolla på våran nya bil, men det kom något emellan och vi promenerade ut till Solhaga istället för att gå på kalas. Äntligen sov Alva, men vad ska man sätta emot när vagnen rullar så fint? Vi satt ute på nya altanen och målade den med blåbär (inte bokstavligt, men när man tappar blåbär på trät och får en sko eller två över så...) och Alva och kusinen E gick från famn till famn och Anders och Pälle gjorde det de gör bäst - fixade och skruvade till Frida och Svens stora förtjusning.
När det hade gått ett par tre timmar och Alva var så trött att klockorna både stannat och börjat gå baklänges tog Eric henne en tur runt husen. Alva visade vad hon tyckte genom att göra pruttljud hela vägen.
När hon fortfarande var trött tog jag och Sven henne och gick mot Karlslund. Nämnde jag att jag valt mina nya skor att gå i? Och att jag hade nylonstrumpor/små-små-nät-strumpor på mig? Mmhm, fatta skoskaven på utsidan av båda lilltårna. Smärta. Men vi tog oss runt! Och Alva somnade = värt smärtan.
Vi tre stannade hela kvällen och grillade grym entrecote och grym flintastek innan vi gick iväg till brasan med två barnvagnar och en rullstol. Tur att vi var tillräckligt många par händer :)

Kvällen gick hyfsat bra, jag är inte helt nöjd med att Alva inte kunde sova ordentligt, hon sov en timme, vaknade, sov en timme och vaknade. Nattsömnen blev en aning hackig just därför. När vi kom hem vid halv elva nattade jag henne med tutten (åååh, hon är så täppt i näsan, mammas hjärta brister!) och lade henne i sin säng och hon sov till kvart i fem innan hon vaknade igen. Sen sov hon till sju och tyckte att vi skulle gå upp, trots att hon egentligen inte vaknat till. Runt åtta tyckte jag att hon gnuggat sig för mycket i ögonen och vi somnade - i tio minuter. Sen var och trött och grinig till strax innan tio innan hon efter ett raseriutbrott somnade och hon sover än.
Jag har under tiden hon sovit hunnit läsa bloggar OCH kolla upp förskolor.

Förskola är något som vi kommer behöva ha till hästen har vi insett nu, eftersom jag tydligen ska börja jobba typ i september. Möjligen i öktober (jag skulle ju vilja att hon är ett år...) men vi ska sätta oss och planera resten av året här snart. Eric har sagt till på jobbet att han tar semester hela juli och sedan är pappaledig i tio veckor. Vi hoppas att jag har en del semester att ta ut så vi kan vara hemma båda två, annars kanske jag får jobba en sväng redan från augusti. Jag känner att vi kanske borde ha planerat vår föräldraledigheter lite bättre. Men, första barnet är då man lär sig, eller hur var det? Alternativt hoppas vi på att Rödhåret inte kommer in på sin utbildning i Borås och anställer henne som nanny istället. Att hitta andra barn för Alva att umgås med tror jag inte kommer vara så svårt, Öppen Förskola finns typ varje dag i veckan och annars kan man bli med i Parkleken.

Nu vaknade visst Alva (hoppas jag, för Eric drog upp persiennerna i sovrummet).
Dags att planera dagen, Eric hotade med städning och organisering igår.
Hoppas vi kan ta paus ibland, kanske gå och gunga!

Idag har vi varit på äventyr må ni tro, på flera olika sätt.

Först var vi till Audiologen på USÖ och fick konstaterat att Alvas hörsel verkar helt normal.
Fast för att ändå hålla koll kallas vi när hon ör ett och ett halvt. Sexmånadersbebisar är liksom bara så samarbetsvilliga liksom...
När Eric åkte bil från sjukhuset tog jag och Alva nya fina vagnen, som vi förresten både plockade isär, tvättade och plockade ihop utan större åthävor igår. Den gick finfint och Alva sov som en klubbad säl hela väge hem.
Väl hemma tyckte jag att vi kunde sitta en stund ute i trädgården (läs, jag satt gärna ute en stund medans hon sov klart) och mellantjejen som bor mittemot oss i trappen kom och pratade lite allmänt.
Hon påstår sig veta att Alva blir brunögd, möjligen grönögd. Fast hon såg lite rosa också.

På eftermiddagen fick vi besök av mammor och barn från föräldragruppen, vi satt ute i trädgården och käkade fruktsallad och glass under tiden som barnen hade mer eller mindre skrik-kalas :)

Jo!
Vi sänkte Alvas spjälsäng idag också, vilket snabbt visade sig var rätt gjort. När jag satte ner henne för att bädda upp våran säng ställde hon sig omedelbart upp mot spjälorna, som den naturligaste sak i världen.
Hon stod visserligen inte särskilt länge, men hon stod!

Förövrigt vill jag skriva av mig lite om sorg.
Jag bär ju ständigt på en sorg efter min mamma.
Och det är inte alltid en dålig sorg, med det menar jag att jag inte alltid är ledsen utan tvärtom - oftast kan jag tänka på henne och vara glad åt tiden vi fick ihop ändå (klyschigt, jag vet).
Sedan ibland blir det bortiknas.
Som igår när jag tvättat kläderna jag hittade efter mig och systrarna i helgen hemma hos pappa.
De där kläderna bär på en historia, eller kanske flera, tyckte vi om dom? Gjorde vi något speciellt i dom?
Det skulle jag vilja veta, och jag är rätt säker på att min mamma hade kunnat berätta en hel del om de där sparkdräkterna och klänningarna.
Så jag stod nere i tvättstugan och saknade min mamma så förgjordat.

Idag var det lite likadant, bland det sista min mamma gjorde var att utbilda sig till audionom.
Lagom som hon fick jobb (i Jönköping) fick hon bröstcancerdiagnosen, och hon hann aldrig börja.
(Ändå hade hon kvar jobbet tills hon dog. Det där stället som hon skulle jobbat på var så jäkla bra.)
Och jag tror att hon som undersökte Alva idag var en gammal klasskamrat till mamma (fast jag vågade inte fråga). Efter att undersökningarna var klara tänkte jag "det här hade jag velat dela med mamma".
Min mamma hade ju kunnat förklara så mycket, inte bara om undersökningarna som Alva var med om, utan om Erics hörselskada, och även Fridolins. Jag saknar hennes kunnande!
Jag saknar att kunna ringa och berätta om min dotters framsteg, vilket jag hade gjort mest hela tiden förmodligen för att låta henne vara med därborta i Jönköping.
Hmm, svårt att förklara (eller, svårt att få ner på pränt). Men jag tror jag gör mig hyfsat förstådd ändå.

Vojne vojne.

Sitter med fötterna i ett välförtjänt fotbad.
Idag har jag:
-pratat med facket om man får ta semester under mammaledigheten. Och fått redan på att det finns mera pengar att hämta.
-pratat med handelsbanken om att vi nog borde ta och tjäna ihop till en handpenning innan vi tar något mera lånelöfte. Handelsbanken tyckte att vi tänkte helt rätt.
-avbokat en klipptid på Ego, dessvärre fredagstiden som innefattade vin, men den första tiden innefattade slingning.
-mailat min chef
-köpt bajspåsar och en spegel till bilen, så jag ser varför Alva är arg.
-tvättat

Och köpt lite mera kläder till mitt barn, i storlek 68.
Hade tänkt skaffa mig ett par nya skor, men de har byggt om inne på Scorett i stan så jag hittade ingenting, eller... ett par rosa converse till Alva. För 299:-. Det är mera än de skorna jag tittat ut åt mig själv, och mycket mindre materialåtgång. Så det blidde inga skor till henne. Kanske ska jag be Pälle köpa ett par fejk när han åker till Thailand nästa gång?!
Jag har också lockat isär den nya vagnen i molekyler för att komma åt att tvätta typ allt.
Det ska bli hemskt spännande att se huruvida jag får ihop den igen. Men Eric lyckades ju med suffletten, så den får väl han fixa - haha!

När vi gick upp på stan somnade Alva (helt enligt planen) och vaknade gjorde hon inne på Våra Små.
Lite senare när vi närmade oss hemadressen och hon fortfarande var vaken tänkte jag för mig själv att det nu var dags för Skruttan att gunga.
Och som vi gungade! Vilken succé!

.. ja, påsken alltså.

Vi har umgåtts med släkt och vänner i flera dagar!
I torsdags kom älskade Gotlandssystern till fastlandet och hon väntade på skjuts av pappsen här hos oss.
I fredags var det traditionell påsklunch hos fastra mi, så få som vi var i år vet jag inte om vi någonsin har varit. Inte för att elva personer är någon liten skara, men vi brukar vara bortemot tjugo om alla kan.
När vi åkte från fastra körde vi en sväng om hemmanet och hälsade på min mammas kusin och hennes familj som enligt traditionen kommit upp (vartannat år-traditionen, nästa år ska våran gren åka ner). Vi åkte hem framåt kvällen och återvände på Påskafton efter en mindre runda på Bauhaus åt Onkel. Vi grillade på kvällen och var inte hemma förrens halv tolv tror jag. Stackars Alva, det har varit så mycket nya ansikten i helgen att hon var alldeles vimmelkantig när hon vaknade på Påskdagen. Så vi beslöt oss för att skippa påsklunchen vi var bjudna på och bara rå om varandra istället, vilket jag tror var behövligt. Vi gick på promenad, köpte med oss kaffe och drack det i skuggan av ett träd vid ån medans Skruttan sov.
Igår var lillasyster här och käkade lunch och sade hej då, för imorse klockan sex gick tåget mot Stockholm och ön igen. Vi gick även en promenad till Behrn-abeau arena och droppade av eric som skulle kika på ÖSK-Helsingborg (vi gick hem och myste på balkongen istället.



Så kom då vardagen.
Och idag har vi varit med K&E och badat, bara två gånger kvar nu, vart tog de åtta veckorna vägen?!
Sedan gick dagen i ett rasande tempo. Vi hämtade upp gamla vagnen som K har köpt av oss, lämnade av henne och sonen på deras adress i stan, åkte hem, fixade och donade, matade Alva, glömde sånär bort min egen lunch (4 mackor med skinka och saltgurka - nej, jag kan bättre!), gick till banken och pratade boendekalkyl, träffade en föräldragruppspappa utan barn, och en mamma och pappa med son (också från föräldragruppen).
Vi köpte kaffe och pratade under promenaden hem om boende och köpande och kom fram till att vi ska satsa på en ny bil istället och spra ihop till en handpenning. Med rätt hyresrätt känns det faktiskt okej att satsa pengar på lite färg, och inte är det särskilt ofta man behöver tänka på oförutsedda utgifter heller.
Dessutom behövder vi ny bil mer akut än ny lägenhet.
När vi kom hem gjorde vi dessutom slag i saken och köpte en ny barnvagn på Blocket, supersmidigt då vi bara behövde gå över stora gatan, titta och betala.
Så nu kan Alva få sitta ordentligt (och fastspänd!) när vi är ute och går och hon tröttnat på att ligga ner.



Angående nätterna så har de senaste nätterna gått rätt bra (peppar, peppar).
I natt vaknade hon till lite, men lyckades somna om av sig själv efter en liten stund.
Angenäma problem är att mina tuttar stod rätt ut som spärrballonger när vi vaknade till klockan sex.
Men det löser sig väl med tiden, antar jag.


För övrigt händer det mycket runt mina systrar just nu, speciellt den lillaste.
Gå in på brcasystrar.blogg.se och läs om resan de måste göra!

Men, vad fort tiden går!

Alldeles nyss var det ju måndag? och imorgon är det igen... attans.

Vad har vi gjort den här veckan då?
Vet inte, är nog det ärliga svaret! Tänk, tänk, tänk...
I måndags vet jag på riktigt inte vad vi gjorde, men i tisdags var vi på babysim (utan K&E, på tisdag ska alla vara friska igen!). VI passade också på att köpa bullar och åka till Rödhåret för att ge henne energi att bli klar med sina arbetsprover. I onsdags vilade vi oss i form tror jag bestämt och i torsdags var vi äääntligen iväg och fick träffa alla kompisarna i mammagruppen igen. Alva var på sitt allra kamratligaste humör och drog Viggo i örat tills han blev lessen, log elakt och stal sedan alla leksakerna. Världens längsta armar helt plötsligt.
Vi fick även besök av finaste Ellinor som gjort värsta schyssta Iphonefodralet åt Eric.

I fredags försökte jag mysa i soffan medans Eric kollade på fotboll.
Märkligt vad svårt det ska vara att få se bra tv-program när man har tv:n för sig själv!
Jag gav upp och längtade smått ihjäl mig (men, seriöst, såg ni gästerna i Så ska det låta?!)
Igår var vi hos finaste O,K&E på födelsedagskalas och så for vi en liten sväng till Kumla för att hälsa på Micke som pausat från innebandyn ett par timmar. Vi införskaffade även mörkläggningsgardiner till sovrummet - attans vad mörkt det blev!
Jooo!
I måndags tvättade ju jag och mormor sönder våran vardagsrumsmata och i onsdags var vi ute på promenix med I&E! Ni ser, bara jag får tänka lite kommer jag på det.

Idag har jag och Alva lekt med FrauPels och P på sydligare breddgrader medans Eric försökte fiska.
Väl hemma igen kan jag ha tjatat mig till en kebabtallrik istället för att behöva vänta ännu längre på maten, och med lite energi i kroppen lyckades vi göra både korv stroganoff och fiskgratäng till matlådor.

Annars så fortsätter det gå bra med att inte amma på natten, Alva sover i vagnen och vi vyssar och vagnar tills hon somnat om. Inatt var vi faktiskt inte uppe en enda gång. Men å andra sidan så somnade vi rätt sent också.
Vi har även gett oss in i vagnletandet på allvar och lilltrollet rullar nu rygg-mage utan större blinkningar och blir med jämna mellanrum arg för att hon itne kommer på hur hon ska komma över på rygg igen. Hon försöker också sätta sig upp från liggande, men är inte riktigt där än kan vi ju säga....

Nu ska jag kika på fotboll ihop med sambokärleken!

Vi håller på att lära oss att sluta äta om natten.

Mest för att jag måste få fler timmar sammanhängande sömn, men också för att hon inte behöver amma på natten (hey, ca 800 gram på en månad!?).
Så i natt är tredje natten.
Första natten sov hon mellan oss fram till tolv när hpn vaknade och jag sövde henne i vagnen. Natten till idag sov hon hela natten i vagnen, för att hon inte kunde komma till ro igårkväll. Att hon skulle vakna klockan fem imorse var inte vad jag hade tänkt mig. Inte heller att jag inte skulle kunna söva henne (frukost serveras från klockan 6, därmed basta.) Men då klockan sex var hon åtminstone både hungrig och trött, två flugor i en smäll liksom.
Hoppas det går lika bra som det gjort de senaste nätterna.

Något jag ska bli bättre på är också att inte rusa upp och till henne så fort hon låter, utan vänta en stund för att se om hon somnar om av sig själv (det är svårt att vara förstagångs-förälder), för hon har börjat knorra rätt ordentligt när hon ska somna (vem har hon ärvt det ifrån?!).

Annars har vi tvättat sönder våran vardagsrumsmatta, jag och mormor, så... vi nåste skaffa en ny!

Nu ska jag se om jag orkar vara uppe en timme till, vi har varit på babysim och jag är rätt så slut...
Imorgon vankas promenad med Ida och Elna, då är vi pigga och glada igen!

Nedan en bild från gårdagskvällens gröt och katrinplommon

Efter att vi var på bvc i torsdags har jag funderat lite runt Alvisens läggningar (inkluderar sovstunder på dagen....).
Har jag bitit mig själv i svansen?

Oftast på dagen somnar hon i min famn eller i vagnen.
På kvällen "matnattar" jag henne.
Vaknar hon till och vi har lagt ifrån oss henne (eller på kvällen, när jag lämnat henne) så blir hon ju såklart lite orolig och ibland ledsen. Hon somnar i åtta fall av tio ihop med Snutte och sin alltiallo-filt. Men, vi kanske inte är där.
Inte konstigt att hon har svårt att somna om på nätterna liksom!
Måste nog läsa in mig lite på hur vi gör en hyfsat lätt övergång till att somna själv i sängen.
Hon väger ju liksom 7,5 kilo, det går ju inte att bära runt på henne!

Fredag.
Dagen efter vaccinet.

Det har gått helt otroligt bra med tanke på hur det var sist när hon skrek och var ledsen hela kvällen, skrek så fort hon vaknade på natten, skrek när hon ammat klart och jag och Eric fick sova på skilda platser...
Igår var hon helt som vanligt, kanske lite jetlaggad (sommartiden?!) för hon somnade inte förrns strax innan nio.
Men!

Vi hade en skööön natt!
Alva fick sova mellan oss, efter att vi pratat med Ulrika på bvc om de nattliga bravaderna och amningen.
Kanske kan det vara så att hon känner sig otrygg i sängen, och därför vaknar så mycket, det är inte heller omöjligt att det är utvecklingssprång på gång (har pratat lite med bästa svägerskan K).
Vid halv tolv-tolv vaknade hon och var hungrig, sen vaknade hon visserligen vid två men det räckte gott att jag buffade och vaggade lite, erbjöd bröstet vid tre men det var inte så intressant så jag fick gå upp och pumpa lite istället (angenäma problem). Sen sov hon till kvart i åtta. Tuttarna stod rätt ut.
Men, en gång är ingen gång, och såhär lätt kan det inte gå tänker jag utan väntar mig bakslag redan i natt.
Tror dock hon får sova kvar mellan oss, så slipper jag gå ur den varma sängen iallafall.

Idag är hon inte helt hundra, lite gnälligare och lite tröttare än vanligt.
Som tur i oturen har vi Eric hemma eftersom han också åkte på den här dunderförkylningen, så jag har grym avlastning och kan inte varva ner utan far som ett skållat troll mellan saker som jag vill göra (städning, plockning, fixning...).

Och, jag såg nyss en vit prick på tandraden, kommer det en bissing?

Idag var det dags, dagen D (eller B, som i Babysim).

Kvart över tio var vi i bassängen i Hallsberg, kvart i elva steg vi ur.
Alva hade hunnit plaska (lycka!), "äta" klorvatten (mums!) och fått dansa runt i ring med de andra bebisarna.
Lagom som vi skulle klä på oss tog tröttman och hungern över (tur att man kan amma sittande som en kråka..) och hon somnade vid bröstet, sen sov hon nog i närmare en timme. Samtidigt som Alva gav upp gav också E (Alvas killkompis) upp. Nu var det tråkigt, trött och hungrigt även där. Es mamma K lyckades nästan med konststycket att få på sig jeansen med barnet på ena höften (SKILLS!) men fick se sig besegrad ungefär när knapparna skulle knäppas.

Väl hemma var Alva inte så trött, mamman (jag) däremot var stenad. Lite lunch och en balja kaffe på det så var jag åtminstone gångbar. 45 minuters slummer ihop med barnet hjälpte till ytterligare och jag hoppas, hoppas att förkylningen min dotter så frikostigt delat med sig utav släpper typ... i  natt? Har haft grym energi på slutet av dagen nu. Och dessutom orkar mina händer snart inte med mera spritande och tvättande efter snytningar. Saharaöknen är fuktigare (och kliar inte så förjordat..!)

Annars måste vi skaffa mörkläggning till sovrummet snarast, det är inte bara morgnarna som blir ljusare, även kvällarna när det skall nattas....
Och angående nattning, nu två dagar i rad (en gång är ingen gång, två gånger en gång-gång?) har Alva varit svårlagd, eller... Hon är supertrött och gnuggar sig i ögonen och somnar under nattningen, för att vakna ett par minuter senare (läs, när jag gått därifrån och tror att det är grönt). Hon har även ammat hysteriskt länge ikväll (alltså, seriöst - en timme?! Nu får det väl vara någon måtta!).
Jag har väl två teorier:
- Utvecklingssprång
- Växtvärk
(Kanske är det förkylningen? Men hon har ju inte reagerat förrns nu i slutet?)
Skall nog ändå fråga Ulrika på bvc när vi ska dit på torsdag för femmånadersvaccinet.
Och alltså, samtidigt... Har det med att göra att vi har ändrat lite i matordningen?
Sedan igår gör vi såhär:
Frukostmys i sängen (d-droppar)
Mellis
Smakportion och mera tutte (och något att dricka ur flaska!)
Mellis
Gröt och amning (eventuellt flaska)
Nattningsmat
Jorå, det kan slinka in en amning som mellan-mellanmål.
Angående flaskan så försöker jag vänja henne vid att ta flaska, och hon hatar den inte i alla fall...


Nu ska jag lägga in poäng på Liberoklubben, sen funderar jag allvarligt på att gå och lägga mig.
Det är helt normalt när man är trött småbarnsförälder.

Vi håller på och vinner över förkylningen!

Medans jag snyter ut halva hjärnan som tydligen bestämt sig för att förvandlas till gelé som ska ut genom näsan sover Alva gott i vagnen ute på balkongen, tyckte hon behövde luftombyte.
Efter sovstunden blir det lunch för oss båda, hon får majspuré och bröstmjölk, jag får kött och bearnaisesås från igår (som hon förövrigt förvandlades till hund framför! Aldrig har jag väl sett maken till tiggeri! Förstå att komma till bvc på torsdag och säga -jaa, jo smakisarna går väl bra, morot var favoriten tills hon fick smaka Lallerstedts bearnaise!)

Annars saknar jag mina systrar just nu och längtar galet mycket till babysimmet imorgon!

Bjuder på morgonens bild på hur man kan utnyttja ett babygym:



Hon är stark hon, min lilla tjeja!

Inatt har jag faktiskt bara varit uppe två gånger! klockan tolv och klockan två.
Eller, jag var uppe ett par gånger mellan fyra och sex också för att Alva brukar vilja äta med två timmars mellanrum, men hon sov varenda gång jag var uppe så jag kunde lugnt och fint sova mera. Älskade skruttunge <3
Klockan sex var det dock dax, och eftersom hon visade klara tendenser till att vilja vara vaken gick vi ut i vardagsrummet och lät Eric sova (jag fick ju liksom sova länge igår). Till min förvåning inser jag att klockan inte alls är sex. Klockan är sju. För inatt ställde vi om klockan! Hurra!

Klockan nio ungefär somnade skruttan igen och jag och Eric halvsov en stund och kikade på våran unnderbara unge istället för att gå upp och äta frukost, älska helger!

Nu sitter Eric och leker med Alva på golvet och jag viker egentligen tvätt, bara så att ni vet.
Ja justdet, jag dricker kopiösa mängder med vatten också, för min chef har sagt att när man är förkyld ska man dricka mycket vatten för då blir man frisk och på tisdag vill vi var friska för då ska vi faktiskt babysimma!

Äntligen!

Nyklippt, mätt och en aning törstig, men vattnet är inom armlängds avstånd.

Dagen har spenderats med FrauPels och P.
Vi har ätit semlor (ihop med papporna, sen fick de åka och leka i huset), gått på promenad, ätit årets första glass, ätit lunch, lekt med barnen och så var de barnvakt åt Alva medans jag gick iväg och klippte håret.
Och hon reagerade ju ungefär som hon gjort de senaste gångerna med Eric.
Med tårar och tandagnisslan (även fast hon inte har några tänder).
Fast inte hela tiden påstår FrauPels. Först förstod inte Alva att jag inte bara lämnat rummet, utan lägenheten.
Men när hon förstod blev det tråkigt. Matat hade jag gjort, sovit hade hon behövt om hon hade kunnat slappna av.
Och stora krokodiltårarna rann även när jag kom tillbaka och fortsatte rinna medans jag ammade (man blir töörstig och hungrig av att skrika så länge) och hon berättade verkligen vad hon tyckte.

Sen gick vi på babymassage. Ingen bra idé när barnet knappt har sovit på tre och en halv timme.
Men på hemvägen sov hon bra iallafall!

Väl hemma var hon helt slut redan klockan sju (hade varit vaken drygt en halvtimme) och hon sover sedan dryga timmen tillbaka. Hallen ser ut som ett slagfält, smutskläderna ligger precis utanför badrumsdörren, det står en kastrull med torrkokta makaroner (amma och koka mackisar samtidigt är inte så smart) och på golvet i köket ligger en nerkissad filt och handduk.
Men jag orkar inte fixa det nu. Med lite tur kan Eric göra det nu när han kommer hem, eller så får han fixa undan bilen så den inte blir bötfälld för att stå på fel sida i natt. Det andra kan jag fixa imorgon.

Aah, sköna måndag!

Bra saker:
- Eric är ledig från jobbet idag och imorgon (mys!)
- Jag ska klippa mig imorgon! Dessvärre hade hon som klippte mig sist slutat inte bara på Ego, utan helt som frisör.
Då vet man att man klipper sig alldeles för sällan.
- Ny vecka, nya möjligheter! Mammaträff, kiropraktor, bokklubb.
- Vi ska träffa FrauPels och P imorgon och provgå deras vagn en aning :)

och sist men inte minst, jag har en alldeles underbar unge!


Mindre bra saker:
- Jag har inte en aning om vad jag ska göra med håret imorgon. Lugg?
- Min unge har slutat sova till klockan tio, det var okej. Men att min unge slutat sova till klockan åtta och väljer klockan sju som bra tid att vakna? bara att ställa om sig antar jag... Och hoppas att det inte blir klockan sex när det är dags för sommartid.

Annars spenderade vi helgen med att inte göra så mycket i lördags, fikade med finaste F,S&O en aning.
Igår skulle jag och skruttan vara ensamma hemma, för Eric skulle ut och fiska.
Det började med att hon vaknar pigg som en lärka strax innan sju och somnar precis innan Vasaloppet startar.
Sedan hör Eric av sig och berättar att de har åkt bil en timme, vandrat ut på isen i tjugo minuter och borrfan har gått sönder. Nu skulle de äta frukost och åka hem.
Så när han kom hem åkte vi till IKEA, och nu har skruttis en egen byrå, och jag har fått tillbaka min låda - hurra!
Och jag fick äran att skruva!
Jag som älskar att skruva ihop saker, tog mig an uppgiften på fullt allvar och såg visst så koncentrerad ut att Eric var tvungen att fråga om jag var arg, men det var jag ju inte. Mera själaglad och ohyggligt koncentrerad.

I dag har vi - återigen vaknat klockan sju, ätit frukost innan halv nio och byggt ihop de två sista lådorna som jag inte ville hållas med igår när Alva somnat. Sen gick vi på promenad till Stadsträdgården, nobbade cafét där (för att bryggkaffe som stått framme smakar rävgift) och satte oss på Hälls istället. Alva pallades upp med min jacka i vagnen och satt fint och lekte med barnvagskrumelurerna. En sväng förbi både Village och Polarn o Pyret hanns med också. Alva fick nya kläder och vi fick inspiration att göra om lite i köket.
Nu ska jag se slutet på CSI New York, sen ska jag nog sova.
Med lite tur blir det bara två amningar inatt!



Jo just det, hon har hittat fötterna ordentligt om jag inte sagt det!